Leonard Cohen

Det är nästan skrämmande hur man återkommer till en del artister år efter år. En gång för sisådär en trettio år sedan var mannen i fråga min hjälte och 1985 spelades ”Various positions” förmodligen varje natt i min vindsvåning på N.Rådmansgatan. Om man bara glömmer inledningsspåret ”Dance me to the end of love” så är skivan fortfarande en stor favorit, visst av nostalgisakskäl men även av kvalitativa så står den sig ännu som en av mina favoritplattor. Att Various Positions fortfarande står sig märks bland annat på låten Hallelujah som idag är nästan uttjatad har spelats in av många därefter, John Cale, Jeff Buckley,Amanda Jensen och till och med Dylan har spelat den live.

En gång samtalade Leonard och Bob, Dylan var grymt imponerad av låten ifråga och undrade hur lång tid det tog att skriva ett sånt mästerverk, Cohen svarade ett halvår och frågade samtidigt Dylan om hur lång tid ”I and I ” tog att göra, en kvart svarade Bob och sa att Blowing in the wind tog fem minuter. Det kanske därför Bob Dylan gjort trettisex skivor medan Leonard Cohen bara orkat tio stycken vilka ett par är livar, men det kanske kostar på att bo i ett buddistiskt kloster. Faktum är att Cohen är en stor kvinnokarl, så stor att när Per Bjurman skulle göra ett av sina första jobb på Aftonbladet så skulle han intervjua mannen och redaktören ville ha en annan vinkel på det och föreslog kvinnokarlen, så Bjurman frågade nervöst Leonard om hur det kunde komma sig att hade haft så många kvinnor, just då dateade han Rebecka Demornay fyrtio år yngre,

Cohen tittade på Bjurman och sa – ” well, i guess it´s because of my big dick”

Humor har han alltid haft, jag kommer ihåg en konsert för i slutet av 80-talet då man satt skrattadende och småmyste om vartannat. Han drog skämt och berättade anekdoter så att skrattet rullade i hela konserthuset, men det är lite av problemet, han relaterade om sin tid på Chelsea Hotel (ni vet där Sid och Nancy bodde när hon dog), varenda hissresa under en veckas tid så såg han i hörnet av hissen ett litet troll till flicka, till slut tog han mod till sig och frågade vem som söktes, trollet sa att Kris Kristofferson var den hon sökte och Leonard flinade upp sig och sa det var han, tjejen var Janis Joplin och den var inledningen till den fantastiska låten Chelsea Hotel no2 som har de lysande raderna

You told me again you preferred handsome men but for me you would make an exception. And clenching your fist for the ones like us who are oppressed by the figures of beauty, you fixed yourself, you said, "Well never mind, we are ugly but we have the music.". På torsdag ska jag se Leonard igen och till den ären har jag satt ihop en mix av lysande covers på hans låtar,

1. Nick Cave & Bad Seed - Avvalanche
2. Jackie DeShannon - Bird on a wire
3. Lambchop - Chelsea hotel #2
4. Hate Gibson - Dance me to the end of love
5. David McComb & Adam Peters - Don't go home with your hard on
6. Washington Squares - Everybody knows
7. The Handsome Family - Famous blue raincoat
8. R.E.M - First we take Manhattan
9. Vogues - Hey that's no way to say goodbye
10. Pixies - I Can't forget
11. Anthony - If it be your will
12. Bill Pritchard - I'm Your man
13. Jeny Wilson - The Partisan
14. Dion - Sisters of Mercy
15. Suzanne Vega - Story of Isaac
16. Francoise Hardy - Suzanne
17. Martha Wainwright - Tower of song
18. Sophie Zelmani - Waiting for the miracle to come
19. House of Love - Who by fire

 ladda ned Cohenmixen