Svensk Postpunks 50 bästa

När jag själv lade ned mitt första punkband Pink Pyjamaz sommaren 79 var jag inte den enda som tyckte punkkostymen blivit för trång och när DiLeva med sitt Pillisnorks visat att Ramones inte behövde vara den enda inspirationskällan där med att visionerna kunde vara större. Dessutom var kombinationen av kajal och svart långrock mer estetiskt tilltalande. Egentligen är det subgenren som är så lös i kanterna att alla som gått vidare från punkens tre ackord platsar, speciellt om man har lite större litterära ambitioner än vad som var brukligt tidigare. Likheterna mellan band som Garbochock, Global infantilists, Cortex och Commando M Pigg är kanske just det att texterna inte längre var av Jag Hatar karaktär och mörkret var större i musiken. . Många var punkarna som hatade att folk gick vidare, lämnade de nitbeklädda skinnjackorna för nihilismens lov, När punken kändes primitiv och lite korkad så ville vi vidare även om vi blev kallade posörer och pretentiösa, men slår vi upp det ordet i SAOL så står det anspråksfull och är det något som postpunken var/är så är det just visionell och anspråksfull, kanske ofta i väl stora gester och mycket tomma men fräsiga ord. Kent är väl det band som i nutid kan kännas som en fortsättning på den här skivan både musikaliskt men framförallt i Jocke Bergs senare texter. Aldrig förr har det i Svenskt musikliv sjungits låtar som haft titlar som ”Jesus Kristi 100 krig”, ”Massans sorl” ”Cul-de-sac” och ”Salta diamanter”, De litterära ambitionerna var kanske större än kunskaperna men ibland är det viktare att vilja än att kunna och vad är det för mening med att lära sig saker om man inte får ändra sig. Givetvis är inte allt lysande på den här tiden men ett stort viktigt tidsdokument över en spännande tid är det.

För sisådär 10 år sedan satte Lars Nylin ihop 35 låtar från inledningen av det svenska 1980-talet på två cd ”Svensk postpunk”, Lasse är nog den journalist (tillsammans med Mats Lundgren och i viss mån Lars Aldman) som förknippas med den här genren och det kanske är som Lars Nylin skriver i häftet till den skivan att genren kanske inte vimlade av stora sångare ”Det var killen i svart med Herman Hesse boken och de Franska cigaretterna som fick rollen som sångare, Om han kunde sjunga var underordnat” . ... Jag valde bara ett spår per band annars hade några artister tagit över de flesta platserna. 1. Lustans Lakejer – Massans sorl En del vill kanske inte kalla Lustans Lakejer postpunk men de började som ett punkband och de slutade som något trist likt Mats Ronander men deras första album är ett mina absoluta favoritalbum. Jag kan bara gissa hur många gånger jag spelade det vintern när det kom. En perfekt hybrid av Joy Division, Magazine och en hel del Roxy Music. Sen att Johan KInde var lika ung som jag och kunde skriva såna där fantastiska texter. 2. Brända Barn – Män utan fruktan När singeln Män utan fruktan kom hösten 82 visade de på något helt nytt, där Brända Barn tidigare hade varit kantig punk lät de som ett modern rockband, Psychedelic Furs stråkar, A Certain Ratio slagverk och allt kryddat med Svensks tuffa gitarr, sen att Brodde är en av de få riktigt bra förgrundsfigurer och sångare i den svenska postpunken är bara som extragott strössel, allt var bara en föraning om den otroliga debuten som skulle komma några månader senare. . Brodde; TT Reuter, Cortex och Reeperbahn är nog mina favoriter från den här tiden. 3. Cortex – Jesus i Betong Apropå förgrundsfigurer så kanske Freddie Wadling är den största i den genre. Nästan allt han gjorde på skiva fram till 85 är grymt bra. Kanske skulle jag ha valt Freaks men tycker mycket om attacken på den här singeln. 4. Kai Martin & Stick – Vad finns lämnat kvar På deras andra album fick Kai Martin till det i en väldig Magazine artad miljö men jag är nog ännu mer förtjust i vad som skulle komma. Detta kanske låter som en svanesång men precis som Brända och Commando har bandet gjort en fin comebackskiva.

Kai M: I backspegeln var det en imponerande kreativ tid med band som gjorde djupt avtryck. Självklart för att jag själv, med Kai Martin & Stick! som mitt upp i den, men också för att andra orkestrar ville, sökte och fann. Få lyckades väl med skivproduktionerna, men ambitionen var det aldrig fel på. Men de främsta (jag undantar orkestern jag själv spelar i; den är självklar: 1. Garbochock (Stryskt egensinnig, mystiska och med en självklar identitet samt starka låtar med bländande texter, som ekar fortfarande genom Thåström) Brända Barn (vilken underbar resa från rå punk till albumet, passion och rått hjärta, svetsande låtar och formidabelt energiska på scen) Commando M Pigg (resan från underfundiga till catchy utan att tappa sin profil är imponerande) TT Reuter (måste ju nämnas, även om bandet tillhör punkvågen, men den gränsöverskridande musik de gjorde var ju postpunk, prepunk, whatever – fantastiska – och vilken samling musiker) Imperiet (går ju inte att undvika och är väl egentligen störst, inte bara för de kommersiella framgångarna) Dansdepartementet (oj, vilken powerorkester, vackrast för tiden med elakt vassa låtar och scenframträdande som ställde det mesta i skuggan – stolta och starka) Reeperbahn (är ju precis som TT Reuter helt utanför toton, men ändå mitt i – har alltid kört sitt eget race) Camouflage (också en samling musiker som med emfas visade var postpunkskåpet skulle stå) Tredje Mannen (ja, någonstans mellan synth och postpunk, vackra som få och suggestiva) Svart (undersköna, märkliga, mäktiga) Underjordiska Lyxorkestern (Henrik Venant aldrig sinande källa av egensinnig musik) Twice a Man (tog vid där Cosmic Overdose slutade, mystik, psykedelia i oändlig elektronisk rymd – också ett band som alltid tagit sin egen väg) Memento Mori (tungt från Eskilstuna, ett imponerande svårmod som smittade) Cortex (Freddie Wadling fortsatte på något vis en utstakad väg med sina band, suverän sång, texter hämtade från skrymslen och vrår ur all världens förråd) Blue for Two (undantaget som bekräftar regeln, med Henryk Hipp fick Wadling nya färger till redan rika palett) , lite bortglömd pärla är Temp, Länge sedan jag lyssnade på bandet, men Göteborgsorkestern Temp gjorde ett fantastiskt album. En trumpen sångare som fåfängt pockade på uppmärksamhet, som svettades enormt på scen, ville vara vacker, men som med musiken aldrig blev det. Fint på postpunkvis. 5. Garbochock – Repulsiv Det som gör att de fem första på listan är bäst är att de har en helhet som många av de andra banden saknar, bra låtar visst men de har framför allt ett mer eller mindre egna uttryck. En annan som är toppen som frontfigur är såklart Stry, de mesta han har gjort har varit minst sagt intressant men Garbochock är nog i särklass, 6. Stadion – Hunger En av de absoluta orsakerna att jag bildade ett punkband 1978 var för jag hade hört Skabb på radion, tänkte det där borde jag också klara av men så bra blev aldrig Pink Pyjamaz. Bosse och Nisse fortsatte sedan i först Hjärnstorm och sen Stadion der jugend som sedan förkortades till Stadion, detta är en lysande bortglömd pärla 7. Plast – I köket deserat 1979 tyckte jag det var roligt att gilla punk som de mer traditionella punkarna tyckte var konstigt, ibland blev det industrimusik som här. Band blev känd för sin udda sättning med fiol och trummaskin, sen att Aldo Morot (mest känd för att bli omsjungen av Ebba Grön i Alla visa män) från fanzinet RIP var med gjorde nog också att de fick uppmärksamhet, bra EP är det. 8. All That Jazz – Banner of love 1987 var Karlstadbandet All That Jazz the next big thing, låtar på amerikanska soundtrack, mycket snack i utländska press och visst var deras album ett riktigt bra modern rockplatta men deras debut tolva från 1985 var mer postpunk och klassas här in på plats 8 Patrik Willard basist ; Utan att kolla igenom skivsamlingen så dyker Reeperbahn upp; Olle Ljungström förvaltade dessutom arvet med den äran. En "Bortglömd svensk pärla"; Stadion och "Hunger". 9. Uppsalas svar på Siouxsie and the Banshees Svart gjorde en lysande debutsingel, en singel som lovade väldigt mycket, tyvärr dröjde albumet väldigt länge och blev sen Stranded rekords sämst sålda album när det väl koM, 10. Tredje Mannen – Cul de Sac Eftersom begreppet Postpunk inte användes speciellt ofta i Sverige så har jag försökt inkludera mycket musik som jag tänkte att i England skulle ha blivit klassat som det. Tredje Mannen inkluderade medlemmar som hade varit med i Trettioåriga kriget, det kanske skulle ha diskvalificerat dem men första albumet är en riktigt cool pärla och eftersom det är jag som bestämmer här så får de givetvis vara med HÄR. 11. Tt Reuter – 2000 år Efter att varit sångare i ett av landets första punkband New Bondage så sadlade Henrik Venant om till svenska texter och då bytte även bandet namn. TT Reuter var ett lysande band i den här genren, tillräckligt mystiska texter och spännande musik för att vara ett av de bästa tidigt 80-tal. Henrik drev ju även skivbolaget Heartwork som tillsammans med Stranded var de ledande i den svenska postpunken i början av 80-talet. 12. Ståålfågel – Betongklump rätt in i köket En text som är direkt citerad från tidningsartikel gjorde sig Ståålfågel ett namn i den moderna rocken, trots syntar och ingen riktig trummis bjöd de på en energi som många rockband borde varit avundsjuka på. leta gärna reda på Schlager tidningens EP där de har med låten Född kub, också en stor favorit. 13. Pillisnorks – Industry När Dileva startade sitt första band var det viktigt att de inte spelade punk utan Art rock. Men jag tycker de passar otroligt bra in här. Epn är för att vara inspelad höstan 79 väldigt modern än idag. Hade de haft ett annat namn, spelat mer utanför Gävle och samarbetat mer i bandet hade de kunnat kommit långt. 14. Cosmic Overdose – Bomber Precis som med Tredje mannen kom Cosmic Overdose från progg hållet (i detta fall Älgarnas trädgård) men deras musik var hyper modern rock som var precis lika mycket postpunk som Cabaret Voltaire tex. 15. Commando M Pigg – Svenska Fötter 16. Commando – Mot stjärnorna Jag hade tänkt att varje band bara skulle få med en låt var men Commando var egentligen två olika band, först var de en studentikos version av Gang of Four och sen när de gjorde en smärre comeback med Peter Puders på gitarr blev de ett lysande modernt rockband, båda varianterna får såklart mitt gillande 17. Camouflage – Syster Sol Camouflage var ett band som kändes lovande varje gång de spelades på Bommen och den här låten är personlig favorit, kanske det band i Sverige som adaptade Cure mest av alla. tror de sålde bandnamnet till ett tyskt band och döpte om sig till Tapirerna sen. 18. Leather Nun – Slow Death Lädernunnan är såklart inget Postpunk band men deras debut på Industrial records platsar här. 19. Blue for two – Ships Ok precis som med Nunnan så är Blue for two gränfall men det här är så fantastiskt bra att jag får tänja lite på gränsen. En av Freddie Wadlings största stunder. 20. Skallarna – Lev och sparka Jag vet inte så mycket om Skallarna förutom att Lars Nylin skrev upp dem välförtjänt i Schlager 1983, bra postpunk med grym energi och vass text. 21. Modaern Art - Envy Thomas di Leva visade redan med Pillisnorks att punkkostymen var för liten, efter att de hade lagt ned så startade Thomas di Leva upp Modern Art. Efter vissa menigskiljaktigheter om musiken så valde alla andra att lämna för att bilda bandet Maria Stuart. Thomas di Leva var allena men bara en kort stund innan han ändrade namn till "Modærn Art". Där Ola ”Toli” Claessons performance fick Thomas och bandet in på nya banor. I åttiotalets början brukade jag ofta ta med mig lokala singlar på mina Londonresor, för man visste att Rough Trade alltid stödköpte in 10 exemplar, den enda gången de frågade efter fler skivor var just med den här singeln som är en besk uppgörelse med puritanpunkarna i Gävle. 22. Dansdepartementet – Wankers Jönköpings svar på Killing Joke var helt ok på skiva men det var live de skulle höras och ses. Detta är deras bästa single och här fick de till det med den tyngd de kunde ha. 23. Guds Barn – Maskin Ett stockholmspunkband som blev med en liten udda sättning ett mer postpunkband, det sägs att de andra medlemmarna gömde virvelkaggen för trummisen som då istället var tvungen att använda pukorna. En liten udda utgåva på Heartwork. 24. Silicon Carne – Existens En av mina favoritsinglar på Stranded är Silicon Carne, ett band som doftar mycket Joy Division, tyvärr gjorde de aldrig något mer men en single som är värd att leta efter. 25. Marie & the Wildwood flowers- Salty Hound När skivbolaget Radium dök upp i mitten av 80-talet så var det äntligen ett svensk bolag som vågade vara moderna och ändå alternativa. Detta är en pärla som borde en längre historia. 26. Elegi – Mat Full av intensitet och en snudd på dadaistisk text gör Elegi en konstfacks version på postpunk. Bandet gjorde en turné som förband till engelska the Passions. 27. Dom Dummaste – Jesu Kristu 100 krig En dos Operasångare, en dos John Cale, en del modern postpunks lyrik gör detta till en alldeles utmärkt single, vill man ha mer galenskaper av bandet rekommenderas kassetten som gjordes på Sista Bussen nåt år innan. 28. Förrädarna – Marcellos pojkar Adrian och Janne Kyhle från upplagan av Lustans Lakejer som gjorde första albumet slog ihops sig med producenten från samma album Skox, till ett spår på Strandets samlingskiva ”37 minuter i Stockholm city”. De är även med på Cosa Nostra kassetten men seninget tyvärr. En låt med textraden ”Ett liv med munspår och sänkt moral” kan man inte låta bli att älska 29. Chatterbox – The end Punklegenderna i Chatterbox upptäckte Cure och köpte överrockar. De var förband till både Stiff Little Fingers och U2 och det kändes som vi kunde få ett internationellt band från Sverige i denna genre men på nåt sätt imploderande bandet och medlemmarna gick till mer glassiga band som La Crosse och Tora Tora, fast en av dem blev världsmästare i karate.

30. Bizarre Orkestra – Land När Pf Comando kastade in handduken 1981 fortsatte Sonny och Richard med bandet Bizarre Sex som flera medlemsbyten senare blev Bizarre Orkestra. Deras Comsat Angel doftande postpunk blev uppmärksam flera gånger av Lars Aldman i Lilla Bommen. Och den första tolvan och de 2 första albumen är pärlor om ni har missat dem. 31. Memento Mori – Spegeln Eskilstuna hade rockband innan Kent, Memento Mori var ett bra exempel på tung aggressiv modern rock. De fortsatte i flera år med flera album men den här singeln har en attack jag är mycket förtjust i. 32. Thirteen Moons – A True Story 33. Global Infantilists – A Sense of Belonging I båda fallen med TM och GI så fick de positiv press i England. Det pratades om det svenska vemodet när de nakna vackra melodierna diskuterades. Båda banden skulle kunna ligga på Cherry Red bolaget. Båda är sorgligt bortglömda och bör finnas för en hygglig penning i en skivback nära dig. 34. In The Collonades – Kill The Sun 35. Sator Codex – Leech Både In the Collonades och Sator Codex kanske är tveksamma i benämningen Postpunk men var båda band som kom från punken och ville lira tyngre rock. Live var båda stenhårda kompromisslösa väggar av ljud. 36. Vacum – Dagar i morgon 37. Unter den Linden – Film Noire 38. Abcess Exil - Varför Sundsvallsbandet Vacum, Karlshamns Unter den Linden och Göteborgs Abcess Exil är urtypiska postpunk band, lite avig rock, gärna med stråkmaskin och texter som är typiska genren. Alla tre banden gjorde en hel del skivor, de flesta är alldeles utmärkta. 39. Kommo – Vi måste skjuta oss ut härifrån Bandet Kommo hade inte bara det lite kontroversiella namnet, utan även låttitlar som denna och baksidans Elda med lik. Eventuellt låtar det som om KSMB hade börjat spela postpunk, inte alls något jag har nåt emot. 40. Kitchen and the Plastic Spoon – Ice cream to god Kitchen var en av flera band som i början av 80-talet som gjorde lite mer än bara lirade. Deras första single fyllde de förutom själva skivan med filmisar och små budskap. De hade flera upplagor med lite olika stil, första singlen är svindyr idag men lätt underbar, den här flexin är ännu bättre. 41. Mystikens Vacuum – Vi hade drömmar Andra generationens punk i Göteborg var antingen postpunk eller stenhårt mangel. Mystikens Vacuum var ett av de första banden i som omnändes i Schlager som Positive punk eller ”en nya hårdrocken” både namnen är obegripliga etiketter. 42. Man Klan – Love for Pleasure Wire var ett bolag som gjorde storsatsningar i mitten av 80-talet på svenska band som skulle kunna ha potential utomlands. Leather Nun var kanske de som lyckades bäst men även tidigare nämnda All That Jazz och Thirteen Moons rörde om lite, lika bra gick tyvärr inte för Man Klan som jag tyckte hade en attack som var väldigt bra. 43. Perfekt Alibi – Säg någonting Perfekt Alibi var ett band som kändes som de var jättestora i Skåne, i alla fall om man bodde i Gävle och läste alla fanzines därifrån. Men de började i Nässjö under namnet Rottweiler. Småtrevlig skivor gjorde de under båda namnen.

44. Underjordiska lyxorkestern – Genom Dörren Efter TT Reuter lade ned bildade Henrik Venant en supergrupp med 2 medlemmar från TT och 2 från Garbochock, de gjorde en stor sverige turne med Siouxsie & the Banshees. En påkostad LP på Silence och nu skulle väl genombrottet äntligen komma. Men tyvärr blev det fortfarande en angenlägenhet för oss som gillade mer alternativ rock.

45. Is 9 – Röda hjärtan 46. Tolstoys Toy – Kommunicera Två urtypiska postpunk band med en fot i punken och ett ben på väg någon annanstans. 47. Kizza ping – Männen Peter Kagerland mannen bakom böckerna Ny Våg och Punklyrik har givetvis ett förflutet i både punken och postpunken. Kizza Ping var ett typiskt 1982 band, lite ambitiösa, lite stråkmaskin, lite kvasi texter men ganska bra single.

Peter K ; . För mig var nog depprocken det som jag räknade som postpunk. Vissa band som startat redan under punken var väl egentligen postpunk redan då. Tänker på TT Reuter, Garbochock och Brända Barn. Dessa räknar jag ändå in i punken. Jag tänker nog att postpunkbanden var nästa generation band, även om vissa musiker förstås hade börjat spela under punken. 1. Det absolut första band som dyker upp i min skalle är Dansdepartementet. Deras "Wankers" är fantastisk. Såg dem live ett flertal gånger eftersom det inte är så långt mellan Linköping och Jönköping. Sedan självklart Sator Codex. Dem föll jag verkligen pladask för. Såg dem live många gånger. Memento Mori var ett fantastiskt liveband. Mörkt och rytmiskt på samma gång. Och så Camouflage förstås. Inte riktigt lika mörka men fantastiskt bra. Ska jag välja ett femte får det bli Lustans Lakejer. Deras första platta tycker jag är skitbra. De blev ju något annat ganska snabbt men på första plattan finns ju punkinfluenserna kvar i botten. Ska jag nämna något bortglömt är det Marionet från Trollhättan som dyker upp. De släppte två sjuor och en tolva. Riktigt bra. 48. Odd Stories – Hjärta av Glas Odd Stories delade replokal med Silicon Carne och Kitchen & the Plastic spoons, man kan sägas att det hörs. Utmärkt single som blev erbjudna skivkontrakt med Stranded men nobbade.

49. Johan Lindell och Hjärnstorm – Nu eller Aldrig Dramatenskådisen Johan Lindell gjorde flera ambitiösa album på 80-taelt, lite åt Peter Gabriel fast på svenska. Men på första singeln kompas han av Hjärnstorm och den är en vass sak som borde ha rönt mer uppmärksamhet 50. Hörförståelse – Förläst Jävel. Om ni missat SVT dokumentären om Hörförståelse så bör ni leta upp den. Rolig historia om ett band som ingen gillade eller blev kallade Det sämsta bandet ever. Tom Alands dokumentär är en underbar liten pärla. Singlen gick upp väldigt i pris efter den hade visats. 51. Metal Mean Machine – Friends like you Basisten och konstnären Ola ”Toli” Claesson frågade mig julen 1983 om jag ville bilda ett band, givetvis sa jag, vi lyckade övertala att trummisen från PF commando/ Bizarre Ork Rickard skulle vara med, han taggade ja om han fick lira gitarr. Vi använde min lillebrors rytmbox med ungefär 10 olika rytmer på, efter ett halvår kom Mattias Blom med och sen fick vi lite mer styrsel på vårt sound. En del av vår charm var Olas underbara basgångar. Peter Alzén