Lou Reed

Söndagskvällen började dåligt, Rolling Stone gick ut med att Lou Reed dött. Kvinnan på Rapport uttalar hans namn Low Reed, de flesta som skriver på sociala medier nämner sången "Perfect day", jag vet inte om jag ska bli ännu mer ledsen än vad jag redan är. Lou Reed skapade den första rockmusiken som inte var inriktad på lättsam musik för ungdomar. Hans texter handlade om transvestiter, tunga droger, SM-sex och andra saker som de flesta knappt visste om. Samtidigt sjöng Beatles om lapplisor. Velvet Underground som han ledde under sextiotalet var inte så stora på topplistorna då, möjligen för ingen annan musik lät så då. Deras första album "Velvet Underground & Nico" kan ha världens kändaste omslag, Andy Warhols banan, men det sålde inte så mycket 1967 men sägen säger att alla som köpte ett ex bildade ett eget band sen. Lou var ingen stor sångare, inte alls, förmodligen en medioker gitarrist också men få har betytt så mycket för rockmusiken som han. Den som idag räknas som image med skinnjackor, solglasögon och butter attityd var han också först med och frågan är om Velvet Underground är det mest inflytelserika bandet genom tiderna – kan ni tänka er Iggy Pop, David Bowie, Sex Pistols, Roxy Music, Sonic Youth, Lustans Lakejer, Joy Division eller Jesus and Mary Chain utan Velvet Underground? Bandet föll sakta sönder tills inte ens Lou Reed var med längre. Hans solokarriär startade med att ingen brydde sig men sen tog Bowie över honom till London för att göra Transformer, skivan blev en jättehit tack vare hiten "Walk on the wild side". Han följde upp den med att göra ett temaalbum om Berlin utan att ens varit där. Hela hans sjuttiotal var han i förändring, precis som hans vän David Bowie. Tyvärr är hans skivor från slutet av sjuttiotalet förbisedda numera, men "Sally can’t dance", "Coney Island baby" och "The Bell"s är lysande album. 80-talet var ojämnt men han fick en nytändning på 90-talet. Däremot borde han låtit bli att återförena Velvet, jag såg deras konsert på Roskilde 1993 och det var inget jag behövde – däremot var de soloframträdanden som jag såg honom göra mer elektriska och spännande än vad många andra i hans ålder brukade göra. Så här timmarna efter att få veta att han just dött tänker jag på att den sista skiva han gjorde, "Lola". Den kan också ha varit den sämsta, och då pratar vi ändå om en man som gjorde ett dubbelalbum ("Metal machine music") med bara oljud på höjden av sin karriär. Men sånt spelar ingen roll. Nu sitter jag här med en skvätt whiskey och läser hyllningar på Twitter från världens alla artister och jag inte låta bli att le när Lloyd Cole skriver "Without Lou there is no Bowie as we know him. Me? I'd probably be a maths teacher." Peter Alzén jag gjorde en spotifylista, om jag skulle välja hans bästa låtar så skulle alla Velvet låtar vara med, ok det mesta från Transformer, Berlin och Coney Island Baby men valde istället från hela hans karriär, så ta det som introduktion