fredag 31 juli 2015

Listan

nu är jag klar med mina val, satt ihop det till en spotifylista, tog även med mina gästers val (de som fanns på Spotify iaf), tackar gästerna Jörgen Johansson, Jan Gradvall, Sven Dolling, Ametist Azordegan, Petri H Lundén, Ulf Rockis Ivarsson, Pierre Hellqvist, Nix Vahlberg, Kai Martin, Claes Olsson och Magnus Carlson Peter Alzén

onsdag 29 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 1

egentligen skulle det räcka med att citera John Peel när han säger att Ghost town är den bästa englandsettan genom tiderna men för att bli lite längre så Specials Ghost town en fantastisk svansång av ett fantastiskt band. redan när de kom 1979 så var det otroligt spännande, visst hade jag gillat reggae samtidigt som punken fanns i mitt liv men när Specials kom var det som någon hade lagt ned en liter raketbränsle i den långsamma reggaen, samtidigt spelade de någon hybrid av punk/reggae som kanske påminde om Dag Vag men var 1000 gånger coolare. det roliga med de flesta av skabanden var att de vägrade stå still, redan när andra albumen kom hade flera av dem lämnat den ska de lirade 1979. More Specials var trots att första albumet är ett av mina favoritskivor snudd på ännu bättre, låtar som Stereotypes och Do Nothing var helt magnifika. sommaren 1981 kom Ghost town som var mörkare, beskrev ett England som led av våld "All the clubs have been closed down This place is coming like a ghost town Bands won't play no more Too much fighting on the dance floor I videon åker de omkring hela bandet i en bil och ser både desillusionerad och blasé ut, jag började dj;a på krogen den sommaren 1981 och bland allt jag spelade så var detta alltid en given hit. musikaliskt är den sparsmakad med en tung bas som grund och trummis som bara håller takten. orgel, melodica, sax och gitarr finns för att förstärka men det är bara rytmsektionen som gör hela låten. förutom den fantastiska texten som Neville Staples, Lynvall Golding och den alltid så glade Terry Hall nästan mässar fram. någon månad senare lämnade alla tre sångarna för att bilda Fun Boy Three och Jerry Dammers döpte om bandet till Special AKA men det är en helt annan historia Peter Alzén

tisdag 28 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 2

Kate Bush är en fascinerande figur, redan i mitten av sjuttiotalet skickade hon in en 50 låtar ! lång demo som hennes familj hade bekostad, hon blev ratad av skivbolagen men David Gilmour gillade vad han hörde och bekostade en mer proffsig 3 låtars demo som gav henne kontrakt med EMI. 16 år gammal tränades hon samtidigt som hon slutförde sina studier till att bli en artist. 1978 vid nittonårsålder toppade hennes debutsingle Wuthering Heights Englandslistan, jag har under hela tiden tyckt hon var spännande men inte alltid köpt alla hennes skivor. jag kommer ihåg hur många vänner gick bananas över hur bra The Dreaming var när den kom 1982 men nä jag tyckte aldrig det. jag vet att många artister som Björk och Suzanne Vega säger att det är ett av deras favoritalbum men det är även Kate Bush minst sålda skiva. 1985 däremot kom albumet som var som en klockren hit, Hounds Of Love, den skivan är däremot Kates bäst sålda. hela första sidan är full med hits och jag skulle kunna ha den som en av mina favoritalbumsidor genom tiderna baksidan är lite mer experimentell men inte så dum heller, första spåret på albumet är även den första singel som släpptes. en makalös sång som än idag låter hypermodern. ibland blir inte popmusik mycket bättre än så här Peter Alzén

måndag 27 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 3

texter som appliceras på mitt eget liv kan vara väldigt olika, tex så tycker jag Jonas Gardells böcker En Komikers uppväxt och Ett UFO gör entre passar väldigt bra in utan att jag för den skull är homosexuell, även Steven Patrick Morrissey skriver texter som känns som de skulle kunna vara en del av mitt liv. Givetvis är jag inte ensam om att ha den känslan, tror Morrissey har den påverkan på många. Det som var så fantastiskt bra med The Smiths var att det var inte bara framsidorna på singlarna som var fantastiska ibland kunde baksidan vara nästan ännu bättre. På Shoplifters of the world heter baksidan Half a Person. låten är ett av de där magiska låtar som the Smiths bara slarvade iväg, en text som är tom bättre än There's a Light that Never Goes Out. jag är knappast ensam om att sjunga med i orden som skulle kunna vara en del av mitt liv And if you have five seconds to spare Then I'll tell you the story of my life : Sixteen, clumsy and shy Peter Alzén

söndag 26 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 4

The Field Mice är ett typiskt wimppop band på Sarah records, under hela 80talet har det i England och Skottland funnits en tradition av musik som är anti mot all rock, Allt som var motsatsen till Led Zeppelin, till Queen, till Wings eller allt som var stelbent, bredbent arenarockande stjärnstatus aktigt, kanske började det med Subway Sect som gjorde en singlebaksida som hette We oppose all Rock'n'roll, sen kom Postcard och hela den våg av lågmälda band på Cherry Red, i mitten av åttiotalet kom nästa generation med kassetten c-86 som NME släppte. Creation i sin tidigare dagar bestod mest av band som lutade sig mot soft rock och band som Love, Sarah var inte sämre, idag är många av deras singlar eftertraktade dyrgripar- min absoluta favorit från här tiden är en single jag aldrig tröttnar på. vacker, vemodig och så fantastisk. Peter Alzén

lördag 25 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 5

våren 82 kommer MNW ut med en billig samlingsskiva som innehöll ett axplock av vad de distrubuerade just då, Virgin Prunes, mycket av den nya softa lätt jazziga som Weekend och Everything but the girl men bäst på skivan var Robert Wyatts Shipbuilding. Robert Wyatt var en gång i tiden sångare och trummis progbandet Soft Machine. jag hade redan tidigare köpt hans version av Billie Holidays Strange Fruit på single och den var otroligt bra. så lite koll hade jag på honom trots att på den tiden var man nästan allergisk mot gamla gubbar som spelade och sjöng. Shipbuilding är en Elvis Costello skriven ( han spelade själv in den till sitt album Punch th Clock året efter) ballad om Falklandskriget och är makalöst vacker, den släpptes av Rough Trade på single både 82 och 83, det sistnämnda släppet blev faktiskt Rough Trades första top 40 hit på Engelska topplistan Peter Alzén

fredag 24 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 6

hösten 79 åker några kompisar över till London, en sak som var planerat var att de skulle se Buzzcocks, när de sen kom hem var de eld & lågor över förbandet som hade varit knäckande bra. att alla de tre kompisarna spelade i Pillisnorks gjorde snart att inte bara det att de spelade Insight som cover utan att även att Di Leva ändrade sin scenstil till Ian Curtis liknande dans (den visste jag såklart inte hur den såg ut då men fick det berättat med många adjektiv). jag skulle kunna skriva långa essäer om Joy Division och ur magiska de var men de flesta förstår ändå. vissa dagar är detta världens bästa single men idag når den bara upp till sjätte plats över 80-talets bästa låtar Peter Alzén

torsdag 23 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 7

hösten 1988 är jag i London och hamnar på en skivsignering på Rough Trades affär i Covent Garden, det är Sonic Youth som ska släppa Daydream Nation, medan vi väntar och väntar på att de ska dyka upp så ber jag killen bakom disken rekommendera lite skivor, jag minns han plockade fram en hel del amerikanskt oljuds rock men jag har förträngt det mesta av det. Det jag däremot kommer ihåg är att han plockade fram Freak Scene och sa att om du gillar Sonic Youth kommer du älska detta, han visste verkligen hur rätt han skulle få. det är förmodligen den mest elektriska sjutummare jag äger, magiskt gitarrmangel men ändå en tydlig melodi och vilken text sen Sometimes I don't thrill you Sometimes I think I'll kill you Just don't let me fuck up will you 'cause when I need a friend it's still you What a mess Peter Alzén

onsdag 22 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 8

jag missade de första åren av Replacements utan upptäckte dem först vid fjärde albumet Tim som jag tyckte var bra men skivan efter, Pleased to meet me var minst sagt grym, (de två efter tycker jag är minst lika bra) och på den finns Alex Chilton, en låt som borde varit en singeletta. tror knappt den släpptes på singel. den blev i alla fall ingen hit. givetvis är låten en hommage till den gamla Box tops/Big Star mannen med samma namn, han var gästmusiker på Can't Hardly Wait på samma album. Alex Chilton en lysande låt alla dagar i veckan och i en bättre värld borde flera tycka det. Peter Alzén ps finns ett fint videoklipp från Jimmy Fallon i år där de gör den här låten, tyvärr går det inte att dela

tisdag 21 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 9

1984 var nog ett år där de homosexuella kom i fokus, först som hedonism i Frankie Goes to Hollywoods värld men frågan är om inte Bronski Beats Smalltown boy tog upp det mer angeläget. en video där Jimmy Sommrville tittar tillbaka till en tid i den illa staden där han växer upp, där han försöker stöta på en kille på badet som han trodde var intresserad av honom, men han blir nedslagen av ett gäng ledda av den killen, sen när polisen tar hem honom så blir pappan arg på Jimmy. sen lämnar han småstaden. låten skulle lika gärna kunna handla om att vara den enda punkaren på ditt gymnasium eller att gå över torget som synthare när alla hårrockare står det. sen om den är klädd i synthkläder är sak samma, en briljant poplåt är det. är det någon som gjort en cover på den? Peter Alzén

måndag 20 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 10

i 80-talets sista skälvande månader kommer Stone Roses mästerverk Fools Gold/What the World is waiting for. jag hade gillat debutalbumet även om det tog ett tag innan jag insåg hur bra den verkligen var men när Reni hade lärt sig beatet från James Browns Funky Drummer och Mani la en hypnotisk basgång fick de till den perfekta symbiosen mellan den nya dansmusiken och indiepop. Allt som plötsligt skulle kallas Madchester skulle kunna sammanställas från denna single och möjligen Happy Mondys Hallelujah som kom ungefär samtidigt. tyvärr dröjde det sen eoner innan de fick ut sitt andra album som i mina öron är en stor besvikelse. däremot singeln som kom efter Fools Gold, One Love är snudd på lika bra och ibland drömmer jag om att hitta en bootleg med the lost sessions från den här tiden, Peter Alzén

söndag 19 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 11

När Billy Bragg kände att musikkarriären inte tog fart med Riff Raff och tänkte att eftersom pappa hade varit stridsvagnsförare under andra världskriget så kunde han också ta värvning nu när Falklandskriget kom krypande. men när han inte bara blev hånad för han var klen och liten så blev det ännu värre när han blev väldigt deppig över Bob Marleys bortgång 1981 så orkade han inte med de andra soldaternas spott och spe. Efter tre månader köpte han sig fri från kontraktet och istället blev han 80 talets bästa punkpoet. redan från start 1983 gjorde han stora avtryck i den samtida musiken med Life's a riut with spy vs spy och framförallt med låten A New England. men 1986 lärde han alla rockers vad sångaren i Four Tops hette när han släppte den underbara singeln om hans tårar. Peter Alzén

lördag 18 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 12

Nick Cave var en stor favorit redan i Birthday Party men som soloartist blommade han ut. Tender Prey är kanske den sista skivan i den mer hårda skolan, där bibliska referenser blandas med gammal blytung blues. Vi får en magisk öppning med The Mercy Seat som lägger an tonen och hela skivan är magiskt bra. min favorit är en riktig skråla och sjung med låt är som om Four Tops var kompade av the Fall, Peter Alzén

fredag 17 juli 2015

Nytt Gästspel

idag får vi nytt fint gästspel på bloggen, Claes Olsson som på 80-talet var navet i Gävles musikliv, han skrev i tidningen, han hade skivbolag och han spelade i band. nuförtiden har han managementet COMEDIA. över till Claes: 1. Yoko Ono: WalkiNg On Thin Ice I 80-talets begynnelse kom tiden äntligen ifatt Yoko Ono, som redan på 60-talet skapat stor konst (inklusive musik) både som soloartist och tillsammans med John Lennon - vars våldsamma gitarrsolo (f.ö. Inspelat bara några timmar innan han mördades) bara är en av flera ingredienser som gör den här singeln till en av 80-takets musikaliska höjdpunkter. 2. Prince: Sign O' The Times Om en enda kort låt kan fånga och definiera en tioårsperiod så är det den här... Textmässigt smart, men produktionsmässugr totalt omtumlande. Minns dock att det bara var jag och Thomas (Di Leva) som blev kvar på dansgolvet när gävlediskot Wictorias DJ Mike spelade singeln samma dag den släpptes.. (tyvärr är det ju som vi skrivit tidigare att Prince har tagit bort sig från Youtube) 3. Laurie Anderson: O Superman Ny tid ska ha ny musik - och den här multimediala New York-artistens debutalbum var en resa in i en ljudvärld baserad på nya uttrycksformer. Konserten på Stockholms Konserthus efter andra albumet fortsatte äventyret - men rent låtmässigt har Laurie Anderson fullt förståeligt aldrig lyckats överträffa musikhistoriens mest osannolika hitsingel. (sen fick jag inte stopp på Claes såklart ) 80-talets bästa låtar, plats 4-10: 4. Bob Dylan: Every Grain Of Sabd 5. Talking Heads: Once In A Lufetime 6. Philip Glass: Opening 7. Miles Davis: Tutu 8. Joy Division: The Eternal 9. The Cure: Plainsong 10. Public Enemy: Welcome To The Terrordome Bubblare: New Order: Blue Monday, Capital Letters: Smokibg My Ganja, Patti Smith: People Have The Power, The Rolling Stones: All About You, Di Leva: Vi har bara varandra All ze best Claes Olson

torsdag 16 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 13

Go-betweens var precis som Lloyd Cole & the Commotions något som behövdes som antites till all jävla arenarock som svepte över världen på 80-talet. artister som en gång i tiden betytt något som Simple Minds, U2 och David Bowie hade utvecklats till något äckligt svulstig som bara de där människorna som du inte vill ha något med att göra gillar. popmusik som byggs av böcker, bara en sån sak som när den limiterade boxen av Go-Betweens första del kom i fjol så kom det med en bok i varje ex från Grant Mclennans personliga bibliotek, smakar alltid lite längre. Morrissey, Paddy, LLoyd och sen Robert Forster och Grant, alla är bokmalar med en grym känsla för melodier. jag minns Roskilde 1987 med stort välbehag, trots att jag missade både Curtis Mayfield och Cornelis sista spelning så såg jag Go-Betweens. ibland när jag tänker efter vilka skivor jag spelat mest så är det oftast de lågmälda popskivor med texter som jag så gärna velat skriva själv. Go-betweens var ett lysande band, du kan införskaffa så så gott som vad som helst men om du väcker mig mitt i natten och frågar mig vilket är mitt favoritalbum i pophistorien kan svaret mycket väl bli 16 Lovers Lane Peter Alzén

tisdag 14 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 14

som jag skrev tidigare är det nog bara New Order och The Cure som varit med mig under hela resan mellan 1980 och 1990, Första gången jag såg the Cure var på Rock Palais hösten 80, då var allt punkigare än på skivorna men ändå inte som något jag upplevt tidigare, att arrangören valt att låta skapop bandet T-shirts vara förband gjorde inte upplevelsen mindre bisarr. Även om jag älskar de tre första albumen otroligt mycket så är Faith så annorlunda från allt de gjort tidigare. Vackert, vemodigt suggestivt mer oktober än så här blir inte musik. men även i nu sommarkvällen så är denna låt magiskt bra Peter Alzén

måndag 13 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 15

av all fantastisk hip hop som kom under 80-talet är det svårt att bortse från Paid in Full med Eric B & Rakim, inte bara det att Rakim har en av historiens bästa rapröster så är kombinationen på denna tolva där engelska dj-duon Coldcut visar med sin Collageremixteknik att man kunde blanda lekfulla samplingar med hip-hop. kan vara en av de skivor jag när jag var DJ spelade mest under 80-talets sista hälft. Peter Alzén

fredag 10 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 16

Ett band som jag verkligen gillade i skarven av 80 och 90 tal var House of Love, suggestiv psychedelisk pop med fina refränger. de rakbladsvassa gitarrerna och de bittra texterna var hårdare än någonting annat som fanns på CReation 1988, Destroy the Heart är ädel pop som handlar om att packa ihop sitt gamla liv, glömma tjejen och gå vidare, allt till tonerna av tuffa gitarrer men i Christine visar Guy Chadwick att det var ju inte så lätt det där. Peter Alzén

torsdag 9 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 17

det är lätt att älska LLoyd Cole, i alla fall om man som jag spenderade en stor del av sin uppväxt på bibliotek. Hans texter är full med både litterära och filmreferenser, stor namedropping vilket då i 80-talets mitt kändes toppen. Att han (de) också inte såg ut som rockers utan mer som de skotska popbanden jag hade älskat i 80-talets början var också ett plus. första skivan var fantastisk men bandet höll ganska hög klass hela vägen, när han sen gick solo så var han lite mer amerikansk i sitt uttryck och även om första soloalbunet är bra så är uppföljaren Don't get weird on me babe ett mästerverk, än idag en av mina favoritplattor, efter det har det gått sisådär men med jämna mellanrum gör han plattor som känns som långa mail från en kompis du inte har pratat med på tio år. Men tillbaka till Rattlesnakes, en skiva som jag sjungit till med lika mycket som de flesta Smithslåtar jag älskar, första singeln Perfect Skin med fyndiga oneliners eller den bittert vassa Are you ready to be heartbroken är fantastiska men bäst är Forest Fire trots allt Peter Alzén I believe in love, I'll believe in anything That's gonna get me what I want and get me off my knees Then we'll burn your house down, don't it feel so good There's a forest fire every time we get together

onsdag 8 juli 2015

Ny paus i listan

idag har vi äran att bjuda in Magnus Carlson aktuell med en single där han gör svenska versioner av Jackie Wilson och Razzy, dessutom är han på turné runt i Sverige med Weeping Willows. över till Magnus: The Triffids - Wide Open Road. Ödslig naken storslagen känsla som influerat mig till Weeping Willows ljudlandskap. The Smiths - ALLT. Men What Difference Does It Make? Är en storfavorit. Morrissey själv gillar den inte. Men det gör jag. Mycket. The Style Council - Shout to the top. Tröttnar aldrig på denna stompiga supersvängiga souldiscorökare! Håller än i dag på vilket dansgolv som helst. Öppnade mina ögon för soulmusik.

tisdag 7 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 18

det borde vara Ashes to Ashes som är en av 80 talets bästa låtar men en av mina gäster hade redan valt den så jag väljer den lite mer bortglömda This is not America, ett samarbete med jazzgitarristen Pat Metheny, låten är hämtad från Sean Penn filmen Falken och Snömannen. ibland undrar jag vad som skulle hänt om de hade haft tid, Pat Metheny group och David Bowie för ett helt album, det hade definitivt spöat skräpplattor som Tonight och Never let me down. Peter Alzén

måndag 6 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 19

hösten 1979 köpte jag ibland singlar från Rough Trade genom deras postorderlista som fanns i NME, har för mig man fick 10st för 100kr, det kunde vara ganska spretigt men eftersom punk för mig var allt som inte lät gammalt och tråkigt. men en gång fick jag ett band som såg nästan ut som ett skaband men lät inte alls så, det var Dexy Midnight Runners första single Dance Stance. Sommaren 80 var jag i London för första gången och överallt spelades There There my dear som är bandet s tredje single, det konstiga var att ingen av mina vänner gillade bandet, de flesta älskade Specials, Madness och Selecter men tyckte att Dexys var mesiga eler vad de nu skyllde på. samma sommar hittade jag på Gamla Stans skivhandel två samlingar som hette 20 Mod Classics som var samlingsplattor med tidiga Motownhits, eftersom jag älskade The Jam så såg jag att originalet till (Love is like a) Heatwave fanns med på en av dem så mitt soullyssnade startade ungefär här. att man när man började köpa Dexys även köpte Q-Tips var nog ett mindre misstag. När tidningen Heatwave började komma ut i Sverige så skrev de ofta om mina favoriter Dexys, det hade ingen tidningen i Sverige gjort tidigare, jag kände att det fanns fler där ute. sen på modernare tid har Andres Lokko lobbat så stenhårt för dem att de räknas som något alla måste älska. det finns moment som kanske är bättre med bandet men kärleken till den tredje singeln kommer aldrig att försvinna. Peter Alzén

söndag 5 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 20

det är inte alltför många grupper som jag följde/älskade från 1980 över hela åttiotalet till 1990, vet inte om förutom the Cure så kan New Order vara det enda. bandets karriär började ju abrupt som alla vet men de fann sin form ganska tidigt med den ljusa basen och det drivna trumspelet, så gott som alla albumen under 80talet innehåller massor av klassiker, dessutom gjorde de en massa singlar som inte kom med på albumen, sånt uppskattas hos mig. Power Corruption and Lies som givetvis inte innehöll världshiten Blue Monday är ett album som ligger mig väldigt varmt och hjärtat och dess clou är denna pärla. Peter Alzén

lördag 4 juli 2015

ny paus idag

idag pausar vi för att ge plats åt personen som håller den svenska hiphopen högst i landet, Ametist Azordegan som i sju år har drivit programmet En Kärleksattack på svensk hiphop och nu håller hon på att sammanställa en historiebok om svensk hiphop. men över till Ametist Jag väljer: mina guilty pleasures, den pop som rullade på MTV när jag var yngre. Pet Shop Boys - Domino Dancing Simply Red - Its only love Eurythmics - Here comes the rain again

fredag 3 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 21

såhär enkelt är det utan Pixies inget Nirvana, i alla fall inte deras sound på Nevermind. än idag ett förbannat bra band Pixies, speciellt de tre första albumen. Peter Alzén

torsdag 2 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 22

80-talets bästa reggaelåt är såklart omöjligt att kora men när Gregory Isaacs visade att han inte var slut 1988 genom att låta sin souliga röst möta electrorytmerna som hade tagit över reggaen i 80 talets mitt så kan det vara den. se tidigare inlägg om Gregory, Jamaicas bästa soulröst har han

onsdag 1 juli 2015

80-talets bästa låtar plats 23

äntligen kanske någon ropar, äntligen en svensk låt på listan. Thirteen Moons består av Anders Holm och Göran Klintberg som både hade varit med i bandet Transmission, de som blev nästan kända genom Staffan Hildebrands tv-film Fjortonårslandet. men den powerpop de spelade fanns inget kvar av när Thirteen Moons började 1984. duon rörde sig i mer vemodiga domäner som blev i engelsk press kallad saker som väldigt skandinavisk. De fick även göra en turné med Billy Bragg. tyvärr sålde de inte så mycket på 80-talet men musiken har åldrats väldigt väl och detta är en lysande låt. Peter Alzén