När de sen startade igen 2019 med albumet Hej, var det bara DN som orkade recenserade. Men här är det 300 personer som möter upp lyckligt vid Gasklockan. De flesta ivrigt förväntansfulla, många var knappt födda sist bandet var i staden men spännvidden på åldern var stor.
De startar med ”Hålla din hand” som har ett fint groove med en typisk Uje text, just det där groovet har många av de senare låtarna som får bandet att bli riktigt dansvänliga.
Jublet och allsången startar ordentligt redan i andra låten ”Jag låg med henne i Tjeckoslovakien”, precis som med Nationalteatern är Doktor Kosmos texter inte simpla alls men perfekta att sjunga med i, man blir glad av att sjunga rader som ”Ett möte på något kansli, med prat hur allting ska bli, omgärdat av ett ganska rödkindat hemlighetsmakeri” för sen skrika refrängen extra högt.
Uje är i centrum, han pastisch citerar Göran Persson med ordet ”berätta gärna om Gävle, jag har sett det, jag har växt upp här och jag hatar det” men strax efter säger han såklart att han skojar. Det blir en hel del publikfrieri om olika stadsdelar och andra relaterade saker, vilket leder att ”Högstadiepersonerna” har en allsång rakt igenom.
Det låter bra om bandet även om ljudet är lite avigt och ibland hackar det lite som om de inte hör varandra ordentligt men det är petitesser för levande musik ska kännas mer än analyseras om.
Visst kan en del låtar kännas daterade speciellt textmässigt men det spelar ingen roll.
Även om de tidigare DIY låtarna är mer knasig indie eller punkigt skrammel så är det bra sväng av den ”nya Killen” på trummor som gör att det ändå är väldigt dansbart.
Och Extra mycket groove blir det på första extranumret ”Barn” då Martin Aagård tar upp en saxofon och upp på scenen kommer Daniel Gilbert på gitarr. ”Barn” är en genialisk metafor i integrationsdebatten.
De blir givetvis uppropade ännu en gång och kör då den stora hiten från den första skivan ”Blåvita flingor”. Det är en perfekt avslutning även om publiken nog gärna hade velat höra en timme till.
Naturligtvis är det en kväll som man blir glad av att höra bandet spela hits som ”Jag låg med henne i Tjeckoslovakien” ”Lesbian Wannabe” och ”Ante”, publiken är glada och dansar sig svettiga, längst fram står ungdomar svettiga och lyckliga, Man brukar prata om generation Greta, detta kanske är generation Uje.
Band som tidigare nämnda Nationalteatern, Ebba Grön, KSMB, Kjell Höglund och Doktor Kosmos kommer alltid ha en publik som gillar att sjunga med i smarta politiska låtar och det spelar ingen roll vilken politisk åskådning du har, samma band har spelats på MUF fester också.
Peter Alzén
setlist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar