the Pop group

Någongång hösten 1979 köpte jag en skiva som inte liknade något anat jag hade hört tidigare, The Pop Groups album Y. Jag hade innan köpt 12 tummaren She's beyond good and evil och blivit mer eller mindre förhäxad av den kraft som fanns i musiken. . det var räknat som postpunk men det lät inte som Joy Division, inte som Cure, inte som Echo And the Bunnymen heller, det lät definitivt inte som punk men det var lika coolt och frågan är om jag inte tyckte det var ännu tuffare än allt annat jag gillade. . “It had everything that I thought rock and roll should have. It was violent, paranoid music for a violent, paranoid time.” – Nick Cave om The Pop Group . Bandnamnet är kanske det mest ironiska av de alla för de spelar knappast någon lättsam popmusik utan det är en härlig hybrid av frifornsjazz, postpunk energi och vild funk. än idag låter skivan fräsch och även om bandet blev ännu råare på singlen som följde efter We're all prostitute (som blev en större hit som T.shirt) . så är albumet deras stora stund. efter de bröt upp bildade de Rip, Rig & Panic där bland annat en väldigt ung Neneh Cherry dök upp, Mark Stewart gör än idag lysande musik. som sommarens sammarbete med Primal Scream Peter Alzén