Elvis 90 år

Idag är det 90 år sedan Elvis Aron Presley tog sina första andetag i Tupelo Mississippi. Jag har fortfarande svårt att greppa det att han var endast 42 år när han slutade sitt liv på Graceland i augusti 1977. I hela mitt liv har han funnits med, när jag växte upp hade vi inte så många skivor men en som jag alltid spelade var King Creole, en fantastisk låt från filmen med samma namn. Elvis är tillsammans med David Bowie de artister som funnit med mig sen jag var 10 eller yngre.

Båda är födda samma datum och båda är magiska sångare. Men där Bowie gjorde något nytt hela tiden efter egen idé så gjorde Elvis vad andra sa åt honom att göra. När han var världens hetaste artist så gjorde militärtjänst och därefter skriva på ett kontrakt på alldeles för många filmer men minst sagt ojämna soundtracks En reporter på Life Magazine tyckte att Elvis kanske borde skjuta upp det filmkontrakt han stod i begrepp att skriva på, för att i stället gå på college. Elvis stirrade på reportern och svarade med ett påstående som i klart belyser hans attityd till sin egen karriär: — Jag förmodar att du aldrig varit fattig. Min familj har varit fattig så långt tillbaka jag någonsin kan komma ihåg… Då chansar man inte utan gör det som de som borde veta säger att man ska göra.

Ofta brukar folk plocka fram att Elvis 56 och From Elvis in Memphis är det bästa och ibland tillochmed det enda man behöver med honom. Det är såklart att de kanske är klimaxarna i hans produktion men under alla filmskivor finns flera otroliga pärlor, visst ni att under hans levnadsår var Blue Hawaii den bästa sålda albumet, det var knappast för filmens kvalité utan givetvis för den otroliga balladen Can’t help falling in love är med där (idag har den mer än 1 miljard streams på Spotify, klart mest av hans låtar).
Att han var tjock och stenad hela sjuttiotalet är annars en myt som brukar upprepas, hela hans sjuttiotal är en uppvisning hur han kan hantera soullåtar, visst kanske inget av de albumen är helgjutna men du kan lätt hitta massor av pärlor på nästan varenda skiva. Precis som med Stones eller Clash senare så ville bara Elvis låta som sina svarta favoritartister. Jag har senaste tiden verkligen lyssnat genom hans katalog och det finns absolut saker man kan sortera bort, speciellt på filmskivorna men herregud vilka pärlor. Det sägs att han under sin livstid var på svensk tv endast 4 gånger (filmerna borträknade). I Bonniers klassiska rocklexikon står det att RCAs massiva PR budget och den fiffiga Översten fick honom att bli stor. Tommy Randers bok Rockens roll som var studiematerial på 70/80talet står det att nästan inget han gjorde efter 1960 är värt att lyssna på.

Fast från den 18 juli 1953 då han klev in på Sun Studio i Memphis för att göra en skiva till sin mamma Gladys och ända fram till sista hiten Way down så höll han en otroligt hög kvalité, att bara siffrorna från försäljningslistan, Bara i USA har Elvis haft 82 album och 53 singlar som sålt mer än guld säger det mesta. Det sägs att han har sålt mer än 1 miljard skivor.

När jag är DJ så spelar jag ofta I’ve got a thing for you baby, det kommer ibland fram folk och frågar vad det var, när jag berättade att det var Elvis tror de mig inte. Häromdagen när jag spelade så kom det fram ett ungt par och frågade om jag hade Viktor Leksell, well nej svarade jag, ok Benjamin Ingrosso då -äh nä. Hmm Men Elvis har du väl sa den unga tjejen, givetvis sa jag och satt på Suspicious Minds
När Elvis kom fram fick han ofta frågan vem han lät som då svarade han ” I don’t sound like nobody” och det hade han alldeles rätt i och bara det att Graceland har adressen Elvis Presley boulevard visar hur stor man är.
How great thou art är ett annat makalöst bevis på hans storhet med det religiösa materialet och sägs vara Nick Caves favoritskiva. Nu tog jag mitt jullov genom att lyssna genom hans katalog och sen ranka hans 90 bästa låtar .

Peter Alzén