hejdå Terry Hall

2022

här är årets 100 bästa låtar i min selektion

Kid Congo Powers - New Kind of Kick

Ja jag har läst ut ännu en musikbok, denna gång Kid Congo Powers - New Kind of Kick. Egentligen har jag ingen djupare relation till Kid Congo Powers men insåg att han spelat med Gun Club, Cramps och Bad Seeds, vilket givetvis gjorde att nyfikenheten tilltog.
Redan som 14 åring såg han New York Dolls uppträda och han köade för att köpa Ramones debutalbum samma dag som den släpptes, han blev senare ordförande för deras unoffical fan club west, att den inte var officiell var bara för att slippa skatt. han är som tonåring en del av Los Angeles punkscen men endast som publik, fanzineskribent och vän till alla.
En dag i kön till en Pere Ubu konsert frågade den där konstiga snubben som brukar köpa reggaeskivor i skivaffären där Kid Congo jobbade om han ville bilda ett band, Kid sa att han varken kunde spela nåt eller ägde nåt instrument. Den där konstiga killen var Jeffrey Lee Pierce och här började embryot till Gun Club. Jeffrey visade hur man stämde en gitarr i ett öppet ackord så det räckte med att spela med ett finger. Gun Club var från början till slut Jeffreys band men Kid Congo var oftast med, de andra medlemmarna kom och gick i en strid ström, det var droger, det var rock i sin primitivaste form och ofta var det lysande

i Gun Club så gjorde han låten "For the Love of Ivy" och inte långt därefter så frågade just Ivy och Lux från the Cramps vad han skulle göra för att bli med i deras band. han förstod inte riktigt frågan, så de sa igen skulle du hugga av dig ett finger för att spela med oss? - lätt svarade Kid och vips var han med i The Cramps.

men han fick inte fortsätta vara med i Gun Club för är man med i Cramps så är man med i Cramps, det var även där han fick sitt namn Kid Congo Powers.
The Cramps var ordentligt uppskrivna här och kanske var på gränsen att bli större men ett bråk med skivbolaget ledde till att de inte spelade in några skivor på ett par år, endast bootlegen "Smell of Female" kom ut och någonstans här så lade de ned det och Kid började lira med Gun Club igen, kaos, droger och rock.
Jeffrey blev bra kompis med Nick Cave, två intellektuella knarkare som beundrade William S Burroughs och gärna spelade primitiv blues på sitt eget sätt. någonstans här så får Kid Congo ett samtal från Mick Harvey kapellmästare och fixare i Bad Seeds. han berättare att Barry Adamson slutat och Mick tänkte ta basen och undrade om Kid Congo ville lira gitarr med dem.

ännu en dröm kom till hononm, han var i himmelriket men även om bandet var lysande och de skivor han var med på också är toppen så var det även här knark, kaos och allmänt virrigt.

Kid Congo får senare sparken och återvänder till, ja just det Gun Club. under alla åren har han flera olika andra band av vilka Fur Bible bör nämnas då jag är förtjust i deras tolva
boken är underhållande och rolig, speciellt om man gillar banden som nämns. boken slutar strax efter Jeffreys död och när Kid Congo till slut lägger ned heroinet. väl värd att läsa

Peter Alzén