en del av ett liv

När jag var sjutton älskade jag The Jam, på deras album Setting Sons upptäckte jag låten Heatwave, det lät så annorlunda fast det ändå var The Jam. På Gamla stans skivaffär hittade jag sommaren 1980 två lp som hette Mod Classics vol 1 & 2, full med grym soul från Motown och där fanns originalet till Heatwave, på den tiden fanns inget internet så jag var tvungen att läsa tidningar, skivomslag eller böcker för att få reda på varifrån låtarna kom. Jag ville ha mer soul men problemet på den tiden var att det var svårt att få tips om mer soulmusik, de engelska tidningarna som NME och Face skrev lite om det, Larm ibland men jag tror faktiskt förutom några äldre vänner var det faktiskt Jörvars Gosskör sista två nummer som gjorde att jag kom vidare. Jörvars hade en fin special om just Motown, en om Chicagosoul sen ett helt uppslag med låtar som de tipsade om, många skivor blev det därifrån Det bästa med att ha äldre vänner är att de kan mycket om äldre musik, så när jag lärde känna Mike ordentligt i början av 80-talet hade jag fått för mig att det bara var tidig Motown som var det som gällde men han lärde mig om Norman Whitfield Givetvis ledde detta till fler skivor och snart var Marvin Gayes What’s Going on en stor favorit Men jag ska erkänna att jag är lite periodare, precis som med reggae, det är givetvis aldrig så att jag tycker illa om genren men vissa stunder är soul det enda jag lyssnar på. Sen vad soul är, vad RnB är kan man alltid diskutera, ibland gör man det lätt för sig och kallar all ”svart” musik för RnB som topplistan i Billboard.

Soulens historia är även en historia om samhället, ett grymt segregerat land där Rhythm and blues fortfarande kallades Race music, ett land där svarta och vita fick stå åtskilda på konserterna med en tvättlina emellan sig, ett land där de svarta artisterna var kungar på dansställena men fick stå ut med risken att bli lynchad eller åtminstone nedslagen utanför samma ställen. Att musik som en gång i tiden beskrevs vara det stora hoten mot det vita samhället idag är den största på marknaden För soulen har gått från att ha varit rå och elektrisk rytm från den svarta underklassen till att bli en miljardindustri med nutida Rnb och hiphop som dominerar världens topplistor. Soul är såklart ett lika vitt begrepp som Rock så man får lista ut vilket håll man ska gå, stigarna är många och ofta väldigt roliga att gå på. Väldigt ofta är den vita standard rockdiggaren ganska bekväm i sin soulsmak, väljer ofta det äldre och inte det som är modernast nu, och så har det nog varit jämt. Det är lättare att gilla Supremes än TLC. Men 1982 var ett musikår som var annorlunda, punken var sen tidigare trist, den synthvåg som kändes fräsch 81 var trist som satan året efter, visst fanns det en hel del postpunk som Cure, Siouxsie, Bauhaus och Echo & the Bunnymen som fortfarande var helt ok men plötsligt började det dyka upp fantastiska plattor som lät mer spännande, Marvin Gayes Sexual Healing, Sweet pea Atkinson, Michael Jackson Billie Jean, Grandmaster Flash & the Furious Five med The Message och givetvis Prince. Plötsligt var inte nutid soul/funk smetig och lyxig utan tuff och svängig. I slutet av 80-talet kom en stor CD-boom som gjorde att skivor som varit mer eller mindre omöjliga att köpa (iaf i städer av Gävles storlek) blev nu lätt tillgängliga. Staxboxar, dyra japanska Curtis Mayfield importer, att jag var en av de ansvariga för inköpen i Norrlands största skivaffär gjorde att min skivsamling växte fort och stadigt. Även all Hip hop jag gillade i slutet av 80-talet gav mig samplingar att leta efter, förutom en massa James Brown så var det annan funk som de använde. Tidigt 90-tal kommer jag och två vänner (jonas och Claes) tvåa i den stora popquiz tävlingen Elektrosport på tv4, förutom en hel del fina priser så var det nog att det stora musikintresset som blev ännu större, plötsligt ville jag lära mig allt om musikhistorien, Ledstjärnor är ”the Heart of Rock & Soul, the 1001 best singles in the World” (David Marsh) den perfekta introduktionen om du vill lära dig rock och soul historien från grunden och givetvis Sweet soul Music (Peter Guralnick) är boken som berättar allt du vill veta för att kunna bemästra soulhistorien ordentligt. Men även den nya boken Resan mot Rockens rötter av Jan Kotschack lägger en pusselbit i mitt sökande efter någon musik jag lyckats missa

Efter att lärt mig ”allt” om RnB och soul så måste jag lära mig om den disco som kom i mitten av 70-talet. jag hade alltid parallellt med punken gillat disco/soul under min högstadietid, var till och med dj på den lokala fritidsgården Träffen. Givetvis finns det som i de flesta genrer bra och dålig musik, mycket av den europeiska discon som var stor i Sverige är kanske inte alltid speciellt upphetsande men det som gjordes i Miami, Detroit Chicago och andra amerikanska städer var desto bättre Om man då någonsin hade börjat med Motown var det lätt att börja gilla northern soul, Dave Godin som hade skivaffären Soul City i London döpte genren för det var mestadels fotbollsfans från Norra England som på sjuttiotalet kom in i affären för att få tag i gammal snabb soul, inga modernt saker fungerade, Northern soul är väldigt förenklat som Motown låtar som inte kom från Motown, låter oftast lite billigare men herregud vilka hits det finns där, det var där Soft Cell hittade originalet till Tainted Love Man kanske är lite skadad då jag har 67 samlingar på Goldmine labeln, dessutom har Ace, Kent, Charly och släppt massor av bra soulsamlingar. Men hela tiden hör jag nya bra soullåtar jag inte hört förut, senast när Magnus Carlson hade sin soulkväll på Gävle konserthus så spann DJ Robert Krus massor av finfina soullåtar före och efter bandet, flera pärlor som jag hade missat tidigare. En trist fest blir så mycket bättre om man sätter på en samling från Motown.

Soulfest

idag ska jag gå på se Magnus Carlsons soulparty, förhoppningsvis med grymma djs som Robert Kruus så kommer jag få höra musik jag inte visste fanns men fick mitt hjärta att smälta. här har ni 50 grymma upptempo låtar från 70-talet