Buzzcocks

Idag är det fyrtio år sedan som Buzzcocks gjorde sin scendebut, för att citera Tony Wilson från filmen 24 hour party people ”They were way ahead of everybody else”, de anordnade Sex Pistols första spelning i Manchester (att de själva inte hittade någon basist eller trummis yill den spelningen gjorde att de fick stå i publiken men nästa gång Pistols var tillbaka så spelade de förband) och de var det första bandet som på riktigt DIY släppte en egengjord skiva ”Spiral Scratch”. Bandet bildades efter att Howard Devoto satte upp en lapp i den lokala musikaffären sökandes efter folk som gillade Velvet undergrounds Sister Ray

Redan februari 1977 hoppar Howard Devoto av för han tycker punken blivit för mycket rock’n’roll business, efter det blev bandet poppigare fast alltid med en ganska bra attack i det de gjorde. Texterna rörde sig däremot oftast om kärlek, kanske är det därför de ibland blir bortglömda när alla andra gamla legender räknas upp som punkens förfäder.

Buzzcocks exploderade inte i bara fantastiska popsinglar, deras videor/foton var full av färgglada skjortor, det var en tid när punken lät extremt spretigt och nästan allt var tillåtet, bara det inte lät gammalt och trist. Deras album är lite ojämna även om ingen är dålig men deras tredje A different kind of tension är en personlig favorit men det är som singleband de är som bäst. Poppig punk skulle jag vilja skriva men det ger en känsla av att jag menar Blink 182 eller nåt men ni fattar, melodier som klistrar sig fast men lutar sig aldrig mot powerpopens svulstighet, utan behåller den punkiga energin. Jag slutade köpa punkskiv0r runt 80-81 (ok jag ljuger lite, det kom bra skivor efter det också men generellt så) och nu med facit i hand är det ju ungefär samtidigt som Buzzcocks lägger ned, färgpaletten försvinner från punken som blir mer svartvit, grabbigare, det kändes som alla punkare hade svarta skinnjackor med nitar och bandnamn skrivna på ryggen, det var inte längre min punk, min punk var något annat, tex Buzzcocks, den perfekta vårmusiken. Peter Alzén