Mammas nya kille

Onsdagskväll på Gävle teater, Mammas Nya Kille gör ett populärt besök, salen är så gott som fullsatt och jag ser många lärarkollegor i publiken. Det är väl alldeles utmärkt, Ensemblen har lovat kunskapslyft och miljön på scenen med gamla stolar, en kateder och klassiska rullaffischer är ju en miljö vi känner oss bekväma i. Ikväll säger de att det är alldeles för många som har anförtrott sig till livets hårda skola och denna kväll slår de ett slag för fortbildningen. I mer än 10 år har den mångfaldigt prisade Humorensemblen Mammas nya kille roat oss med nu klassiska figurer som Thunder, Bengt, Patrik och Jessica med flera. Som vanligt är det Bengt Strömbro som håller i skutan, i afton som klassföreståndare. Han leder de två timmar vi får med varm och ganska fast hand så de klassiska karaktärerna kan komma in för sina gästbesök. Det är starka karaktärer, surrealistiska förhållanden och makabra berättelser allt präglat av värme och igenkänning från radioprogrammet med samma namn,

Tidigare har jag ibland varit tvungen att stanna bilen för jag fått så svårt att inte sluta skratta när jag hört radioprogrammet men kan det funka på scenen? Att se Thunder (Mattias Fransson), en man som älskar actionfilmer och hårdrock när han får svårt att hantera att sin son får stipendium i skolan tack vare sin nya plastpappa, att se Kicki Tapper (Sofia Wretling) som stenhård rastvakt, folklivsfanatikern Job Andersson (Sven Björklund) som berättar fantastiskt om absurda lekar från förr och den egocentriske författaren Konstantin (Olof Wretling).som har skrivit en bok, den om hajpojken, fast han har skrivit den många gånger och ikväll blir han konfronterad om det. Eller ”Skrattar ni åt mig eller med mig?” frågar tidigt den snusförgiftade, bortkomne och ofattbart osäkra vikarien Mangan i klass 8C. då har jag inte ens nämnt partiet som säger Nej till allt eller han som uppfann badkarsmat.

Det mesta är vansinnigt absurd och magsugande roligt, visst jag har hört en del av deras sketcher vara ännu bättre men om du är det minsta förtjust i ensemblen så kommer du älska detta. Två timmar går väldigt fort när man har roligt och det är en magnifik avslutning där Katla kommer ut som bordellmamma. Imponerande är att de är bara fem personer som håller i alla figurerna, det är stor humor i både gester och dialekter utan att det någonsin blir larvigt eller ens snuddar vid buskis. Så frågan var, funkar detta på scen, svaret är ett rungande ja, en annan fråga var funkar detta om man inte hört radioprogrammet? Jag är inte hundra men ni kan chansa om fallet vore så. Peter Alzén