Förra sommaren var det en
debatt om Swedish House Mafia är riktig musik eller i alla fall om det
verkligen är konserter de ger, samma sak hände femton år tidigare när Chemical
Brothers och andra DJ akter började komma fram. Ni kan gissa hur diskussionerna
lät när HipHopen slog igenom men vad ni kanske inte minns är att när artister
började använda syntar och sånt i början av 80-talet var det samma sak, de
kallades överklasslynglar och inga riktiga musiker, det är väldigt svårt att
tänka sig idag att Mauro Scocco var en av dem som blev beskyllda för att vara
just det. I dagarna kommer hyllningsskivan Kom ut ikväll där en grädda av svenska
musiker tolkar Mauros låtar, ironiskt nog är det mestadels ”riktiga” musiker
som Peter Lemarc, Plura och Mats Ronander men vi får en del av hans egna generationskamrater
som Olle Ljungström och Johan Kinde också.
Att det kom en tributeskiva
till Mauro var inte så oväntat, artister som Plura och Olle har redan fått en
var och det var väl bara en tidsfråga när Mauros skulle komma.
Mauro debuterade som sångare
i Ratata på en kassett utgiven av tidningen Schlager med en små larvig låt
kallad Ett + Ett men redan på första singeln För varje dag så visade de upp att
de markerade en ny era i Sverige.
Mauro har alltid låtit modern
om det så är med syntar, moderna R’n’B rytmer eller bara high tech produktion
kan variera men musikaliskt lutar han sig lika mycket mot Springsteen som mot U2
Någon som tidigt såg Scoccos
storhet var Stickan Andersson och det ryktas om att han köpte upp skivbolaget
Stranded, där Ratata låg av den enda anledningen.
”Det kanske låter banalt men
jag saknar dig så”
Idag kanske den raden från
låten Jackie inte låter speciellt märkvärdig men i den kontext som den kom i
var den en smärre sensation, en svensk sångare som vågade både vara känslig och
pinsamt naken.
Texterna hos Scocco kan vid
en snabb blick se just banala ut men om du hör de där balladerna så är det
precis som hos Springsteen eller Plura lysande lyrik.
En god vän bad mig för några
år sedan att jag skulle göra en mixcd med Scocco/Ratatas bästa och jag visste
han älskade Lundell så jag valde ut de bästa balladerna som Scocco skrivit. Ett
par veckor senare fick jag ett mail där han berättade att han inte tagit ur
skivan ur stereon sen han fått den.
De sista åren har Scocco även
vuxit som person i allmänhetens ögon, där han tidigare bara varit en butter
kille så har det nu kommit fram hans humoristiska sida och inte att förglömma
hans imitationer. Hans integritet och ovilja att tramsa i TV blir även det
stora plus i min bok. Tror vi har behov som killar som Lundell, Thåström,
Lemarc och Mauro som inte skojar och stimmar hela tiden.
Oftast känns Mauro som den
där killen som du skulle vilja ha som kompis, en kille med mycket god smak och
texterna kan kännas som ett vykort från någon du saknat. Nu ryktas det om en
dokumentär på SVT i sommar.
Ratatas tredje (Paradis) och
fjärde (Äventyr) album är fortfarande stora favoriter hos mig, låtar som Vild
och Försent är lika stora klassiker som Jag saknar dig eller Tillbaks till
trehörnsgatan.
Ibland drömmer jag om att
Mauro skulle producera Lundell, vilket skulle förmodligen leda till en
gigantisk klassiker till album.
Kom ut ikväll samlingen är
givetvis ohyggligt ojämn och jag hoppar över de mindre intressanta låtarna men
Anna Järvinens Paradis och Fibes oh Fibes Jackie är låtar som jag redan nu
spelat fler gånger än vad som är sunt.
Peter Alzén
För några år sedan kom Bonnier/Amigo ut med samlingen Groove på Svemska där de blandade allt från Hot Salsa till Sylvia Vrethammar
Men den täckte inte in dessa artister utan var mer åt ett tyngre håll.
Det mesta på den är listan har jag aldrig lyssnat aktivt på (ok givetvis Uggla, Lundell och John Holm) men när jag satte ihop den insåg jag att det mesta har jag hört oftare än vad jag kommer ihåg. På sjuttiotalet var tv-underhållning något som hela familjen samlades runt och chansen att se Björn Skifs eller Svante Thuresson var ganska stora. även om det är skillnad på de disco/soulcovers och Cornelis JJ Cale eller Eldkvarns Dire Straitsgroove så svänger det ordentligt här.
Den mesta på den här listan är musikaliskt alldeles fantastiskt, en del av texterna kan givetvis diskuteras men detta är en bit av mitt sjuttiotal som man oftast inte pratar om.
Ps har ni några fler förslag på låtar som kan passa in? ds
Peter Alzén
