Slyngelrock

ikväll går sista avsnittet av Peter Birros tv-serie Viva Hate, serien har fått en hel del kritik, att den ska vara banal, ytlig och tillomed buskis har den kallats. jag ska erkänna att jag har njutit nästan hela tiden, visst har kritikerna till viss del rätt men just den svartvita i bandets medlemmars syn på allt är så underbar. en tid innan man kommit ur tonåren när musik betyder mer än allt annat, känslan att tillsammans i ett band/gäng vara vi mot världen, en känsla som man bara kan få i ungdomlig naivitet. musikaliskt har jag inspirerade av serien och även att jag såg Hurula häromveckan när jag nu gjorde en spelista med slyngelrock, en rockmusik där band egentligen bara ska göra en skiva, en skiva som skriker NU, låtar som får all annan musik att låta som den vore 1000 år gammal, även om rocken kanske lever en bortglömd tillvaro idag så finns det något visst med alla dessa band.

Ibland önskar jag att jag var sjutton år igen, att bara övertas av den fantastiska energin som slyngelrockband som detta kan ge en, att få skriksjunga med i rader som "Du är e Plast" som Perverts sjunger eller "jag vaknar, känner mig trött och till å med lite full" som hos Hästpojken.

Bandet i Viva Hate ser ut att vara hämtat direkt från det lokala mediegymnasiet och det har diskuterats om T-shirtar är rätta både tidsmässigt och genremässigt men jag orkar inte bry mig om gnälliga gubbar, låt det vara banalt, låt det vara mycket frenesi och uttryck, så otroligt roligt att se och höra, en känsla av att aldrig kunna bli nedslagen, att aldrig bli gammal och grå, bara leva i nuet med perfekt popmusik som slyngelrock ska vara. Peter Alzén