midnatts musik

Viagra boys

Klockan är nästan ett och fredagströttheten har infunnit sig för länge sen, men det tar inte många sekunder efter att rytmen på scen börjat som jag blir så mycket piggare.

Frontfiguren Sebastian Murphy, gapar om nattliga excesser och ser ut som en fotbollhuligan, han känns på riktigt farlig när han vrålar ”Can’t get it up”. Musiken är ett suggestivt mangel som hämtat inspiration från den röda linje som går från Funhouse över Krautrock och Hawkwind till tidiga Killing Joke och kanske är det mest sångaren men jag får även den där aggressiva engelska känslan som Sleaford Mods kan ge mig. Viagra Boys är ett band som det snackats om en längre tid och deras tolva som Rundgång Rekords släppte nyligen är bland det bästa jag hört från detta land på väldigt länge.

Det är högt, väldigt högt, den fuzzade basen pumpar på, trummisen bygger på den monotona rytmen, gitarristen iklädd Exploited tisha är ofta avvaktande men när han tar i är det som du får en käftsmäll att sen saxofonen ger en dimension som många rockband saknar är bara så fantastiskt bra. Jag hör knappt ett ord förutom refrängerna av vad Murphy sjunger men jag står helt fascinerad och älskar det ändå. Tror inte de spelar speciellt många låtar men de 40 minuterna är tillräckligt nog för jag ska älska varenda sekund av det, det är hårt på ett sätt som hårdrock aldrig är, det är intensivt så även om jag mest noddar huvudet så bakom min rygg är det manlighetsritual i form av en mosh pit, musiken gör att det går inte att känna inget, du känner dig tuffare än vad du kanske är. När det över verkar ingen orka höra ett extranummer då känslan av att blivit överkörd är för mycket. Tror nog de flesta gick därifrån nynnandes högt för sig själva ”I gotta move”. Det enda som inte är toppen med Viagra Boys är deras namn Peter Alzén

5 Teenage Fanclub pärlor