90-talet del 2

Vad ska man säga om 90-talet? Att det var ett spretigt årtionde men det kanske alla är. Men jag slutar spela i band, istället börjar jag träna, jag gör 6 stycken marathonlopp och fokuserar på att bli vuxen, bli en en preppykille med chinos.

Vad ska man säga om låtarna upp till 40 plats? Plats 60-51 Cypress Hill var jag bara tvungen att få med, hjärndöd hiphop när det är som bäst, grym groove, musik man gärna rappar med i efter två glas. Spacehog vet jag inte mer om än att de var tokhypade när de kom och tror de floppade men den här singeln är en pärla. Sugar är ju såklart den givna fortsättningen på Husker Du, sorgligt bortglömda. Jayhawks var kanske de första i den både fina och hemska Americanavåg som vällde in över landet, trevliga skivor de, men jag gillar de första. Jason Pierce tog sin knarkrock från Spacemen 3 och gjorde den lite vackrare i Spiritualized, skivor som jag borde lyssna på oftare för jag gillar verkligen det när jag hör det. Chemical Brothers, även om det i POP tjatades om Saint Etienne, Payl Weller och Brainpool så är det inga artister som är med POP än just Chemical Brothers. Då lät det fantastiskt tufft och ja i små portioner som i denna är det fortfarande kul men höj volymen. Beck släpper än idag skivor som låter helt ok men visst var han lite mer spännande i 90 talets mitt 90-talet är Hip Hopens gyllene tid, otroligt sväng om det så är östkust eller västkust, Biggie Smalls borde få ha levt längre. Mazzy Star känns som en förlängd del av 80-talets vemod, Alternativ amerikansk collegerock när den är som bäst. Broder Daniel , tja vad ska man säga om dem, Lundellbunkern ältar de deras skivor i 4 podavsnitt. Vilket är ganska underhållande, jag borde vara alldeles för gammal för Broder Daniel och generellt sett antingen rycka på axlarna eller hata det, men jag gillar slyngelrock, där alla musik låter som den sista bandet ska göra och i små portioner är BD fantastiska.

Plats 50-41 Luke Haines hånas ofta men jag tycker inte bara är en vass penna på twitter och i bokform, jag älskar det han gjorde i Auteurs, 70-talets glamrock utan att låta gammal retro, den här texten som beskriver 1973 på ett vackert sätt är kanske hans clou, Fransk House vällde in i skivbutiken i slutet av 90-talet, massor av bra svängiga låtar, jag kanske valde Motorbass för de var hårdast eller bara för ni förmodligen hr missat denna pärla. När Soundtrack Of Our Lives första album kom så var det Lennart Wretlind eller Stefan Wermelin som i ett radioprogramm dissikerade skivan och plockade fram varenda stöld som låtarna hade byggts av. Det var roligt, ännu roligare var det att se bandet live och här är Ebbot som mest desperat. Stereolab var ett indieband som brukar kallas ett av de första post-rock banden, vet inte om det beror på rytmen som har kraut influenser eller om det beror på att det är väldigt lite Rock’n’roll överlag. Blur gick under 90-talet från att vara coola grabbar, till britpoppens preppy guys till LO-fi ockare och idag med facit i hand, det klart bästa ur den tiden, skivorna som var störst är förövrigt de som är sämst och Damon fortsätter idag att vara intressant, både som artist och som skivbolagsägare. 90-talet bjöd även på ett stort genomslag för R’n*B som nu var soul som lutade sig mot Hip-hop, TLC var i nåt är där med skivan Crazysexycool ett av de bästa. Egentligen borde jag hata Verve, skivorna efter och Richards soloskivor är ju sån där svulstig musik jag hatar. Men den här Stonessamplingen och videon får mig att nodda huvudet ganska mycket, hur många killar som skulle vilja gå så arrogant med så mycket attityd kan jag bara gissa Americana, ja snart skulle affären svämma över av skivor som Sound Affects skulle skriva som om de vore den heliga graalen, och var du som jag runt 30 så lät det mesta trevligt, några år senare skulle alla kritiker gå bananas över Ryan Adams men här innan dess i Whiskeytown har han inte helt ballat ur än. Lik Biggie så är 2Pac också tragiskt bortgången, endast 25 år gammal blev han skjuten i en drive-by-shooting, rykten säger att det var i en konflikt med Notorious B.I.G gäng (som blev själv skjuten ett halvår senare på samma sätt) men i båda fallen gjorde de grym hip hop som sålde multum. På 80-talet hade jag slutat lyssna på punk nästan helt, i alla fall något som då var nyproducerat, på 90-talet kom det en hel del musik från USA som allihop lät ganska mycket som den Engelska 77 punken, Green Day, Offspring, Rancid och Social Distortion, jo vissa av dem hade gjort skivor tiidigare men det var nu jag hörde det och gillade det mycket, ålderskris eller bara riffglädje? Vem vet roligt var det.

41. Social Distortion – Cold Feelings 42. 2 Pac – California Love 43. Whiskeytown – Excuse Me While I Break My Own Heart Tonight 44. Verve . Bitter Sweet Symphony 45. TLC – Creep 46. Blur – Song 2 47. Stereolab – French Disko 48. Soundtrack of Our Lives – Grand Canaria 49. Motorbass – Les Ondes 50. Auteurs – The Rubettes Peter Alzén