Dexy's Midnight Runners

”The look – the visual creation and expression of an identity- is part of the very essence of rock’n’roll” (Anthony Decurtis, Rolling Stone 1995)

Det citatet skulle passa perfekt på Dexy's och framförallt på Kevin Rowlands förutom att han hatar termen och begreppet Rock’n’roll, men den brinnande passionen för stil och träffsäkerhet i att klä musik i en image är en mästare i.

Nu gör han ännu en comeback och senast de var i Sverige 2003 så var det i samband med lanseringen av ett samlingsalbum.

Skivan innan det var Kevins coverskiva som var en gigantisk flopp, ryktet sa att den sålde endast i 500 ex i England (faktiskt i 5000 i Sverige) så för att få chansen att göra ännu en skiva så tvingade skivbolaget honom att ta tillbaka band namnet Dexy’s och att han dessutom skulle börja med att göra 2 nya låtar som krydda till en ny samling. Dexy’s är i mångas ögon endast ett one-hit-wonder band som klädde sig lustigt och sjöng Come on Eileen (vilket är en av de minst bra låtarna med bandet), att de har gjort några av de starkaste texterna och haft/har en av den största integritet ett band kan ha är det inte många som vet.

I början av karriären, efter första albumet (då de hade Mean Street image) slutade plötsligt Kevin prata med engelsk press och istället kommunicerade de med sitt fans genom helsides annonser i musiktidningarna men det var inga vanliga annonser för någon ny single utan rena rama pamfletterna om deras tro på sin musik och vad de ville få ut av den. Efter några lysande singlar kom sedan det breda genombrottet med sången som Håkan Hellström torde gilla och det följande albumet Too-Rye-Ay (trashank med snickarbyxor image) som tyvärr arrats på samma sett med keltiska fioler, leta istället upp BBC sessions skiva då ni får samma låtar i mera souliga arr och sedan när de, nu som trio skulle följa upp succén med Don’t Stand Me Down så var plötsligt imagen bank tjänsteman och låtarna var väldigt långa, Kevin vägrade dessutom släppa en single för att pusha för skivan, skivan sjönk naturligtvis som en sten på topplistan men räknas idag som ett av åttiotalets bortglömda mästerverk, har ni bara hört den 12 minuter långa ”This is What she’s like” så förstår ni vad jag pratar om. Inte nog med att skivan sålde dåligt ett par år senare hade mannen snortat bort alla pengar och gick i personlig konkurs.

Hans förra solo platta (den som sålde så uselt) var en cover platta och inte nog med det, han hade dessutom valt en minst sagt besynnerlig image, ett raffset och efter att uppträtt på Reading med två strippor och nästan blivit stenad av scenen så blev han dessutom tvingad av Bruce Springsteen att plocka bort Thunder road från skivan (finns på nätet, ladda ned) så karriären verkade verkligen vara slut, spelningen på Cirkus var en fantastisk pärla men sen försvunna han ut i periferin igen men 2007 läckte It’s ok Johanna ut på nätet men först nu sen våren 20112 kommer det nya albumet. Lördagens spelning på Berns började med att de spelade igenom hela det nya albumet innan de återupptog en scen där han berättar för en polisman att han aldrig kan sluta brinna för det han gör. Även denna spelning var smått underbar och även om grabbarna i baren skrek efter Geno så var nog den tålmodiga publiken väldigt nöjd efteråt. Denna mix gjorde efter deras cirkusspelning men den passar bra nu också.

Peter Alzén

TO STOP THE BURNING
Bobby Womack & Candi Staton – Stop before the start

Van Morrisson – I’ve been Working

Dion – Loving You is Sweeter Than ever

Richie Havens – I Can’t Make it Anymore

Robert Wyatt – At Last I am Free

Terry Callier – Turn you to Love

Al Wilson – The Dolphins

Roxy Music – Strictly Confidential

Elvis Costello – Let Them All talk

Gene Chandler – I Fooled You This Time

The Van Dykes – No Man is an Island

Chi-Lites – Stones Out of My Mind

Sam Dees – The show Must go on

Troggs – Love is all Around

Commodores – Nightshift

Jimmy Ruffin – I’ll Say Forever my Love

Bruce springsteen – Brilliant Disguise

Impressions – Mighty Mighty (Spade & Whitey)

Joe Jackson – Real men

Sagittarius – Another Time

Chieftains – Mn na Ireann

ladda ned här