Men den är underhållande, den påminner ibland om mina uppsatser i åttan och nian, när min svenska fröken klagade på mitt språk, att så här kunde man ju inte skriva så berömde hon mig även lite med orden fast ju i det här kontexten så fungerar det. Frågan är ändå om jag tog språket så långt som Arne, han vägrar konstant använda versaler, han kör med talspråk så man ibland måste ljuda orden för att förstå vad han menar.
Handlingen är nästan ingen alls, det låter kanske helt idiotiskt men kapitlen är mest uppbyggda av några anekdoter, vilka vissa är inte speciellt märkvärdiga så att säga men det är underhållande och en beskrivning av en ungdomstid som jag känner igen mig i och kan skriva under på ibland var totalt meningslös men samtidigt så var det underbart ibland också. Det jag kan reta upp mig lite på (men det kanske bara är jag ) är att ibland är 76, ibland 79 ibland tidig 80-tal, i alla fall om man utgår från den musik han droppar .
Jag hade roligt nr jag läste boken och visst även om det inte delas ut något Nobelpris i litteratur i år så hade iaf inte Den tredje punkaren blivit nominerad. .
Det finns flera ungdomsskildringar som utgått från punken eller ifrån dess närhet. Henrik Westons ”Vem Bryr sig” är en mer strukturerad och normal bok,
Peter Alzén
varför jag tyckte det passade med min favoritmusik från 1977 här kan man undra eller inte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar