Anti rock

I filmen Filth and the Fury säger Johnny Rotten att punken dör när uniformerna kom och när jag såg det så insåg jag vad brytpunkten i det som jag gillade med punk och när det blev ointressant.

Subway Sect delade både replokal och manager med the Clash, men när alla andra punkband skrev på för ett storbolag stannade de indie och gav bara ut 2 singlar de första åren.

Ledda av Vic Godard, var Subway Sect i spetsen för den första punkvågen. De debuterade på 100 Club Punk Festival, där de var klädda i grå slipovers istället för sönderrivna kläder. Vic insåg redan 1976 att punkkläder bara var ännu ett mode och klädde sig i stället i slipover och kavajer. När Ben Watt och Tracey Thorn blev kära i varandra på University of Hull jämförde de varandras skivsamlingar. De hade två album gemensamt: den ena var ”What’s the matter, boy” med Vic Godard and Subway Sect.

Number One for me at the moment are the Subway Sect. They've got some good ideas. The Slits are good, too. Palmolive on drums! She's the female Jerry Nolan. But like everyone, they need to do thirty gigs in thirty days and they would be a different group. Then they'd be great. The same with us.

—Joe Strummer

De skiljde sig från de övriga bandet genom att hellre luta sig mot Velvet Undergrounds mer monotona melodier istället för öset från Stooges.

De var verkligen en av de mest intressanta och spännande band av tiden, det enda som inte gör de till samma status som t.ex. Joy Division är bristen på material som finns tillgängligt för när de väl gör ett album så har alla i bandet utom Vic fått sparken.

Nu bestod bandet av några andra av Rhodes apostlar, Black Arabs (som i Great Rock’n’roll Swindle filmen spelar ett discomedley av Pistols låtar)

Deras första single Nobody Scared var ganska punkig men den andra Ambition var mer än söt poplåt. Den senare producerades av Clash producenten Mickey Foote och innehöll gitarrer helt utan effekter och ett grymt farfisa ljud. Båda singlar innehöll inte bara Godards lite manierade sång utan även hans tankeväckande, och annorlunda texter och baksidans text är nog den mest uppseendeväckande.

”You make guitars talk information

That tells you what to do

We oppose all Rock and Roll

It’s held you for so long


You can’t refuse

It’s too much to loose”

Personligen anser jag att Godards beslut att avsluta musik att bli brevbärare eftersom människor i det jobbet tenderade att vara okej, är tillräckligt för att han ska vara en odödlig hjälte.

Men otalt är gångerna när jag hamnat i en diskussion med folk som tycker hårdrock och punk är ungefär detsamma, men jag hävdar att Punk är anti-rock och DIY

Allt som var motsatsen till Led Zeppelin, till Queen, till Wings eller allt som var stelbent, bredbent arenarockande stjärnstatus aktigt.

Som att gilla den första punken var att band kunde låta helt olika, och ändå klassas som punk (ok New Wave ibland) se bara på CBGB’s banden, ingen lät som de andra.

I England runt 76-77 kom det fram massor av band som klassades som punk, visst var de flesta Stooges aktiga.Men egenhet både i musikalitet och utseende var viktigare än att vara en del av kollektivet.

I Sverige kallade Ebba grön sin första single för Anti-rock.

Subway Sect hamnade på Rough Trade bolaget som var ett nav i Londons alternativa sjuttiotalsslut och inget band på den etiketten lät som något annat av bolagets band.
Där även Fall fanns som var ett annat band som också vägrade vara en rock kliché.

Vän av ordning kanske undrar om jag inte tycker att Never Mind The Bollocks är en rockskiva i klassisk tappning, jo det är den, en mycket bra sådan men om man läser Jon Savage ”England’s dreaming” så var alla i och runt Pistols besviken på just att det blev en rockplatta, alla utom Paul Cook och Steve Jones och om ni hör den första albumet Spunk, som då inte släpptes förrän långt senare så hör ni influenser från fler håll.

En annan hjälte var Howard Devoto lämnade Buzzcocks för de blev för mycket rock’n’roll business redan i februari 77. Skivbolag som Rough Trade, Postcard, K, Sarah, Stranded och Hybris har alla genom tiden varit motsatsen till bredbenta killar i skinnjackor som gör satanstecken, ironiskt eller ej.

Givetvis gjorde en anti-rock mix som spretar åt alla håll på en och samma gång.

1.     Velvet Underground – Afterhours

Vad ska man skriva om Velvet Underground som inte är redan skrivit, ett av världens coolaste och bästa rockband hade en sida som verkligen var motsatsen till all rock som var populär då, hippies, långa gitarrsolon och annat dravel, allt det slapp vi och frågan är om inte den tuffaste i bandet var Moe Tucker, här sjunger hon den sockersöte men lite smådeppige Afterhours.

2.     Modern Lovers – Goverment Center

Jonathan Richman är givetvis en anti-rock hjälte av stora mått, om man gjort låtar om dinosaurier, flygplan och hyllningar till Velvet Underground så funkar det nästan alltid, den här låten är minst sagt absurd

3.     Talking Heads  - The Book I read

Att Talking Heads ens blev förknippade med punk är ganska obegripligt, men även om de var med i CBGB’s scenen och sjöng om Psycho Killer så var de närmare något helt eget.  De hade Jerry Harrison från Modern Lovers på gitarr, såg ut som frireligiösa intellektuella och sjöng om böcker de hade läst.

4.     Subway Sect – Ambition

Se ovan

5.     Desperate Bicycles – Smokescreen

En av mina finaste sjutummare köpte jag på rea hos Skivfabriken 1979, det är samma två låtar på båda sidorna och varje sida avslutas med en person som säger ”It was easy and cheap, go ahead and do it”, klassisk DIY.

6.     Television Personalities – A Family Affair

Dan Treacy är ett av de där brittiska knasbollar som de verkar finnas 13 på dussinet av, han är den enda som varit med TP från början tills nu och även det är en sånt där band som låter som de knappt kan spela och skriver låtar om helger i London då de går på Madame Tussuad, 1984 blev de erbjudna att vara förband till David Gilmours Englands turné men blev droppade då de avslöjade Syd Barrets adress..

7.     The Feelies – Original love

Feelies är från New Jersey och lät lite grann som Talking Heads mer introverta kusin, Crazy Love albumet med sina pastellfärger är en riktig pärla och en av Michael Stipes favoritalbum.

8.     Young Marble Giants – Final Day

Wales bandet YMG blev efter släppt en skiva själv upplockade av Rough Trade, vilket är givetvis fullkomligt logiskt när man hör deras minst sagt minimalistiska pop, många amerikanska artister som Peter Buck (R.E.M), Courtney Love (Hole)och Jeff Mangum (Neutral Milk Hotel) håller YMG som ett favoritband.

9.     The Fall – Big new Prinz

 Ja herregud vad ska man skriva om Mark e Smith förutom att han och Stig Larsson var verkligen lika varandra för tjugo år sedan, om ni inte redan har koll på The Fall så kliv in i deras värld

10. Lustans Lakejer – Diamanter (1980 versionen)

Saker som förändrat min musikaliska smak är många men en är givetvis när Lustans var med på Expressens popsida, där rubriken var ”Kläderna är viktigare än musiken”. När Lustans tog steget från ett punkband över popband till att göra en av Sveriges bästa album genom tiderna var Johan Kinde mellan 15-17 år, jag är fortfarande sjukt imponerad av både språk och musik på det där debutalbumet.

11. Orange Juice – Blue boy

För band som Orange Juice var Subway Sect det avgörande bandet. Orange Juice spelade in Subway Sects ”Holiday hymn” (som då fortfarande var outgiven) och baserade sin ideologi på budskapet i ”We oppose all rock’n’roll”. Att de dessutom lade in gitarriff från Buzzcocks Bordome i sin stora hit Rip it up var också en fin hommage.

12. The Pastels – Heavens above

The Pastels som kan vara en av arketypiska indiebanden och deras minst sagt rara debutsingel Songs for children innehåller den fantastiska Heavens above. Stephen Pastel sa en gång
"please don't think of us as an 'indie band' as it was never meant to be a genre, and anyway we are far too outward looking for that sad tag."  Så sant

13. Vaselines – Mollys lips

Trots att de knappt var kända utanför Skottland så var blev de mest kända för deras koppling till Nirvana. Kurt Cobain beskrev Kelly and McKee som hans "most favorite songwriters in the whole world". Låtar som "Son of a Gun" och "Molly's Lips" var covers på Nirvanas album Incesticide och "Jesus Doesn't Want Me for a Sunbeam" blev cover på MTV Unplugged in New York. På Reading festivalen 1991 så klev Kelly upp när Nirvana spelade "Molly's Lips”.

14. Field Mice – Emmas House

Sarah Records bästa band var Field Mice och deras bästa stund var debutsingeln Emmas House, oemotståndlig pop som är precis så deppig som en ung Werther för det sena 80-talet sjunger Robert Wratten om hjärtesorg. I allt det vanliga och tråkiga skapar de underbar popmusik.

15. Marine Girls – On my mind

Innan Tracey Thorn träffade Ben Watt och bildade Everything but the girl hade hon bandet Marine Girls som är som en DIY version av sextiotalets flickpop.  

16. Aztec Camera – Pillar to post

Rodney Frame var bara sjutton år när hans Aztec Camera fick skivkontrakt med Postcard

     17. Beat Happening – What’s important

     K Records upphovsman hette Clavin Johnson hade även bandet Beat       

     Happening, 1985 kom bandets första LP, Beat Happening,

18. The Chills – Pink frost

     Nya Zeelands bästa popband spelade in Pink frost singlen redan 1982 men tror den nådde mig genom Lilla Bommen så sent som 1986.

 19. Go-Betweens – Lee Remick

Go-Betweens var ett fyra australier som spelade in för Skotska Postcard men redan innan dess hade de redan gett ut Lee Remick september 78. Bara det att baksidan på singlen Karen var en kärlekslåt till en bibliotekarie gör att de platsar här.

20. The Pooh Sticks – I know someone who knows someone who knows Alan McGee quite well

    
     21. Galaxie 500 – Sorry

 Trummisen i Galaxie 500 hade precis som gitarristen i Lustans lakejer inget eget instrument, men han hade turen att få låna ett set av Conan O’Brien som var hans kursare på Harvard. Galaxie 500 spelar så enkelt att man får gissa att influenserna är Velvet Underground och Modern Lovers.

22. Shonen Knife – Bear up bison

Roskilde 1993, Velvet Underground på stora scenen, Jim Rose cirkus var the Big thing men bäst var några japanska tjejer som sjöng om cykelturer, chokladkola och tv. Rockkonserter blir inte roligare än Shonen knife.

23. Belle & Sebastian – The State I am in

     Sen var vi tillbaks till Skottland igen då, 1996 släppte Belle & Sebastian vinylskivan Tigermilk i 1000 ex, sen när uppföljaren kom året efter så skrev hela världens indieelit efter att få höra debuten, ett band som tar sitt namn från en fransk barnbok, spelar in skivor i kyrkor och dessutom spelar lågt på sina konserter borde platsa på denna mix

24. Denim – Middle of the road

       Lawrence från Felt, Denim och GoKart Mozart är ännu en sån där brittisk särling, texten på den här låten säger allt.

25. Tough alliance – Take no Heroes

Tough Alliance är troligen de band som upprört mest känslor i rocklägret på 2000talet, inte nog med att de “spelar” en kvart långa konserter, de sjunger inte ens utan står däruppe på scenen och viftar med ett baseballträ och mimar halvtaskigt till poplåtarna. Precis som med Jesus and Mary Chain tjugo år tidigare så var konserterna rena provokationer i folks ögon och upplopp uppkom. Att liksom JAMC de gjorde fantastisk popmusik är något som lätt glömdes bort i alltihop men band som Cabaret Voltaire, Suicide, JAMC och Tough Alliance har en sak gemensamt, rockpubliken hatade vad de gjorde.

Anti rock mix

Jag skulle givetvis kunna droppa massvis med flera namn här Saint Etienne, Style Council, nästan allt Daniel Miller befattat sig med, Pet Shop Boys etc. etc.

Vikten av att inte tycka normen är The Song remains the same” utan istället våga vara veka, intellektuella eller bara göra något eget.

Peter Alzén