Jag spenderade några timmar senaste tiden med att se tv versionen av High Fidelity, ni minns filmen som byggde på boken av Nick Hornbys bok, detta är en uppdatering av filmen mer än en utveckling av boken. Jag visste inte ens för 10 dagar sen att tv-serien existerade men en genomgång av årets Tv fröjder på den utmärkta sidan TVdags.se så blev jag varse om det.
När boken kom 1995 så var det som en bit av mitt liv kom i textform, inte för jag hade precis blivit lämnad men jag stod i skivaffär, var dryga 30 år och visste inte vad jag ville göra med resten av mitt liv. Nicks första bok handlade dessutom om en lärare som hejade på Arsenal så vi har flera beröringspunkter. Boken är givetvis mycket nördigare än den feel good film det blev.
Om man som jag spenderat 2/3 av sitt liv i skivaffärer så vet man att det är skillnad på skivaffärer och de som säljer skivor, låter det förvirrande? En skivaffär säljer kanske topplistan, det måste de måhända men framförallt så säljer de annat, sådant som de handplockar fr de vet att det är bra.
Fast just affärer som säljer topplistan har nog försvunnit nu.
Åtskilliga gånger har jag stått i timmar på affärer i städer runt om vår jord, visst har jag handlat på Tower Records i New Orleans eller Virgin Megastore i London när de fanns men det är på Red Eye i Sydney, Dodo i Berlin eller Rough Trade i London som jag stått länge, pratat med de, alltid lite småsura och snobbiga killarna (alltid killar) bakom disken, när de märkt att man vet vad man pratar om kommer de mer obskyra tipsen, de där skivorna som du inte redan visste att du måste ha.
Eftersom jag själv stått bakom disken i en skivbutik i mer än tjugo år så vet jag att det ibland är mer än social service än en affärsrörelse, vissa kommer varje morgon för en kopp kaffe, vissa kommer för att diskutera obskyra punksinglar och vissa kommer bara för att prata om livet i allmänt. Om du dessutom har en affär med lite nischad touch så kan din affär fungera som barer gör i amerikanska filmer, där den trötte gästen beklagar sig för bartender medan han försiktigt sippar på en dubbel whiskey.
Skivbutiken platsen som var min arbetsplats i drygt 20 år, från extra knäcken lördagarna när jag gick i gymnasiet till all tid jag orkade under min högskoleperiod för tjugo år sedan. Däremellan var det många år med oftast sex dagar i veckan jobb,
Samtidigt som jag stod där och krängde skivor så lärde jag mig av kundernas vetskap sen att jag själv var en sån där jobbig skivaffärsnörd som Karolina Ramqvist beskriver i sin bok ” När svenska pojkar började dansa”, alltid på språng med någon anekdot eller något fakta eller tips eller beröm, fråga bara kunder som köpt Doktor Kosmos ”Socialmedicin” och samtidigt fått det lilla skrytet att de sjunger om mig på den.
Men tillbaka till High Fidelity är det bra? Det är underhållande, visst handlar det egentligen mest om relationer men i kontexten skivaffär med allt vad som det innebär. Givetvis är serien uppdaterad till 2020 i både kön, sexuell läggning och etnicitet och givetvis har de uppdaterad rockhistoriens kanon. Vilka låtar som spelas i serien jämfört med filmen. Vilket för mig var väldigt roligt. Som tidningen Pops devis på 90-talet var ”Rockhistorien måste hela tiden skrivas om”
Tyvärr ligger serien inte hos någon av de vanliga streamingtjänsterna
Peter Alzén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar