150 ganska underbara låtar från 2012

Peter Alzén

2012 Års 20 Bästa Låtar:

Mvh
Mikael Hammershöi

God jul till er alla där ute

John Graham Mellor "Joe Strummer" (21 August 1952 – 22 December 2002).

John Graham Mellor "Joe Strummer" (21 August 1952 – 22 December 2002)

ELVIS forever

Louder Faster and Even More Out of Control

I ett nummer av Sound affects var det en intervju med Royal Beat Conspiracy och framför allt med deras sångare L-P Andersson som jag verkligen fastnade för, bandet RBC var ett alldeles utmärkt band som tyvärr alldeles för få hörde men det som slog mig i intervjun var att L-P var av samma slag som Bobby Gillespie eller Bob Stanley eller varför inte Nicke Andersson. Människor som brinner för musik, människor som inte kan låta bli att tipsa om all msuik de vill att du måste höra. På hans inrådan köpte jag Jim Ford plattan ohörd och har givetvis inte ångrat en sekund av det. Idag är L-P Andersson Bear Familys högra hand i Sverige och jag är lite lycklig att han inte var svårövertalad när jag bad om en mix till bloggen, så över till L-P (Peter Alzén)

Louder, Faster & Even More Out Of Control är en blandbands-cd ursprungligen inspelad till Nisse Hellberg för att pigga upp stämningen i hans turnébuss och loger innan spelningar. Samlingen innehåller trettiofem helt outslitliga favoriter jag alltid återvänder till.

Första gången jag hörde Ronnie Selfs ”Bop-a-Lena” var jag nio, spelade tennis och fick skjuts av min tränare (som var halvraggare och rattade en vit Dodge Dart från 1966) från Hallsberg till en tävling i Degerfors. Upprymd av Ronnie Selfs kaxighet och känslan över att ha upptäckt något så otroligt peppande bra gjorde mig okrossbar både på tennisbanan och utanför.

Mickey Hawks & The Nightraiders hårt Link Wray-osande instrumental ”Cottonpickin’” upptäckte jag (precis som i fallet med så mycket annan bra musik) genom att ratta in Svante Grundbergs radioprogram ”Bip Bop Boom” som sändes en gång i veckan i början av åttiotalet -ett program som helt formade mitt liv, som betydde mer för min personliga utveckling än alla lektioner i skolan tillsammans.

Låtar som Glen Glenns ståbasdrypande ”Everybody’s Movin’” och Bill Allens lo-fi-pärla ”Please Give Me Something” är i dag erkända rockabillyklassiker medan(Country) Jim McDonalds ”Hold Me Tight” och Gary Hodges ”Not For Love Or Money” fortfarande väntar på att bli upptäckta av en större publik ;-)(den senare körde jag en ganska bra coverversion på med mitt första band, Skinny Jim & The White Caps). Lyckan är total när Vern Pullens brister ut i hejdlöst levnadsglada dängan ”Mama Don’t Allow No Boppin’ Tonight” medan Chicano rockaren Chan Romero bidrar med den genialt virvelkaggedrivna ”My Little Ruby”.

Ratta in förstärkaren på maxvolym och ställ in på konstant repeat!!!

L-P Anderson, 18e december 2012

1. Mickey Hawks – Cottonpickin’
2. Ronnie Self – Bop a Lena
3. Big Al Downing – Please come home
4. Al Casey – Teenage Blues
5. Vernon Green – Volvo 59
6. G.I Crocket – Look out Mabel
7. Jimmy Newman – Carry on
8. Bill Allen – Please give me something
9. Jim McDonald – Hold me tight
10. Buddy Covelle – Lorraine
11. Jackie Lee Cochran – Mama don’t you think I know
12. Don Woody – Barkin’ up the wrong tree
13. Roy Hall – Whole lotta shakin’ goin on
14. Charlie Feathers – One hand loose
15. The Four Counts – R&R is good for the soul
16. Chan Romeo – My little Ruby
17. Glen Glenn – Everybody’s movin’
18. Billy Graves – The Shag
19. Tico & The Triumphs – Motorcycle
20. Paul Peek – Sweet skinny Jenny
21. Ronnie Haig – Money is a thing of the past
22. Gary Hodge – Not for the love or money
23. Ray Hubbard – Just moved in
24. The Bell Notes – She Moved that A way
25. Sonce West – Rock ola baby
26. Johnny Restivo – The Shape I’m in
27. Art Adams – Dancing Doll
28. Buck Owens – Hot Dog
29. Tommy Sands – The Worryin’ kind
30. Vera Pullent – Mama don’t allow no boppin’ tonight
31. Ray Smith – You made a hit
32. Sanford Clark – Modern Romance
33. Mel Robbins – Save it
34. Eddie Fontaine – Nothin’ shakin’
35. Niki Sullivan – It’s all over

Louder Faster mix 

Late Night tales

En mycket trevlig mixedCD serie heter Late Night tales

De finns med massor av olika artister, som jag verkligen kan rekommendera är båda av Belle and Sebastian, sen de med Lindström, Air, Four Tet, Midlake Och Flaming Lips

idag i efterdyningarna av en ganska tuff vecka så valde jag att göra en egen variant

Late Night Alxén

1. Dennis Wilson - You and I
2. The Afghan Whigs - True Love travels on a gravel road
3. Sly & the Family Stone - Just like a baby
4. Curtis Mayfield - You're so good to me
5. Panda Bear - Last night at the Jetty
6. Spacemen 3 - Lord can you hear me
7. the B 52's - Deep sleep
8. Kings Of Convenience - Homesick
9. the Blue Nile - the Downtown lights
10 Ryan Adams - Come pick me up
11. JJ - You don't know how much it would hurt me
12. Big Star - Blue moon (demo)
13. the Turtles - Earth anthem (all)
14. the Korgis - Young'n'Russian
15 Rockers Hi-Fi - Push push
16 Bill Fay - Jesus ETC
17 Robert Plant & Alison Krauss - Sister Rosetta goes before us
18 Rupert Hine - I Hang on to my vertigo
19 Arthur Russel - Love comes back

Late night Alzén mix

Peter Alzén

Beats of the heart ( Reggae Documentary-1977)

nu när det är -20 grader utanför fönstret så behöver man vapen för att kriga sig genom vintern, försök nummer ett en fin gamal dokumentär som jag råkade ramla över nyss Peter Alzén

Kjell Höglund

idag den åttonde december fyller Kjell Höglund år , stort grattis från oss alla

Stooges Soundalikes

Så var det äntligen dags för en nördsession av bloggarna här. Ikväll var ämnet The Stooges men framförallt låtar som lät som bandet ifråga.

Som en sinuskurva går tendenser i Stooges liknande rock, runt den tidiga punken fanns det flera lysande exempel, framförallt the Damned och The Saints första album är ren och skär Stooges rock. 

I den tidiga 80-talets garagevåg fanns det massvis av Stooges mangel, här fick det bli ett spår av DMZ. Men även lite mer flummiga och suggestiva band som Loop och Spacemen 3. 

Svenska bidrag fick bli Rude Kids, Union Carbide Productions (förmodligen den mest givna band på denna mix) och det lysande Gävlebandet Scrags.

Vi skulle lätt kunna göra en volym 2 direkt men det är gårdagens resultat.

1. Union Carbid Productions – Ring my Bell
2. The Rude Kids – Absolute ruler
3. Flaming Sideburns – Testify
4. Turbonegro – Sailor man
5. Death / Rock/n/roll victim
6. The Damned – Feel the Pain
7. Electric Chair – Out of control
8. Buzzcocks – Something goes wrong again
9. Spacemen 3 – O D Catastrophe
10. Monster Magnet – Medicine
11. Oblivians – Siamese Purse
12. DMZ – Busy Man
13. Ramrods – I\m a Ramrod
14. Spiritualized – She kissed me (it felt like a hit)
15. Majic Strip  – Lifes lonely road
16. Primal Scream– GimmeGimme teenage head
17. Loop – Collision
18. Destroy all Monsters –/ Bored
19. New Bomb Turks – So Long Silver Lining
20. Publig Image Ltd – Attack
21. Scrags–/ Psycho Cyclone
22. The Saints – Erotic Neurotic

 Stoogess soundalikesmix

Peter Alzen Micke Hammerh;j

Rolling Stones

Rolling Stones fyllde 50 år i helgen, det betyder att de funnits längre än vad jag har gjort men iofs är de alla äldre än min far. När jag växte upp var the Clash husgudarna och om de sjöng “No Elvis, Beatles or the Rolling Stones” så var det liksom lagen som gällde. På sjuttiotalet var de gamla gubbar, i min värld var det Ramones och Magazine som gällde och när min kompis 1980 köpte både en lp av Dylan och en av Stones så var jag snudd på chockad, de var ju fienden. Givetvis växte jag upp och insåg bandets storhet. Idag har jag de flesta album och min I-tunes innehåller 127 låtar av bandet. Fast ska jag erkänna är jag ganska klar med deras första 10-15 år, det känns som jag lyssnat på det tillräckligt och idag känns det ganska trist tyvärr, vilket inte betyder att det inte är bra, det är det fortfarande, det är bara jag som inte orkar höra Jumping Jack Flash ännu en gång. Men från 78 och i femton år framåt är det mycket bättre än sitt rykte. Nånstans är det väl tack vare Ron Wood som Stones överlevde sjuttiotalet, plattorna med the Faces och hans två första solo innehåller ju soul på riktigt. Från 1978 och framåt har de ju varit som intressantast då de experimenterat och varit nyfiken på modern dansmusik. Dub, reggae, soul, disco och mixen av det som idag kallas öken-disco/balearica. Givetvis är det Mick Jagger som är den drivande kraften i Stones överlevnad, han har hela tiden velat vara den hippaste katten i stan och som tur för Stones är det nog att hans soloskivor floppat. Mick blev dissad i Keith bok Livet och sågningen av hans soloskivor var dräpande då de jämfördes med Mein kampf. Men är inte Keith bara en pajas numer som ser ut som sjörövarfabbe, han har ju en image som den ultimate rockern som framförallt fortfarande tilltalar fyrtiotalister och femtiotalister. Efter att han slutat knarka i slutet av sjuttiotalet så har han varit en stabil gitarrist men knappast drivit bandet framåt och så länge Mick vill försöka få bandet att låta lite fräschare så blir de inte som en version av Tröttas Bluesband som de kanske skulle bli under Keith ledning.

För en gång i tiden startade Stones som kopior som sina svarta dåtida idoler och i Micks värld har det nog inte förändrats speciellt mycket. Ibland kan det bli lite löjligt som när Ron Wood för några år sedan var i så uselt skick pga sin alkoholism att han skulle ersättas men tyvärr var ersättaren Mick Taylor för tjock, för i Stones värld så är de fortfarande de sexsymboler som de alltid varit trots att de numer är 70 år. Deras senaste GRRR! gick in på Amerikanska albumlistan på 19;e plats men föll direkt till 64;e. Förmodligen en missräkning och videon som Jonas Åkerlund regisserat var lika larvig som alla videor han gör. Frågan är vad som blir Bandets nästa steg, om de ska börja göra konserter som albumkvällar som är så populära nu, i så fall har de material för en dryg månad. Men du ta och lyssna på Too much blood från Undercover och Heaven från Tattoo you så inser du att jag har rätt som vanligt. Peter Alzén