igår var hela mitt flöde fullt av äldre män (typ i min ålder alltså) som delade listor över bästa albumet 1972. visst det kom många bra skivor det året, som det gör alla år.
1972 hade jag inte ens börjat lyssna på musik ordentligt, fick min första bandspelare julen 72 och hittade tio i topp i januari därefter. däremot vill jag slå ett slag för året 1982, det alltid så nedtalade åttiotalet. en konstigt år för mig både det personliga planet och på vad jag lyssnade på. jag blev en Gymnasieskolan dropout, min närvaro på VT 82 var för dålig och jag fann saker roligare.
musikaliskt så var jag väldigt ambivalent.
Punken hade blivit trist flera år tidigare och nu kändes synthen & postpunken som var så rolig 79-81 inte alls lika skoj längre, men visst kom det bra låtar och album men ändå. jag hade börjat lyssnat väldigt mycket på gammal soul och här kändes det som det kom massor av bra nya grejer.
Sexual Healing, Billie Jean och Little Red Corvette var så bra att MTV i USA var tvungen att bryta det outtalade förbudet mot svarta artister. Grandmaster Flash var ju given hit när den dök upp men lite längre tog det när jag hörde de första electroskivorna, kommer ihåg när en vän som varit i London hösten 82 och kom hem med en samling med Planet rock, Steinski och annat, vi fattade inget men fascinerande så lyssnade vi vidare. som vanligt så tycker jag låtar är roligare än albumet så här en massa bra musik som visar att 1982 var ett ganska nyskapande musikår men framförllt var det ett bra musik år,
det var väl även året när den nya hårdrocken kom fram men det märkte jag nog väldigt lite av
Peter Alzén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar