Första gången jag hörde Torsson var nog på samlingsalbumet Svensk Pop som kom sommaren 79, skivan blev ordentligt hyllad av Mats Olsson på Expressen och det givna köpet gjordes nog av att både Noise och Kriminella Gitarrer var med. Men det absurda i den svenska punk- och Do it yourself våg som vällde över landet då var att band som Torsson som nästan lät som motsatsen till punk accepterades för det var så annorlunda.
Första låten på Svensk Pop samlingen var Torssons ”Klippan Centrum” en låt som handlade om en liten ort där det fanns tre gatukök där det serverades pannbiff och att det fanns en Centralstation en halvtimmes gångväg från stan, Att låten var en cover på ”Kansas City” hade jag såklart ingen aning om då.
Året efter kom debutalbumet ”Att kunna men inte vilja” där sjöng de om en gammal bil av märket DKW, om älgjakt och att det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid.
Någonstans finns en linje i Skåne från Torsson över Wilmer X till Bäddat för trubbel. Även om de inte alls låter lika så bottnar de i gammal rock’n’roll som gärna spelas utan effekter på gitarrerna.
Och ofta speciellt i Torssons fall sjunger de om saker som inte spelar så stor roll men ändå är något i livet som sker. Det lilla livet gärna i mindre orter
Många människor har svårt för Torsson då de tycker de är ett larvigt skämtband men jag tror inte de människorna har lyssnat ordentligt. Ljudbilden är lite tunn och kanske lite skramlig men det är en chimär för det låter inte alls taffligt utan det är väldigt smakfullt spelat. Även om ryggraden av Dan Perssons bas och Rikard Swärdhs trummor är stabil så är det Michael Sellers finfina gitarrspel som sticker ut. Med små medel få det att låta elegant är svårare än vad man kan tro. Avskalat som punken, lekmannamässigt melodiös som proggen och i botten blues och tidig rock’n’roll. Men Torsson låter bara som Torsson
Musikhusets övervåning är fullsatt, medelåldern är ganska hög men glädjen likaså. Ibland är sorlet så högt att jag vill skrika -va lite tysta så vi hör sången bättre men igenkänningsfaktorn är också hög, folk vill sjunga med i låtar som handlar om Volleyboll Molly, Lena Gren och Assars tal.
Professor Bo Åkerström torra humor mellan låtarna får publiken att skrocka lite men när de listar ut vilken nästa låt är så jublas det. Jag tycker bandet som har hållit på i närmare 46 år är modiga som spelar så pass mycket ”nyare” material, till och med en outgiven låt. Fast det är ju de gamla klassikerna som får mest respons.
Det finns mycket att hämta i Torssons musik, jag vet Geografilärare som blir glada över ”Sverige” själv brukar jag använda ”Blodomloppet” när jag pratar människokroppen i klassrummet
Torssons bjöd på en rolig stund men kanske blev den i längsta laget då det klockades in på närmare 150 minuter.
Peter Alzén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar