2014 års cover, avslutningen

den här är givetvis inspelad ifjol men visades först i år. tycker det är ett alldeles utmärkt sätt att avsluta denna månad med en cover varje dag.

2013 års cover

på hyllningsskivan till Mauro Scoccp "Kom ut ikväll" fanns det massor av mer eller mindre tråkiga versioner av hans låtar, men det fanns några riktigt bra Sophie Zelmani, Fibes oh Fibes och Plura men allra bäst var Anna Järvinens tolkning av en mina favoriter av Ratata Paradis.

2012 års cover

ibland behövs inga ord

2011 års cover

Någongång 2010 tror jag så ställde Lars Nylin frågan om bra Stockholmslåtar på Facebook, i en strid ström ramlade mer eller mindre bra förslag in, jag slängde givetvis in några själv, bland annat Kents Columbus (förmodligen var jag inte ensam om det) 2011 fick vi facit då Svente Thuresson släpper skivan Regionala nyheter ; Stockholsdelen och dyker detta lilla mästerverk upp

2010 års cover

en av mina absoluta favoriter med David Bowie är hans hitsingle från 1980, Ashes to Ashes. den låter än idag hypermodern, 2010 tog fyra tjejer från Los Angeles modet till sig och gjorde sin tolkning av den, alldeles utmärkt blev betyget i min bok.

2009 års cover

ett år efter de hade bildats kom the XX debutalbum, en skiva som nästan var en uppdatering av vad Young Marble Giants gjorde 30 år tidigare. jag älskar albumet än idag men i samma veva dök deras version av Womack & Womacks Teardrops upp. redan idag en klassisk coverversion.

2008 års cover

2008 gjorde Chan Marshall AKA Cat Power coverskivan Jukebox. på den finns den alldeles utmärkta versionen av James Browns Lost Someone.

2007 års cover

de såg ut som troll men sjöng som änglar, 2007 gjorde de en grym cover på Beyonces Crazy in LOve men även det smått förbjudna. Ett alldeles utmärkt försök på the Smiths klassikern There is a light that never goes out

2006 års cover

världshistorien är full av rockband, indieband, punkband etc som gör en skramlig version av en populär hitlåt. lite roligare är det bär det görs tvärtom tycker jag. Här gör Sugababes Arctic Monkeys debutsingle.

2006 års cover

världshistorien är full av rockband, indieband, punkband etc som gör en skramlig version av en populär hitlåt. lite roligare är det bär det görs tvärtom tycker jag. Här gör Sugababes Arctic Monkeys debutsingle.

2005 års cover

2005 såg jag Big Star på Kägelbanan, det var lysande den första timmen, den andra skulle de ha hoppat över. samma är spelade Håkan Hellström in sin version av Thirteen, den kanske inte är lysande men om bara nåt av hans alla fans fick för sig att lyssna på orginalet så är jag nöjd.

2004 års cover

från den fina cover skivan Golddiggas, Headnodders and pholksongs måste jag bara plocka ut Beautiful Souths underbara version av Greaseklassikern You're tha one That I want.

2003 års cover

hade planer på att välja Marit Bergmans version av Mary J Blige Real love men hittade den inte på Youtube, istället blev det Heartbeats i Jose Gonzales version, en låt som fick ohyggligt stor uppmärksamhet efter ha använt i en reklamfilm för Sony då 250000 bollar studsar nedför San Fransiscos gator, låten användes även i serien One tree hill. möjligt satte Jose griller i Anna Ternheims huvud när han topg ned Knifes låt så här.

2002 års cover

Kurt Wagners Lambchop är ett väldigt laidback Americana band. de har gjort flera roliga covers, kolla gärna in deras version av Sisters of Mercys This Corrosion. här tar de/han sig an Ray Davies låt om pedofileri (tror jag den handlar om iaf) från albumet Give the people what they want (1977)

2001 års cover

Sub Pops finaste popgrupp heter Beachwood Sparks från Los Angeles. de gör alldeles förträfflig popmusik som du givetvis måste kolla upp, deras fantastiska version av Sades By your side måste räknas som en av de klassiska covers numer

2000 års cover

runt millenieskiftet lyssnade jag väldigt mycket på Tindersticks, deras melankoli tilltalade mig mycket då. här gör de en Four Tops single från 1969, på den tiden Four Tops inte nådde högre än 53 plats på amerikanska topplistan, Tindersticks version nådde inga listor alls förmodligen beroende av att den släpptes i endast 1500 exwemplar

1999 års cover

1999 är ett av de svagare åren genom rockhistorien, det var inte speciellt lätt att hitta en bra cover detta år heller. Travis är/var ett ganska trist engelskt band som gjorde sin version på Britney Spears debutsingle Baby one more time. Jag ska erkänna att den är inte så märkvärdig mer än att den fick de flesta att inse vilken suverän låt Max Martin hade skrivit.

1998 års cover

1977 gjorde Althea & Donna Uptwon top rankin som dess blivit den reggaeklassiker den förtjänar att bli. 1998 gjorde Black box Recorder en minst sagt annorlunda cover av den. Black Box Recorder är ett av alla dessa projekt som Luke Haines har haft för sig. från starten med Auteurs till årets soloskiva har han med olika namn alltid gjort minst sagt spännande popmusik. för er som knappt är bekant med honom så finns det mycket att gräva i. Förmodligen återkommer vi till honom snart.

1997 års cover

Nu fuskar jag lite, 1997 års cover är egentligen ingen cover men eftersom samplingen av Andrew Loog Oldhams orkester version av Rolling Stones The Last time inte var clearad när Verve spelade in Bittersweet Symphony så blev det så att alla intäkter gick till den som ägde rättigheterna till låten, vilket lustigt nog var just Andrew Loog Oldham. men en bra låt är det och en stenhård video dessutom.

1996 års cover

Fugees sålde 6 miljoner album men deras andra album The Score, den gav dessutom upphov till tre solokarriärer. bandets blandning mellan hip hop och R'n'B gav eko i hela världen och visst kan man idag tycka att en hel del är lättköpta samplingar och covers men det krävs även mod att göra låtar som No Woman No Cry och Killing me Softly With his song. nu 18 år senare har vi fortfarande inte fått en uppföljare.

1995 års cover

1994-1995 var inte bara britpopens år utan även triphopen, det kanske känns fånigt idag att ens minnas det men när Portishead och Massive Attack kom fram så kändes det otroligt coolt och nytt. deras debutskivor håller än idag, deras buttre attityd och suggestiva groove lockades av större skaror än vad som var normalt. Tricky däremot var farligare, musiken han gjorde var mörkare och ännu hårdare. på sitt första album gjorde han det förbjudna en Public Enemy cover. med beröm godkänt dessutom.

1994 års cover

mycket är det sagt om Nirvana, eventuellt kan det vara det sista band som verkligen betydde något för mig. egentligen slirar jag lite nu för deras unplugged framträdande hos MTV var i november 1993 men släpptes först 1994. man kan inte säga att de gjort det lätt för sig, knappt någon av deras hits spelades och flera nya covers, tex Bowies The Man who sold the world men absolut bäst är de i Leadbellys Where did you sleep last night, en låt sol spelats in massor av gånger, ibland under titeln Black Girl. just här hörs varför Nirvana var ett band att älska.

1993 års cover

the Fall har funnits sen tidig Jura, gjort 7000 album och har innehållet minst 400 medlemmar. den enda som alltid har varit med och är symbolen för bandet är Mark E Smith. En excentrisk engelsman från Prestwich strax utanför Manchester som ser ut som han vore brorsa med Stig Larsson. egensinnig i både texter och musik. 1993 gjorde bandet en minst sagt oväntat cover av Sister Sledge Lost in Music, dessutom gjorde den överaskande bra.

1992 års cover

Jag ska erkänna att det mesta som kom från Seattle i början av 90 talet sorterade jag under trist hårdrock. visst fanns det bra band där, Nirvana såklart, men även Mudhoney, Fluid och kanske de mest underskattade Afghan Whigs. Greg Dulli och hans mannar blandade in soulcovers som lät så långt ifrån the Commitments man kunde komma. Även om deras egna låtar inte alls var dumma så är det framförallt när de tolkar andras låtar så nattsvart man kan som det blir lysande. Det kanske bästa exemplet är denna soulklassiker inspelad 1968 både av Percy Sledge och Elvis Presley i lysande versioner. Afghan Whigs förvandlar den till en mardrömshistoria.

1991 års cover

en man som alltid har visat upp sina rötter är Morrissey, när världens blickar vändes mot Seattle och Nirvana så valde han inte bara att drapera sig i en Union Jack på scenen utan även spela in The Jams fantastiska That's Entertainment på baksidan av Sing Your Life. detta är något år innan Paul Weller återkommer som the Modfather och när Britpopen blir en världsangelägenhet.

1990 års cover

1990 skulle Happy Mondays vara med på skivbolaget Elektras 40 års jubileumskiva med en version av John Kongos He's gonna step on you again men de var så nöjd med sin egen version att de gav ut den på single istället. det blev bandets mest sålda single. till Rubayiat samlingen spelade de in Tokoloshe man istället, den andra av John Kongos två hits.

1989 års cover

1986 slog Pet Shop Boys igenom med West End Girls, redan 1987 började de producera andra artister, först ut var Eight Wonder med I'm not Scared, sen följde In Private med Dusty Springfield innan de tog sin an att producera ett helt album med Liza Minelli. Det hade lätt kunnat bli outhärdligt men Neil Tennant och Chris Lowe vet vad de gör och klädde Liza i fantastisk bombastisk kostym, precis rätt för en diva som hon. hon fick även spela in av duons egna låtar.

1988 års cover

Efter att ha gjort en bluesbaserad debut "Whites off earth now!!" på det lilla kanadensiska bolaget Latent recordings så var det med 1988 års Trinity Session som bandet blev ett världsnamn. inspelad 1987 i en kyrka lät de som om de tassade runt långsamt och försiktigt för att spela in den intimaste versionen av deras mix av country, soul, folk, rock och jazz. den låt som stack ut mest är deras version Lou Reeds ultra klassiska Sweet Jane. frågan är om detta är den ultimata versionen trots allt

1987 års cover

nuförtiden kanske Steve Albini är mest känd som producent åt blandannat Pixies, Nirvana och PJ Harvey. På 80 talet hade han bandet Big Black, som var ett stenhårt oljuds band. Från 82 fram till 87 gav bandet ut flera stilbildande skivor- Atomizer och Songs about fucking rekommenderas om man vill ha rå rock i sin brutalaste form. När bandet lagt ned bildade han Rapeman som knepigt nog hade svårt att få spelningar. på en single från 1987 gjorde bandet 2 covers. Kraftwerks the Model och den här versionen av Cheap Tricks He's a Whore

1986 års cover

1986 var förvisso Madonna en stjärna men inte den megavariant som hon blev efter Like a Prayer, nu var hon fortfarande lite rebellisk cool, turnerade med Beastie Boys och var allmänt utmanande. Sonic Youth hade ännu inte nått någon mer berömmelse utanför de snävaste hardcore/indie kretsarna. här gömmer de sig bakom Madonnas dopnamn och gör en minst sagt minimalistisk version av hennes hit Into the groove, på albumet tog de sig an Robert Palmers Addicted to love i samma stil.

1985 års cover

denna månad presenterar vi en cover varje dag, vi börjar med året 1985 och arbetar oss framåt, förhoppningsvis hittar vi några bortglömda pärlor som du missat Först ut är en Subway sect låt i en mer oljudsversion. Bröderna Reid i Jesus and Mary Chain tar på sin tredje single an Subway Sect legendariska Ambition och förvandlar den till det sedvanliga oljudsväggen som de tidiga släppen med JAMC ftast var. redan på debutsinglen gjorde de en cover på baksidan, då Syd Barrets Vegetable man och senare kom de att göra lysande versioner av tex My girl.