B-sidor eller vänder du någonsin på singeln?

När jag var ung så hade jag inte råd att köpa så många skivor så jag lyssnade intensivt på de jag hade, visste varje knaster, hur länge det dröjde innan nästa låt började. Men framförallt vände jag på singlarna.
Jag hade den stora turen att komma in i tonåren ungefär samtidigt som punken kom.
Innan Punken var det album som såldes, en del band gjorde inte ens singlar mer än för radio promotion men med punken så kom även indiependent bolag som Stiff, Chiswick och flera andra som också släppte massor av singlar. Singelförsäljningen steg i slutet av 70-talet och höll sig högt även på 80-talet
Ibland är det verkligen värt att vända på sin plastbit, i The Smiths fall hittar du tex deras bästa låt och the Jams fall en av deras absolut bästa. A sidan är ju där för att sälja singeln eller för att få spelningar på radion eller båda såklart. Och när allt detta är gjort är nästa sak som kräver uppmärksamhet B-sidan. B-sidan är både ett problem och en lösning på ett problem. När ett tomt utrymme behöver fyllas med något kan något kreativt hända.
B-sidor säger även något om bandet, om de bryr sig om oss köpare eller om de bara punpar ut ännu en singel. Både Bruce och Michael Jackson släppte sju singlar till Born in The USA respektive Thriller, Bruce hade sju olika nya låtar på B-sidan, Michael Jackson hade åtminstone samma låt på 4 av sina. B-sidor är för oss som bryr oss lite mer

Här är 20 mer eller mindre fantastiska b-sidor
The Beatles – Rain Juni 1966 var jag tre år och köpte givetvis inte Paperback writer med The Beatles men långt senare efter jag skaffat albumen så köpte jag en samling som har, vad jag tror iaf den sista bilden som togs på bandet på omslaget och där fanns den här låten. En låt som skulle hamna högt på min personliga Beatlesfavorit lista.
The Cure – Just one kiss Något jag köpte direkt var givetvis Let’s go to bed singeln. November 1982 var det en glad överaskning med ett plötsligt uppsluppet sound och förvisso fortfarande vemodigt men inte lika becksvart som på Pornography utan en låt som fyllde dansgolvet när jag var DJ. Och när man hade tröttnat lite på den kunde man vända på skivan och hitta den här lilla pärlan.
Oasis – Acquiesce När Oasis kom 94 så var det roligt att någon vågade vara högre , rockigare, tuffare än de andra brittiska banden som var i hetluften. Jag tackade tyvärr nej till biljetter när de var på Gino och det var nog ganska dumt men årets comeback är jag måttligt intresserad av. Redan vid tredje albumet blev de nästan en parodi på sig själva. Några av bandets tidiga låtar är fortfarande bra och den här singel baksidan är bland det bästa de gjort

Paul McCartney – Check my Machine Med åren har jag blivit mer och mer förtjust i Paul, jag är väldigt förtjust i de skivor han spelar in helt själv, McCartney med omistliga klassiker som Junk och Maybe I’m Amazed, McCartney 2 som är lekfullare Coming up och Temporary secretary (som jag gissar Kraftwerk lyssnat på inför deras nästa släpp) men på baksidan av Waterfalls ligger Check my machine som är Alex i Hot Chips favoritlåt


The Jam – Butterfly Collector Paul Weller – Kosmos (Lynch Mob bonus beats) För Paul Weller var The Jams B-sidor en chans att avslöja en dittills dold sida av hans musikaliska värld. Dreams Of Children och Tales From The Riverbank var de första tecknen på en känsla för introvert psykedelia som han skulle plocka upp igen på albumet 22 Dreams. Många andra B-sidor var Covers som visade på deras/hans influenser. Butterfly Collector däremot är mer äv en sorgsen poplåt, såna som jag älskar, kanske The Jams åttonde bästa låt. Till och med på 90-talet, när alla ville klumpa ihop honom med den med mer bakåtsträvande element från britpop, visade B-sidor som Brendan Lynchs fantastiska remix av Kosmos tuffare än något Primal Scream lyckades få till med på Screamadelica – att Weller aldrig hade slutat tänja på sina egna kreativa gränser.
The Smiths – Half a person The Smiths är ett av mina absoluta favoritband, mixen mellan Marrs melodier och Morrisseys texter är snudd på perfektionism. Så gott som alla deras singlar är magiskt bra och som topp på det så är baksidan på Shoplifters of the world unite deras bästa låt. Steven Patrick Morrissey skriver texter som känns som de skulle kunna vara en del av ditt liv. Det är nog inte bara jag som så gärna nynnar ”And if you have five seconds to spare, Then I’ll tell you the story of my life, sixteen clumsy and shy” dessutom bandets bästa låt.
Suede -Europé our my playground Suede började på gigantiska höjder och sen gick det utför, nja lite sant är det. Singlarna från tiden runt första albumet är klassiska i sin dramaturgi, första albumet också. Videor med gråa loftgångar som andas sjuttiotal och androgyna unga män som lirar som det är deras enda chans i livet.Jag minns att jag var väldigt besviken på Dog Man Star, det andra albumet när de kom, jag tyckte de gjorde ett grymt dubbelfel då de plötsligt lät mer som Pink Floyd än Bowie men idag är jag inte lika bedrövad över den. Många fina låtar och på den tredje plattan var de enkla till popformeln och de snygga singlarna med väldigt bra b-sidor. Om man vänder på Trash hittar man denna lilla teatrala pärla.
Sisters of Mercy – Posion Door Ett annat band jag var förälskat i på 80-talet var Sisters of Mercy, flera av deras tolvor hade b-sidor med låtar som lätt hade kunnat platsa på deras album, Afterhours kanske är den mest dramatiska och coolaste men Poison Door är den bästa. Ett halvår efter Sisters avskedsspelning på Royal Albert Hall ser jag och min bror det nystartade bandet Ghostdance i East Croydon, med Richard Marx från Sisters på gitarr, de spelade denna låt så jag förmodar att det är han som skrivit den.
Housemartins – Step outside När jag jobbade på skivaffär var ett vanligt problem att folk bara ville ha en låt, ibland fanns den på en single, ibland även på en LP och det var ganska vanligt problem att singeln ofta var restad (alltså slut hos bolaget) så albumet skulle få mer försäljning. I Housemartins fall var det med Caravan Love så att den bara fanns på sjua, inte på LP och inte på CD med dess extraspår. Så Folk var ”tvungen” att köpa singeln, tyvärr hade bolaget svårt att få fram den ändå. Housemartins släppt massor av bra extraspår, många fina covers och den här som finns på Me and the Farmer tolvan är en favorit.
Go-Betweens – Rock and roll friend ett av 80-talets bästa band Go-Betweens släppt massor av suveräna singlar, flera bra b-sidor såklart, Karen, Clouds, When People are dead och Wait until june är alla finfina men idag var den här bäst.
Sex Pistols- Did you no wrong Pistols släppte 4 singlar, alla framsidorna var med på det monumentala albumet Never Mind the Bollocks men inga av baksidorna. I Wanna Be me visar deras sound innan de blev ”rockifierade”, Satellit är kanske deras mest bortglömda topplåt. No Fun är en ypperlig cover på Stooges men den som är kanske deras mest rock’n’roll aktiga låt, en del tycker det doftar Stones här men jag är inte säker på det, är baksidan på God Save the Queen.
New Order – In a Lonely Place New Orders debut single är egentligen två överblivna Joy Division låtar. Ceremony är ju en fantastisk debut men baksidan är en ofta förbisedd pärla. Senare släppte de den fantastiska 1963 som b-sidan men den blev en framsida senare annars hade den givetvis platsat.
Echo and the Bunnymen – Angels and Devils Vissa dagar är Echo and the Bunnymen mitt favoritband, frågan är vilket av deras album som är bäst. Alla 5 (jo jag vet att de gjort skivor senare) är väldigt bra, det brukar stå mellan Heaven up Here och Ocean Rain. På baksidan av Silver finns den här minst sagt Velvet Underground doftande saken.
Bauhaus – Crowds De minst sagt pretentiösa Bauhaus gjorde rakt igenom top singlar, b-sidor var ofta inte så mycket att ha men på Telegram Sam finns den här snudd på desperata låten.
Buzzcocks – Noise Annoys Buzzcocks släppte ett riktigt pärlband av singlar som summerades upp på den fantastiska albumet Singles going steady, där de såklart valde att ha med baksidorna med. Flera klassiker finns på deras baksidor, Why Can’t I touch it med mer än 19 miljoner streams på Spotify, jag killgissar att den är med i en film eller så. Den Stooges doftande Something’s going wrong again men mitt val är den lite tonårskaxiga Noise Annoys
The Damned – Noise. Noise, Noise Apropå oljud så skanderar Dave Vanian och restan av The Damned ”Noise is for heroes, Music is for Zeroes” ok det är långt ifrån deras bästa låtar men den här baksidan på ”Comeback singeln” Love song är en rolig parantes som visar att bandet hade mer humor än de flesta i den tidiga punken.

Specials – Why 1981 kom 80-talets bästa single, Ghost town som dessutom blev Specials svanesång. Och OM man någonsin tröttnade på a-sidan och vände på singeln fann man den här. Kaxig, framfusig och tyvärr fick vi inget mer av den här sättningen. B-sidor kan fungera som ett kreativt utlopp, men också har de fungerat som en tröst de som inte skrev hitsen i bandet. Lynval Golding kanske hade skäl att känna sig kränkt när hans sång Why? – skriven i efterdyningarna av den rasistiskt motiverade knivattacken som lämnade honom på intensiven – hamnar på b-sidan av Ghost Town.
David Bowie – Velvet Goldmine Nu fuskar jag lite för Velvet Goldmine var en outtake från Hunky Dory men släpptes först 1975 då som baksida på Space Oddity tolva. Den blev väl först känd 1983 när Bowie Rare släpptes, och det är en toppenlåt som lätt hade platsat på Hunky Dory som förövrigt är ett toppenalbum ändå. Bowie vill inte ha sin musik med i filmen med samma namn.
Nick Cave & the Bad Seeds – The Ballad of Robert Moore and Betty Coltrane Om någon vände på Where the wild roses grow sjuan eller lät CDsinglen gå vidare fick de höra den här intensiva morbida berättelsen.
några fler pärlor som tyvärr saknas på spotify är dessa.
Teenage Fanclubs otroligt deppiga men magiska ballad Broken

Elvis Costellos tagning på den numer klassiska mördar countryballaden Psycho
Peter Alzén