Bortglömda 80-tals klassiker powerpop edition

Bortglömda 80-tals klassiker powerpop edition
Mops – Lisa & Sluggo

Mops var Docent Döds lillebröder både musikaliskt och på riktigt då Zebo Hillborgs lillebror Olle var med i bandet, glad och trevlig modspop.
Etiquette Mona -Amsterdam

Dj på lördagens Docent döds spelning är Jocke Hermelin, sångare och låtskrivare på denna pärla. Idag en singel värd många tusenlappar men missa inte att de just släppt en lp där de samlar upp allt de spelade in.
Heartbreak - Det är inte min stil

Innan Kent var det Heartbreak som var Eskilstunas stolthet (okej Kanske Date-X också) , de hade 1978 varit med på Sonets stora satsning på Svensk ny musik Swedish tracks 79, men då under namnet Heartbreak Hotel. De spelade på Måndagsbörsen och sålde 5000 exemplar av sitt andra album men är nog ganska bortglömda idag
Schnabel - Fröken ur

Vad vet jag om Schnabel? Inte mycket de började som punkbandet Panic innan de blev Schnabel, en singel och två låtar på Pop Job hann de med på Stranded rekords, efter det bytte de namn till Fahrenheit och gjorde 2 singlar hos MNW.
Vertex – John

Ockelbos bästa band var The Vertex även om Lars Langs också var toppen och de delade ju dessutom en del medlemmar. Här från deras andra single. Även de har nyss släppt en lp med en massa material på
Peter Alzén

Bortglömda soulpärlor från 80-talet

Bortglömda soulpärlor från 80-talet
Sweet Pea Atkinson – Don’t walk away

I något nummer av tidningen Now and then nämner Hans Olofsson att Jan Gradvall skulle skriva en artikel om 80-tals soul i Pop, och lite lätt spydigt skriver han att om han inte nämner Sweet Pea Atkinsons album från 1982 ”Don’t Walk away” så kan han inte ha många fler att komma med. Sweet Pea var sångare i Was not Was och gjorde ett soloalbum producerat av bröderna Was. En alldeles utmärkt album precis i skarven av vad som skulle bli den moderna 80-tals soulen. Här en fin General Johnson cover
Gwen Guthrie – Can’t love you tonight

Gwen Guthrie var bakgrundssångerska hos många, bland annat Stevie Wonder, Arteha, Madonna och Peter Tosh! Av hennes egen solokarrirär minns flest Ain’t nothin’ goin’ om but the rent och kanske Peanut butter men den här låten om AIDShotet är en bortglömd pärla tycker jag
Bobby Womack – I wish he didn’t trust me so much

Bobby Womack är knappast bortglömd, hur många fantastiska låtar och album som helst men den här singeln från mitten av 80-talet är knappast någon som nämns i första taget men fullständigt lysande.
Curtis Mayfield – Dirty laundry

Apropå soullegender med hur många bra låtar och album som helst, här kvalar såklart Curtis in men den här snygga låten som andas nästan lite country och är knappast sönderspelad.
Odyssey – If you’re looking for a way out

Den här singeln nådde faktiskt sjätte plats på englandslistan men blev mest uppmärksammad (i alla fall i min lilla värld) när Tindersticks gjorde en finfin cover på den. Odyssey är väl mest känd för upptempo låtar som Going back to my roots, Native New Yorker och Inside out men den här skilsmässoballaden kan vara det finaste de gjorde
Temptations – Aiming at your heart

Temptations är väl kanske bland de största soulgrupperna genom tiderna men deras självbetitlade album från 1981 är väl knappast något av de första man köper med dem. Men den innehåller pärlor som den här modern soulklassikern.
Peter Alzén

Fler Bortglömda svenska pärlor från 80-talet

Fler Bortglömda svenska pärlor från 80-talet
1. Cosmic Overdose – Oj oj oj

För några veckor sedan så var Twiceaman gäster hos Fredrik Strage, och då ställde jag frågan när ska Köttbulleboys släppas men de sa att den är ju släppt men heter Oj OJ OJ, klassiker från AB Svensk Rock 1980
2. Dansdepartementet – Wankers

En gång i mitten av 80-talet spelade mitt band Metal Mean Machine förband till Dansdepartmentet. Det blev en väldigt blöt natt. Men sveriges svar på Killing Joke var lysande live.
3. Thirteen Moons – A Moment in time

Det svenska band som förmodligen fick bäst och mest beröm i engelsk press på 80-talet var Thirteen Moons, jag lovar att svenskt vemod nämndes. Fantastiskt vacker sång.
4. Global Infantilists – This Music
Ok ett annat band som NME och de andra skrev upp var Mare Kandres Global Infantilists. Sorgligt bortglömda idag men en gång i tiden hatade av alla rockers för de var sååå pretentiösa.
5. All That Jazz – Banner of love 6.

1987 var Karlstadbandet All That Jazz the next big thing, låtar på amerikanska soundtrack, mycket snack i utländska press och visst var deras album ett riktigt bra modern rockplatta men deras debut tolva från 1985 var mer postpunk och saknas än idag på streamingtjänsterna och därför blir det dagens val.
Peter Alzén

Bortglömda 80-talspärlor del 4, bra band jag såg live del 1

Bortglömda 80-talspärlor del 4
Några mer eller mindre bortglömda akter jag såg live på 80-talet
Mo-dettes – White Mice

Första bandet jag såg första gången jag var i London. En måndagkväll på Moonlight club, som låg i Railway Hotel i West Hampsteadt. Minns att ölen var sjukt billig, speciellt för en törstig 17 årig Gävlebo. Men det var alldeles för många skinheads där och överallt den sommaren i London.
Rose of Avalanche – LA Rain

Sommaren 85 såg jag Sisters of mercys svansång på Royal Albert hall. Ett halvår senare var jag och lillebror där igen, i London alltså. På Dingwalls såg vi bandet som lät som en korsning av Sisters och Velvet Underground. Vi hade träffat en stockholmare någonstans som vi hade tagit med oss, tror CC och Lena Larsson också var med. Dagen efter skulle vi ta tåget till East Croydon för att se Ghost dance, Richard Marx från Sisters nya band men då orkade inte vår nya kompis förlja med, han skulle dricka öl på Moscow bar istället.
Gene loves Jezebel - Bruises

84-85-86 kändes som jag var på Kolingsborg varannan vecka. Det var jag inte för det var många mil mellan oss. Men det var ohyggligt många roliga konserter, en hel del band jag glömt men när jag tänker efter så var Gene Loves Jezebel roliga, sen blev de precis som Cult och andra band som någon mindre rolig version av hårdrock.
Voice of the Beehive – Don’t Call me Baby

Avdelningen mindre lyckad val på en festival måste vara när jag valde bort Cornelis nästsista spelning för att istället se Voice of the Beehive. Men hej två pigga systrar och två fd Madness medlemmar. Tråkigare kan man ha. Dessutom var lilla kulturtältet snuskigt trångt och varmt (han spelade alltså inte på stora scenen som i filmen.
Loop – Collision

I slutet av 80-talet byttes Kolingsborg ut mot Barowiak i Uppsala, massor av roliga bokningar där. Ett band som är sorgligt bortglömda är Loop. Kanske inte lika fantastiska som My Bloody Valentine men absolut värda ett stund om ni gillar gitarrväggar.
Kitchen of Distinction – the 3rd time we opened the Capsule

Ett till band som fler borde höra, speciellt deras första album är en riktig pärla. Deras spelning på Barowiak var en sån där trevlig kväll när allt kändes bra, förutom att basisten retade sångaren för han var homosexuell, det kändes sådär modernt
Peter Alzén

Bortglömda 80-tals pärlor vol 3 Stranded edition

Det är några skivbolag jag har så gott som komplett katalog med, förutom de som nästan bara kretsar runt ett band som tex Merciful release så är det i Sverige Heartwork och Stranded som jag tror är snudd på kompletta. Några otroliga låtar från Strandeds brokiga katalog Plast – I Köket desperat Många av dessa skivor köpte jag på postorder antingen från fanzinet RIP eller direkt från skivbolaget. Skiva nr 1 på Stranded Rekords är EPn live på verket där jag faktiskt tackas på baksidan 😉. EP nummer två är denna pärla. Plast var mytomspunna i fanzines innan skivan och den är snudd på fantastisk i sin brutalitet, industrimusik men ändå med melodi. Silicone carne – Existens Den har nr 8 i Strandeds katalog men känns som den kunde vara ännu tidigare. Joy Division på svenska? Kanske, sorgligt bortglömd single. Förrädarna – Marcellos pojkar Förrädarna hette först Döende Dandies då var det nån form av ”Supergrupp” med Janne Kyhle och Adrian från första Lustans albumet + Ola skox Andersson (tidigare producent åt Lustans) från TV3 och Andreas Theve. När de sen bytte namn till Förrädarna så var det Adrian, Ola och Marita Cassidy som var alias för Annina Rabe, senare litteratur kritiker på Expressen. Marcellos pojkar är en magiskt bra låt med en text ”Ett liv med munsår och sänkt moral” kan man inte gå fel. Tyvärr spelar de inte in något mer (Döende Dandies finns med på Cosa Nostra kassetten, däräven DiLeva har en fin låt med kallad Mother) Carl Myrén – Jag flyttar in hos mig Några år senare hade Stranded lämnat postpunken och sommaren 83 släpps den här singlen som doftar svenskt 60-tal, Gals&Pals och sommar. Jag köpte den för en krona i en rea back men spelade den ofta, lika ofta baksidan ”Koftan”. Många år senare ska jag spela den här låten för en vän som något han inte hade hört, och han plockar strax efter fram albumet som jag inte visste fanns. Sånt kan bygga vänskap. För att citera Carl - "Livet - Mer än att överleva" "Livet - ni längre och roligare" "Svårmod gör ingen glad" "Levare gör det i livet" "Livet är dödskul" När jag letar efter honom på nätet nu ser jag att han fotograferar och åker motorcykel. Mockba Music – Exil Tom Wolgers projekt efter han lämnat Lustans Lakejer var såklart Mockba Music. Det blev aldrig speciellt stort, tyvärr men det kanske är för mycket Steely Dan funk för synthpojkar och flicorna. Alla tre singlarna är väldigt bra, den här är kanske bäst. Giant Steppers – Uptown downtown Dotun Adebayo var en legendarisk kille som hade haft sitt fanzine Nya musik expressen, senare även skribent på Schlager. Hans första band hette Zion Steppers vilka gjorde den otroligt roliga singeln Helldriver. Sen ville han ville han inte förknippas med Zionism så namnet ändrades. Kanske ett udda släpp av Stranded med en reggae lp som dessutom låter otroligt bra, producerad av Dennis Bovell. Peter Alzén

Bortglömda 80-tals pärlor del 2

New Wave som det lät i Brett Easton Ellis böcker, jag älskar att läsa hans böcker och en av orsakerna är alla musikaliska referenser som läggs ut. Minnen tillbaka till min egen ungdom. Favoriter jag glömt och sånt jag missat. Här är 5 mer eller mindre bortglömda pärlor.
Wall of Voodoo – Far side of Crazy
1. Wall of Voodoo hade en hit med ”Mexican Radio”, sångaren Stan Ridgway hade hoppat av, han blev senare känd i någon form av berättande modern pop med hiten ”Camouflage”, men det här borde blivit mycket större än vad det blev lysande låt (den hamnade dock på 23 plats på den Australienska topplistan)

The Church – Tantalized
2. Apropå Australien, Ok The Church är kanske inte så bortglömda, de blev ju smått favoriter i Sverige när deras video till ”Unguarded Moment” visats på Måndagsbörsen och sen fick de väldigt välförtjänt en stor hit med fantastiska ”Under the Milky Way”. Men skivan innan, ”Heyday” var en favorit på 80-talet och nu när jag lyssnar på den igen så slås jag av hur många bra låtar det är på den.

Johnny Warman – Screaming Jets
3. Apropå Måndagsbörsen, från en tid då en låt/video spelades på landets populäraste program så var topplistan så gott som given (några undantag Peter Lemarc och Niklas Strömstedt). Jag vet väldigt lite om Johnny men Peter Gabriel röst gjorde tillräckligt för jag skulle gilla det och det låter väldigt mycket Gabriel runt 82 också

4. Red Guitars – Good Technology
Jag vet inte om Red Guitars nämns i någon av Brets böcker men det känns som det borde ha gjorts, ”Good Technology” är kanske deras enda bra låt, i alla fall den enda jag minns nu men det är en finfin låt om alla problem som knappast blivit mindre sen 85 då den här släpptes.

5. B-Movie – Nowhere Girl
B-Movie släppte faktiskt ”Nowhere girl” redan 1980 på indipendent bolaget men det dröjde till 1982 då den version vi känner till dök upp. Some Bizarre hade plockat upp bandet och släppt två utmärkta lovande singlar i ”Marilyn Dreams” och ”Remembrance day”. Man kan lätt tro att ”Nowhere girl” var en hit men som bäst nådde den 67-plats på Englandslistan.

Peter Alzén

Bortglömda 80-tals pärlor del 1

Idag gör vi ett nedslag på de brittiska öarna och håller inom någorlunda indiepop världen 1. Scarlet party – 101 Dam-nations

Smått bortglömd klassisk engelsk pop, lite Costello, lite mer Squeeze och givetvis lite Beatles, bonus vetenskap Mark som spelar gitarr är bror till David Gilmour.
2. Primal Scream – Velocity girl

Primal Scream blev ju gigantiska i skarven 80- och 90-tal, de blandade fräcka samplingar med dansbeats och rockriff men ofta när jag går tillbaka till bandet så gillar jag mer deras veka pop som den hade i början.
3. Weather Prophets – Almost prayed

Två av killarna var med i Loft som gjorde den finfina ”Up the hill and down the slope” som också skulle platsa här såklart. Men jag tror den här är mer sorgligt bortglömd trots allt.
4. Field Mice – Emmas house

För många år sedan gjorde några mixcd med blandat indie pop åt en vän, efter några dagar messade han och sa att Emmas house var kanske den bästa låt han hade hört på många år, jag förstår exakt känslan när man hör en fantastisk låt för första gången, en kick jag ofta jagar, tyvärr händer det alldeles för sällan och ja det är en magiskt bra låt
5. That petrol Emotion – Cellophane

När Undertones imploderade så valde bröderna O’Neill att skaffa en amerikansk sångare och bilda That Petrol Emotion. Jag såg dem i London vid tidpunkten för den här skivan, lysande band , lysande skiva och alldeles för bortglömda idag.
Peter Alzén