1992 års cover

Jag ska erkänna att det mesta som kom från Seattle i början av 90 talet sorterade jag under trist hårdrock. visst fanns det bra band där, Nirvana såklart, men även Mudhoney, Fluid och kanske de mest underskattade Afghan Whigs. Greg Dulli och hans mannar blandade in soulcovers som lät så långt ifrån the Commitments man kunde komma. Även om deras egna låtar inte alls var dumma så är det framförallt när de tolkar andras låtar så nattsvart man kan som det blir lysande. Det kanske bästa exemplet är denna soulklassiker inspelad 1968 både av Percy Sledge och Elvis Presley i lysande versioner. Afghan Whigs förvandlar den till en mardrömshistoria.