Hypnotiserande vackert med Spectrum

Spectrum Entire Cast Söders Källa Gävle lördag På sitt andra album White Light White heat spelade Velvet Underground in låten Sister Ray, den låten är 17 minuter lång och för ett otränat öra är den mest ett monotont oljud av gitarrvägg. Efter Velvet Underground kom tyska krautrocken som också lät låtarna bli väldigt repetitiva och väldigt långa, samtidigt i New York fanns en av världshistoriens mest provokativa duor någonsin, Suicide, som i sin blandning av billiga trummaskiner och keyboardslingor som gick likadant om och om igen fick publiken att reagera med antingen att vilja slå ihjäl bandet eller fullkomligt kompromisslöst älska bandet. Peter Kember var på 80-talet en av grundarna (tillsammans med Jason Pierce som senare blev Spiritualized) till kultbandet Spacemen 3, ett band som tog de band jag skriver om här ovan vidare med sin malande och sinnesutvidgande psykedelia. Efter Spacemen 3 sprack gick Pete Kember vidare som Sonic Boom, E.A.R. och Spectrum, jag såg Sonic Boom som förband till My Bloody Valntine på ULU 1990, har för mig att han uppträdde ensam då, bara med krånglande munspel. Mycket av den musik som fanns då i Shoegazefacket hr också mycket gemensamt med Spacemen 3.

Februari 2017 gästade han tillsammans med Jason Holt ett ganska fullt Söders Källa för att bjuda på en dryg timmes musik från hela sin karriär. Men först ut var Entire Cast som är om jag inte missförstår det helt, No Coda under nytt namn och kanske också ett nytt sound. Lite lättare och luftigare än vad jag mindes från tidigare. De första två låtar är verkligen kalasbra, fin drömsk pop som lyfts av Madeleine Hansens fina röst. Ungefär som Cocteau Twins möter Beach house. Tyvärr tappar det lite efter ett tag men jag ser verkligen fram emot att höra mer, otroligt lovande framtid för Entire Cast. Klockan 23 kliver de två engelsmännen upp på den dovt ljussatta scenen, de sätter sig på en varsin stol, Red Krayolas gamla psychklassiker ”Transparent Radiation” ljuder och på den stora duken bakom scenen visas sinnesutvidgande bildspel. Jason Holt sitter nonchalant på en stol halvvägs frånvänd från publiken medan huvudpersonen Peter Kember sitter bakom en synth/effektpanel med en gitarr i sitt knä. Det är hypnotiserande coolt och det är fascinerande hur man kan göra låtar som bygger snudd på bara ett ackord och man kan använda det i sju minuter för att göra musik som är så vacker som den är. Peters röst är ganska lågt mixad som den är bara ett instrument i mängden, musiken och texterna maler på så det blir suggestivt snudd på trans.

Man måste komma ihåg att den här mannen har gjort en skiva som heter Taking Drugs to Make Music to Take Drugs To, Visst kan det vara svårt att ta till sig ett så pass experimenterande ljudlandskap om man är ovan men om man bara släpper in det så hör man hur varligt det är. Vi fick flera gamla Spacemen 3 låtar, en otrolig version av Suicides ”Che” innan de kliver av efter en dryg timme. Ljudet från maskinerna på scenen har inte ens hunnit tystna innan publiken ropat in dem för ett extranummer, plötsligt blir det snudd på ravestämning när de höjer tempo och gör en nästan uppsluppen version av Big City. kalasfin bokning av Postkollektivet och jag hoppas verkligen på fler av den digniteten. Peter Alzén Artikeln fanns först i Gefle Dagblad "https://www.gd.se/logga-in/recension-hypnotiserande-vackert-med-spectrum-pa-soders-kalla"