Vemod

det är många människor som gillar den färgrika hösten, att gå ut i skogen och leta svamp. själv blir jag mest lite smådeppig, det är mörkt, kallt och snart är vintern här, allt är som en lång mörk vemodig väg mot något ännu värre. Förlåt om jag låter deppig och trist men ibland hamnar man i detta själsliga läge och det är inte alltid jag har så mycket emot det. tröstar mig med musik som ett soundtrack till vemodet. egentligen började det när jag hörde Peter Lemarcs nya låt Den tunna tråden, som gjorde att jag spann vidare mot musik som känns på riktigt, och ja nä jag fixar fortfarande inte Winnerbäck, Laleh eller Melissa Horn, det går bara inte, och skulle vi vara extrema i vår deppighetslåt kavalkad så borde väl Vikingarnas Den stora dagen vara med men nån jävla måtta får det väl vara trots allt fast man borde vara glad Bob Dylan fick Nobelpriset och katten vill gosa med mig