Den svenska discorockvågen
var inte mycket mer än en krusning på det stora musikhavet något som man med
ett historiskt perspektiv lätt konstaterar när jag nu försöker sammanställa en
discorocksamling. Å andra sidan upplevde jag det då som en veritabel attack
från en armada av discorockare. En armada som i mångt och mycket bara bestod av
Factory samt diverse artister som gjorde ett eller ett par försök till dansanta
discorockdängor. Om man nu ska försöka specificera termen discorock så är dess viktigaste kännetecken discobasen och/eller discotrumtak och rockgitarrer. Men när jag nu ca 30 år senare satte mig för att göra en discorocksamling då upptäckte jag att flera av de låtar jag förknippade med discorock inte riktigt till 100% levde upp till ovanstående beskrivning. Jag har i vilket fall som helst valt att inkludera dessa ändå i samlingen.
Startskottet för den svenska discorockvågen tillskriver jag personligen Factory. Redan på debutsingeln - Lumpna funderingar dunkades en discobotten fram. Hiten Efter plugget befäste bandet som discorockbandet nummer ett. Jag har dock valt bandets tredje singel Kuddsnack som innehåller alla ingredienser för en riktig discorocklåt, bas, trummor, gitarrer och en riktig schysst refräng.
Secret Service saknar däremot de där tuffare rockgitarrerna men med discobeatet intakt och en urstark refräng och handklapp i Ten O Clock postman platsar den ändå i samlingen.
Vad gör Noice på en discorocksamling undrar vän av ordning? Ja, ställ frågan till Ola Håkansson från Secret Service, kontrar jag. Låten Television lät från början som övriga Noice-låtar. Men när gruppen skulle singeldebutera hade man gett låten en discorockbehandling med discobasbeat, handklapp o ett Factoryinspiretat mellanspel. Kaxiga som slynglarna från Gustavsberg var hävdade de också att "Factory var bara dåliga kopior på dem själva" jojo. Resten av Tonårsdrömmar slapp dock alla former av "discorockbehandling". Det kan tilläggas att singeln sålde i väääldigt liten upplaga.
Även en veteran som Ulf Lundell gav sin Oh, la-la jag vill ha dig en tuch av discorock. Något som gjorde att plattan Ripp-rapp fick en större publik.
En annan veteran som hängt med sedan början av 70-talet var Mikael Rickfors, han och Hasse Huss hittade också till discorocken och plattan Dancing on the edge of danger blev en framgång för Micke till skillnad mot hans tidigare soloplattor, det var uppenbart att publiken gillade Rickfors sätt att ta sig an discorocken.
Snowstorm från Göteborg kommer för evigt att förknippas med hiten Sommarnatt men i låten med det fräcka namnet Vive Le Rock är de ett hårdrocksband som går loss med dansanta basgångar, handklapp och Thin Lizzy-gitarrer.
På ett likartat sätt tog Huddinges hårdrocksveteraner Magnum Bonum sig an discorocken, Loverboy är ett typexempel på hur äkta svensk discorock ska låta.
På tal om Magnum Bonum så hette en av gruppens tidiga gitarister Thomas Eriksson, kanske mer känd som Orup. I gruppen Intermezzo gjorde Orup likt sina forna bandkamrater och flirtade med discorocken- Antilumpenlåten Kom ta mig härifrån tilltalade publiken och blev en stor framgång för gruppen.
Hansa Band kom från Uppsala och är mest kända för den hårdrocksdoftande Mörkret faller på men i låten Ikaros från debut-Lpn gav de sig på discorock med tuffa hårdrocksgitarrer och stadigt discobeat. Enligt mig en bortglömd discorockpärla.
Nu var det inte bara gamla hårdrockare som försökte sig på discorock dansbandet, Chinox gjorde en cover på discohiten Born to be alive. Från samma platta kommer It´s a shame som inte bara är bättre utan är minst lika dansant som Patrick Hernandez hit.
Arlövs store son Kal P Dal, mest känd för att rocka röven av svenska folket med sina egna tolkningar av rocklassiker, gav Bachman Turner Overdrives You aint seen nothing yet en lätt discorockanstrykning på svenska som Kungens Knall, en personlig favorit.
Strix Q hade efter åren som Magnus Ugglas kompband släppt en riktigt tuff rockplatta, en skiva som inte direkt klättrade på topplistorna även om bandets svenska översättning av Blackberry way - Hem till Stockholm igen blev rätt populär. Så vad göra? Jo, naturligtvis - discorock. Singeln Boysss är en svensk klassiker.
Och på tal om Boys, Bölja Boy hade tidigare "Masturberat" utan större resultat (jo, jag försöker vara lustig) med namnbytet till Rock De Luxe så kom framgångarna som ett brev på posten, den egentliga orsaken var såklart flirten med discorock, hiten hette Rym en dag men jag har istället valt uppföljaren "Gör mej med barn" där fyllig hammond samsas med dicobas, rockgitarrer och Annica Bollers läckra variant på Kate Bush-sång.
Den svenska rockens fader, Pugh Rogerfeldt släppte plattan Het i början av 80-talet, mest känd för sin Stockholmshyllning men skivan huserade också discorockaren Tuggumi. Det bör nämnas att Pugh ett par år tidigare hade gjort den ännu mer discoaktiga schlagerlåten Nattmara.
Min samling av svenska discorocklåtar avrundas med bandet City mest kända för låten Vackra damer uppföljaren Bara en gång till är en läcker discorockare med fin farfisaorgel som lyfter låten på ett nästan Gyllene Tideraktigt sätt.
Jo, en sak till, någon kanske saknar Extra, men jag valde bort dem för att jag tycker att deras punkvariant av dansant musik inte riktigt är att betrakta som discorock men det är naturligtvis en smaksak. Pecka ansåg f.ö. att Lustans Lakejers 12" discovariant av Diamanter inte heller passar in i en discorocksamling. Så det är nu upp till lyssnaren att ta ställning om jag är ute och cyklar med mina 15 låtar svensk discorock. Stuffa på.
Joakim "Farbror Punk" Sundberg
1. Factory - Kuddsnack
2. Secret Service - Ten O'Clock Postman
3. Noice - Television
4. Ulf Lundell - (Oh lala) Jag vill ha dig
5. Mikael Rickfors - Dancing on the Edge of danger
6. Snowatorm - Vive le rock
7. Magnum Bonum - Loverboy
8. Intermezzo - Kom & Ta mig
9. Hansa band - Ikaros
10. The Chinox - It's a shame
11. Kal P Dal - Kungens knall
12. Strix Q - Boyss
13. Rock de Luxe - Gör mig med barn
14. Pugh Rogefeldt - Tuggummit
15. City . En gång till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar