10 dagar av minnen, del 1

Dag 1
Jag har ju också såklart blivit inbjuden att lägga upp skivor som påverkat mig men eftersom jag är en single kille så väljer jag givetvis det formatet och såklart kan jag inte hålla mig för att berätta något om dem.<br/>
Vi hade inte så många skivor när jag växte upp och bland den tunna bunten av singlar var detta favoriten. Än idag älskar jag Elvis Presley allmänt och den hör låten tillhör bland det bästa han har gjort ( och det säger väldigt mycket) det är dessutom titellåten på en av de två filmer som han gjorde som är värd att se.
<br/>

<br/>

Dag 2

Den andra single jag älskade innan jag var 7 var den enda Beatles single vi hade. Lady Madonna är fortfarande en favorit men det är svårt att bestämma vilka som är bandets bästa. Ibland kan jag trots att jag vet att de är objektivt skitbra tycka de är lite överskattade.<br/>

 Jag har alla deras album men spelar dem ohyggligt sällan men varje gång jag hör dem så blir jag glad och tycker det skitbra. Ambivalent? Inner light tyckte jag när var liten var väldigt konstig, roligare att spela 17 eller 78 varv. Tveksamt om den är så mycket bättre nu när jag är gammal<br/>

<br/>

Dag 3
Den första LP jag fick var Schools out av Alice Cooper ( eller egentligen inte, för både Djungelboken och Pippi på sju havet kom före ) men de första singlar jag köpte för egna pengar var dessa två, tror det var sommaren 73 och på en utflykt till den kungliga huvudstaden där jag och lillebror fått en slant att handla för.<br/>

 Idag är väl ingen av dessa någon jättefavorit, Harpo har gjort många fler bättre låtar än den här ganska löjliga men Wizzard är väl ok men inte så mycket mer.<br/>

<br/>

Dag4
Den största händelse som fick mig att börja älska musik var att jag fick en liten kassettbandspelare julen 72. Strax efter hittade jag de få program som spelade popmusik på radion, Tio i topp, kavalkad, upp till tretton och skivspegeln. Ungdomsradion var alldeles för konstig för en 10 åring som jag. <br/>

Förutom dessa radioprogram var det såklart biblioteket i Sätra som man lyssnade och lånade album på, det var där man hittade Aladin Sane och There goes rhymin' Simon. <br/>

De tuffaste skivorna man kunde bära i korridoren på Sätraskolan var Made in Japan och Sabbath Bloody Sabbath. Artister som vi älskade som absolut inte var tillräckligt fina för bibblan var ju såklart Slade, Sweet och Gary Glitter. Så de singlarna och albumen lånades runt i klassen. <br/>

Nåt år senare dök det upp ett nytt band i omlopp Sveriges första(?) glamrockare, kanske nåt år försent men Tears rosa platta blev skivan med stort S. <br/>På den tiden kunde man se band som Tears, Neon Rosé, och Magnus Uggla på fritidsgårdarna i Gävle men då var jag tyvärr snäppet för ung. Det här är bästa låtarna från Tears debut, möjligen i konkurrens med Ballot Band, än idag lysande glamrock<br/>

<br/>

Dag 5
Jag läste om punk i Expressens söndagsbilaga hösten 76 men det dröjde till våren 77 som Kaj Kindvall spelade White Riot en lördag i Discorama. Det var som en chock, dryga hundra sekunder av ren och pur energi. Jag hade aldrig hört nåt liknande, all rock som jag hade tidigare hört var som en långsam sörja. <br/>

Nu var det nåt nytt som gällde. Fast jag ska erkänna att jag fortfarande gillade den disco som den jovialiske Kaj också spelade. Senare samma år kom det nya program på radion som Asfalttelegrafen och några som jag glömt som spelade mer udda musik. <br/>

En ny tid i mitt musik lyssnande hade inletts, nu var det nog mer på allvar <br/>

<br/>

Peter Alzén