150 ganska underbara låtar från 2012

Peter Alzén

2012 Års 20 Bästa Låtar:

Mvh
Mikael Hammershöi

God jul till er alla där ute

John Graham Mellor "Joe Strummer" (21 August 1952 – 22 December 2002).

John Graham Mellor "Joe Strummer" (21 August 1952 – 22 December 2002)

ELVIS forever

Louder Faster and Even More Out of Control

I ett nummer av Sound affects var det en intervju med Royal Beat Conspiracy och framför allt med deras sångare L-P Andersson som jag verkligen fastnade för, bandet RBC var ett alldeles utmärkt band som tyvärr alldeles för få hörde men det som slog mig i intervjun var att L-P var av samma slag som Bobby Gillespie eller Bob Stanley eller varför inte Nicke Andersson. Människor som brinner för musik, människor som inte kan låta bli att tipsa om all msuik de vill att du måste höra. På hans inrådan köpte jag Jim Ford plattan ohörd och har givetvis inte ångrat en sekund av det. Idag är L-P Andersson Bear Familys högra hand i Sverige och jag är lite lycklig att han inte var svårövertalad när jag bad om en mix till bloggen, så över till L-P (Peter Alzén)

Louder, Faster & Even More Out Of Control är en blandbands-cd ursprungligen inspelad till Nisse Hellberg för att pigga upp stämningen i hans turnébuss och loger innan spelningar. Samlingen innehåller trettiofem helt outslitliga favoriter jag alltid återvänder till.

Första gången jag hörde Ronnie Selfs ”Bop-a-Lena” var jag nio, spelade tennis och fick skjuts av min tränare (som var halvraggare och rattade en vit Dodge Dart från 1966) från Hallsberg till en tävling i Degerfors. Upprymd av Ronnie Selfs kaxighet och känslan över att ha upptäckt något så otroligt peppande bra gjorde mig okrossbar både på tennisbanan och utanför.

Mickey Hawks & The Nightraiders hårt Link Wray-osande instrumental ”Cottonpickin’” upptäckte jag (precis som i fallet med så mycket annan bra musik) genom att ratta in Svante Grundbergs radioprogram ”Bip Bop Boom” som sändes en gång i veckan i början av åttiotalet -ett program som helt formade mitt liv, som betydde mer för min personliga utveckling än alla lektioner i skolan tillsammans.

Låtar som Glen Glenns ståbasdrypande ”Everybody’s Movin’” och Bill Allens lo-fi-pärla ”Please Give Me Something” är i dag erkända rockabillyklassiker medan(Country) Jim McDonalds ”Hold Me Tight” och Gary Hodges ”Not For Love Or Money” fortfarande väntar på att bli upptäckta av en större publik ;-)(den senare körde jag en ganska bra coverversion på med mitt första band, Skinny Jim & The White Caps). Lyckan är total när Vern Pullens brister ut i hejdlöst levnadsglada dängan ”Mama Don’t Allow No Boppin’ Tonight” medan Chicano rockaren Chan Romero bidrar med den genialt virvelkaggedrivna ”My Little Ruby”.

Ratta in förstärkaren på maxvolym och ställ in på konstant repeat!!!

L-P Anderson, 18e december 2012

1. Mickey Hawks – Cottonpickin’
2. Ronnie Self – Bop a Lena
3. Big Al Downing – Please come home
4. Al Casey – Teenage Blues
5. Vernon Green – Volvo 59
6. G.I Crocket – Look out Mabel
7. Jimmy Newman – Carry on
8. Bill Allen – Please give me something
9. Jim McDonald – Hold me tight
10. Buddy Covelle – Lorraine
11. Jackie Lee Cochran – Mama don’t you think I know
12. Don Woody – Barkin’ up the wrong tree
13. Roy Hall – Whole lotta shakin’ goin on
14. Charlie Feathers – One hand loose
15. The Four Counts – R&R is good for the soul
16. Chan Romeo – My little Ruby
17. Glen Glenn – Everybody’s movin’
18. Billy Graves – The Shag
19. Tico & The Triumphs – Motorcycle
20. Paul Peek – Sweet skinny Jenny
21. Ronnie Haig – Money is a thing of the past
22. Gary Hodge – Not for the love or money
23. Ray Hubbard – Just moved in
24. The Bell Notes – She Moved that A way
25. Sonce West – Rock ola baby
26. Johnny Restivo – The Shape I’m in
27. Art Adams – Dancing Doll
28. Buck Owens – Hot Dog
29. Tommy Sands – The Worryin’ kind
30. Vera Pullent – Mama don’t allow no boppin’ tonight
31. Ray Smith – You made a hit
32. Sanford Clark – Modern Romance
33. Mel Robbins – Save it
34. Eddie Fontaine – Nothin’ shakin’
35. Niki Sullivan – It’s all over

Louder Faster mix 

Late Night tales

En mycket trevlig mixedCD serie heter Late Night tales

De finns med massor av olika artister, som jag verkligen kan rekommendera är båda av Belle and Sebastian, sen de med Lindström, Air, Four Tet, Midlake Och Flaming Lips

idag i efterdyningarna av en ganska tuff vecka så valde jag att göra en egen variant

Late Night Alxén

1. Dennis Wilson - You and I
2. The Afghan Whigs - True Love travels on a gravel road
3. Sly & the Family Stone - Just like a baby
4. Curtis Mayfield - You're so good to me
5. Panda Bear - Last night at the Jetty
6. Spacemen 3 - Lord can you hear me
7. the B 52's - Deep sleep
8. Kings Of Convenience - Homesick
9. the Blue Nile - the Downtown lights
10 Ryan Adams - Come pick me up
11. JJ - You don't know how much it would hurt me
12. Big Star - Blue moon (demo)
13. the Turtles - Earth anthem (all)
14. the Korgis - Young'n'Russian
15 Rockers Hi-Fi - Push push
16 Bill Fay - Jesus ETC
17 Robert Plant & Alison Krauss - Sister Rosetta goes before us
18 Rupert Hine - I Hang on to my vertigo
19 Arthur Russel - Love comes back

Late night Alzén mix

Peter Alzén

Beats of the heart ( Reggae Documentary-1977)

nu när det är -20 grader utanför fönstret så behöver man vapen för att kriga sig genom vintern, försök nummer ett en fin gamal dokumentär som jag råkade ramla över nyss Peter Alzén

Kjell Höglund

idag den åttonde december fyller Kjell Höglund år , stort grattis från oss alla

Stooges Soundalikes

Så var det äntligen dags för en nördsession av bloggarna här. Ikväll var ämnet The Stooges men framförallt låtar som lät som bandet ifråga.

Som en sinuskurva går tendenser i Stooges liknande rock, runt den tidiga punken fanns det flera lysande exempel, framförallt the Damned och The Saints första album är ren och skär Stooges rock. 

I den tidiga 80-talets garagevåg fanns det massvis av Stooges mangel, här fick det bli ett spår av DMZ. Men även lite mer flummiga och suggestiva band som Loop och Spacemen 3. 

Svenska bidrag fick bli Rude Kids, Union Carbide Productions (förmodligen den mest givna band på denna mix) och det lysande Gävlebandet Scrags.

Vi skulle lätt kunna göra en volym 2 direkt men det är gårdagens resultat.

1. Union Carbid Productions – Ring my Bell
2. The Rude Kids – Absolute ruler
3. Flaming Sideburns – Testify
4. Turbonegro – Sailor man
5. Death / Rock/n/roll victim
6. The Damned – Feel the Pain
7. Electric Chair – Out of control
8. Buzzcocks – Something goes wrong again
9. Spacemen 3 – O D Catastrophe
10. Monster Magnet – Medicine
11. Oblivians – Siamese Purse
12. DMZ – Busy Man
13. Ramrods – I\m a Ramrod
14. Spiritualized – She kissed me (it felt like a hit)
15. Majic Strip  – Lifes lonely road
16. Primal Scream– GimmeGimme teenage head
17. Loop – Collision
18. Destroy all Monsters –/ Bored
19. New Bomb Turks – So Long Silver Lining
20. Publig Image Ltd – Attack
21. Scrags–/ Psycho Cyclone
22. The Saints – Erotic Neurotic

 Stoogess soundalikesmix

Peter Alzen Micke Hammerh;j

Rolling Stones

Rolling Stones fyllde 50 år i helgen, det betyder att de funnits längre än vad jag har gjort men iofs är de alla äldre än min far. När jag växte upp var the Clash husgudarna och om de sjöng “No Elvis, Beatles or the Rolling Stones” så var det liksom lagen som gällde. På sjuttiotalet var de gamla gubbar, i min värld var det Ramones och Magazine som gällde och när min kompis 1980 köpte både en lp av Dylan och en av Stones så var jag snudd på chockad, de var ju fienden. Givetvis växte jag upp och insåg bandets storhet. Idag har jag de flesta album och min I-tunes innehåller 127 låtar av bandet. Fast ska jag erkänna är jag ganska klar med deras första 10-15 år, det känns som jag lyssnat på det tillräckligt och idag känns det ganska trist tyvärr, vilket inte betyder att det inte är bra, det är det fortfarande, det är bara jag som inte orkar höra Jumping Jack Flash ännu en gång. Men från 78 och i femton år framåt är det mycket bättre än sitt rykte. Nånstans är det väl tack vare Ron Wood som Stones överlevde sjuttiotalet, plattorna med the Faces och hans två första solo innehåller ju soul på riktigt. Från 1978 och framåt har de ju varit som intressantast då de experimenterat och varit nyfiken på modern dansmusik. Dub, reggae, soul, disco och mixen av det som idag kallas öken-disco/balearica. Givetvis är det Mick Jagger som är den drivande kraften i Stones överlevnad, han har hela tiden velat vara den hippaste katten i stan och som tur för Stones är det nog att hans soloskivor floppat. Mick blev dissad i Keith bok Livet och sågningen av hans soloskivor var dräpande då de jämfördes med Mein kampf. Men är inte Keith bara en pajas numer som ser ut som sjörövarfabbe, han har ju en image som den ultimate rockern som framförallt fortfarande tilltalar fyrtiotalister och femtiotalister. Efter att han slutat knarka i slutet av sjuttiotalet så har han varit en stabil gitarrist men knappast drivit bandet framåt och så länge Mick vill försöka få bandet att låta lite fräschare så blir de inte som en version av Tröttas Bluesband som de kanske skulle bli under Keith ledning.

För en gång i tiden startade Stones som kopior som sina svarta dåtida idoler och i Micks värld har det nog inte förändrats speciellt mycket. Ibland kan det bli lite löjligt som när Ron Wood för några år sedan var i så uselt skick pga sin alkoholism att han skulle ersättas men tyvärr var ersättaren Mick Taylor för tjock, för i Stones värld så är de fortfarande de sexsymboler som de alltid varit trots att de numer är 70 år. Deras senaste GRRR! gick in på Amerikanska albumlistan på 19;e plats men föll direkt till 64;e. Förmodligen en missräkning och videon som Jonas Åkerlund regisserat var lika larvig som alla videor han gör. Frågan är vad som blir Bandets nästa steg, om de ska börja göra konserter som albumkvällar som är så populära nu, i så fall har de material för en dryg månad. Men du ta och lyssna på Too much blood från Undercover och Heaven från Tattoo you så inser du att jag har rätt som vanligt. Peter Alzén

Barnsligt bra!

Wild Billy Childish "We Spartan Dreggs (Be Fine)"

Måns Mix

Härom helgen var jag på Rocket Room på Debaser, förutom att Los Straightjackets med Big Sandy så var det grym musik i baren, jag visste att det var enkompis till min vän Urrke som spelade skivor så jag tog mig mod att presentera mig och frågade om han ville göra en mix till bloggen, som tur var sa han ja

Måns som han heter säger ”Självklart satte jag ihop en. Det blev ett litet urval av de singlar som var med i dj-väskan den kvällen… mera 50’s än vad jag bruklar lira ute men det är bara kul för det är ju jävligt grym musik. Lite 60’s garage, lite soul och lite allmänt stök blev det också eftersom jag vill presentera en blandning som ska vara omväxlande och underhållande.

Jag antar att alla låtarna jag listar här går att hitta med datorn nånstans. Det är ganska så grymma grejer faktiskt. Har man inte hört t.ex. Dean Carter förut så är det verkligen nåt att se fram emot – jag är fan lite avundsjuk! :)

Sen bad jag Urrke skriva en presentation av sin vän;

Måns P Månsson - En man som alltid brunnit för bra rockmusik. Han började karriären under 1980-talet i det kultförklarade Psych-garage-bandet The Crimson Shadows och har efter det fortsatt att spela med band som The Wrecks, The Maggots, Midlife Crisis och numera mest av allt med senaste projektet The Flight Reaction. Han har även producerat och mastrat en och annan skramlig rockplatta och är ofta DJ på Stockholms diverse undergroundklubbar. I Månssons värld är det ofta obskyr garage, psych, punk och liknande från i huvudsak, men inte uteslutande, 60 och 70-talen, som står på menyn. Husguden framför alla andra är Roky Erickson. Både solo och med The 13th Floor Elevators

Här är låtarna som Måns valde

Round Robin – I’m The Wolf Man
- svintuff 60’s rocker

Jody Reynolds – Fire Of Love
- moody rock-a-billy som Gun Club gjort en grym version av

The Marauders – Lovin’
- primitiv 60’s Michigan garage med underhållande ‘risky lyrics’… “you turn me on so much when I see your beaver…”

Little Richard – Keep A Knockin’
- det blir inte bättre

Bo Diddley – Greatest Lover In The World
- Bo tells it like it is

Susan Barrett – Chico’s Girl
- sanslös version av låt som är något kändare med The Girls. Tuff girlgroup-låt med sjösjukt stråkarrangemang och pruttfuzz-solo. Svårt att tro att det är från ’64.

The Trashmen – Bird Dance Beat
- Surfin’ Bird part 2 skulle man kunna säga också. Raka vägen från The Land of a 1000 Dunces ;)

Nathaniel Mayer – Leave Me Alone
- Trashig tidig 60’s soul/r&b från ett av tidernas coolaste bolag, Fortune records

The Blue Crystals – Be-Bop-A-Lula
- Mera trash! Sloppy ’66 teen garage version i 190(eller åtminstone 120)

The Sharps – Have Love, Will Travel
- Inte Richard Berry’s/The Sonics klassiker utan en helt annan låt. Greasy r&b med Duane Eddy på gitarr. Asbra såklart.

Baby Huey & the Babysitters – Monkey Man
- Stenhård mid 60’s garageig r&b/rocker/screamer med otroligt sound och attack

The Rumblers – I Don’t Need You No More
- Tidig 60’s rock’n’roll som råkar låta mera som 60’s garage. Andra sidan på singeln är instron ‘Boss’ som Cramps använde sig av när de knåpade ihop ’Garbage Man’.

Rick Nelson – Summertime
- Monumental rock’n’roll-version från ’62! Blues Magoos snodde basriffet till ‘We Ain’t Got Nothing Yet’ och sen snodde Deep Purple i sin tur det riffet till ‘Black Knight’…

The Elite – One Potato
- All the way from the land of a 1000 dunces! Igen. The Elite lyckas radera alla cerebrala ambitioner från sin musik och presenterar en låt som får ‘Surfin Bird’ att låta som ganska smart (nåja) 

Don Covay – 40 Days-40 Nights
- Hi energy raw 60’s soul! Man blir nästan speedad bara av att höra den

Mr. Clean – Jessie Lee
- Sleazy ’64 r&b med brutal fuzzbas(eller barytongitarr) skriven och producerad av pre mustache Frank Zappa

Johnny Watson – Sweet Lovin’ Mama
- Tuff sleazy r&b med ett av de coolaste gitarrsolona ever. Johnny Watson lirade otroligt tufft och sloppy.

Mickey Lee Lane – Tutti Frutti
- Sanslös mid 60’s version/fri tolkning. Troligtvis den bästa versionen utöver originalet. Fyller dansgolv överallt.

The Young Executives – Everybody Do The Duck
- det där landet igen… hursomhelst är i princip alla 60’s-låtar med ‘the Duck’ I titeln värda att kolla upp. Detta är inget undantag: röjig och slamrig garage/rocker med ’Quack! Quack!’-refränger och anktuta.

Big ‘T’ Tyler – King Kong
- Massivt överväldigande och grym ’57 black rocker

The Johnny Burnette Trio – The Train Kept A-Rollin’
- Klassiker från ‘56! Stenhård rock-a-billy med fuzz!

Jimmy Wages – Take Me From This Garden Of Evil
- Stor rock-a-billy-favorit. Tidigare outgiven Sun-inspelning. Primitiv, svängig och smått sjösjuk på samma gång.

Jimmy Liggins – Drunk
- Underbar och lagom svajig 50’s r&b om att vara på läsken.

Lavern Baker – Voodoo Voodoo
- Tuff upptempo 60’s r&b belter och en av hennes ovanligare singlar

Ralph Nielsen & the Chancellors – Scream
- Sinnes… en av de vildaste rock-a-billy-singlarna som någonsin spelats in. Snubben som skriker rakt igenom hela låten lär ju inte ha kunnat snacka på en vecka efteråt…

Dean Carter – Jailhouse Rock
- More of the same! Sanslös ’67 version av Elvis klassiker. Det är totalt mayhem. ”Gitarrsolot” kan inte förklaras - måste höras. ”Bandet” lär ha bestått av de som råkade vara närvarande vid inspelningen… inklusive grannens 12-åriga dotter på klarinett(!) någonstans i kaoset.   

Download it here

Peter Alzén

Idag gratulerar vi Jimi Hendrix på 70 års dagen!

and now,Let's practice

Almost Blue

Elvis Costello var som det stod i förra inlägget en orsak till att börja lyssna på country, idag har skivan Almost Blue kommit ut i så många upplagor och varianter att jag tappat räkningen men här har jag samlat de flesta av låtarna (kanske alla) som förknippats med skivan

1. Hank Williams - Why Don't You Love Me (Like You Used To Do)? 

2. Patsy Cline - Sweet Dreams 

3. Loretta Lynn - Success  

4. Flying Burritto Brothers - I'm Your Toy

5. Merle Haggard - Tonight The Bottle Let Me Down  

6. George Jones - Brown To Blue  

7. George Jones - Good Year For The Roses 

8. Charlie Rich - Sittin' And Thinkin'  

9. George Jones - Colour Of The Blues  

10. Emmylou Harris - Too Far Gone 

11. Big Joe Turner - Honey Hush  

12. Gram Parson - How Much I Lied

13. Patsy Cline - She's Got You 

14. Johnny Cash - Cry, Cry, Cry 

15. Charlie Rich - There Won't Be Anymore

16. Charlie Rich - Sittin' And Thinkin' (

17  Jack Kittel - .Psycho 

18  George Jones - Your Angel Steps Out Of Heaven 

19 Conway Twitty - Darling, You Know I Wouldn't Lie  

20. Ray Price - My Shoes Keep Walking Back To You  

21. Riverside Ramblers – Wondering

22. The Everly Brothers - Brand New Heartache

23. Bobby Bland – I’ll take care of you

24. Janis Martin - Blues keep calling

25. Loretta Lynn - Honky Tonk Girl

26. Jim Reeves – He’ll have to go

 Almost Blue originals

Peter Alzén

Country

den senaste tiden har den hör skivan spelat väldigt mycket i mitt hem

Skivan är som vanligt en ypperlig samling från Soul Jazz, den här gången med mestadels 60 & 70 tals country sjungen av tjejer, förutom den här duetten som kanske har den hårdaste titeln av alla låtar När jag växte upp fanns en del countryplattor i mitt hem, den som jag oftast spelade var nog Live at San Quentin med Johnny Cash men mitt intresse för country kom nog när Elvis Costello gjorde sitt Almost Blue album där han tolkade gamla favoriter från Nashville, i samma veva visade svensk tv en fin dokumentär om inspelningen av den skivan Och som alltid börjar jag gräva bakåt efter orginalen, vilket gav en härlig resa in i countryns guldålder. men av versionerna som Elvis gjorde var nog den som kom på baksidan av Sweet Dreams singlen Psycho den absolut tuffaste. sju år senare gjorde Australienska Beast of Bourbon en ännu mörkare version förresten kanske man borde sätta ihop en mix eller 2 av alla orginal till Costellos countrylåtar . Peter Alzén

Du Har Väl Inte Glömt Att Frankera?

Världens bästa Frank mimar sig igenom "Cycles".................

Avdelningen Årets Svenska Låt På Svenska Utan Större Konkurrens.....

Thomas Andersson Wij "Sturm Und Drang"

Head off

Head Off är The Hellacopters sjunde och sista studioalbum.

Head Off släpptes den 18 april 2008.

Denna gång hade de valt att göra en bunt mer eller mest mindre kända låtar av nutida Punk/garage/slammer band.

Alla låtar på albumet är covers men här får ni orginalen

 Head Off orginals

1.    Demons - Electrocute

2.    The Peepshows - Midnight Angels

3.    The Humpers - (I'm) Watching You

4.    The Turpentines - No Salvation

5.    Robots - In the Sign of the Octopus

6.    New Bomb Turks - Veronica Lake

7.    The Maharajas - Another Turn

8.    Asteroid B-612 - I Just Dont Know About Girls

9.    Dead Moon - Rescue

10. The Bellrays - Making Up for Lost Time

11. Gaza Strippers - Throttle Bottom

12. Royal Cream - Darling Darling

13. Yesmen – Acid Reign

14. Powder Monkeys - Straight Until Morning

15. Electric Frankenstein – It’s all moving faster

Elvis! Elvis!

Världens bästa Elvis sjunger framförallt inledningsvis den magnifika "The Other End Of The Telescope"........

Kraftwerk goes italian!

Kraftwerk "Pocket Calculator" (italian version)

Listen up

I milleniumskiftet så hittade jag en sida som hette Art of the mix där man kunna lägga upp sina mixar och hitta sina likar som gjorde detsamma, eftersom detta var en tid före Sendspace så blev man ”tvungen” att ta kontakt med människorna bakom mixarna man gillade, ett härligt bytande och skickande av CDr-plattor började. Det var Gerry från Skottland, det var mest amerikaner Ion, Sean och Rob blandannat, Sue från Australien och någon tysk som jag nu glömt namnet på. Vänskapen finns kvar idag på Facebook och på andra forum, popnördigheten går liksom inte ur, idag har de flesta av oss egna bloggar och en del har faktiskt radioshower också. Thomas Casetta har Listen up en radioshow du kan höra streamad här 

http://listenupradio.wordpress.com/

Inspireard av deras show satte jag ihop en mix av de 25 tuffaste som finns här 

Garagerockinthe80's

The Lyres – Buried Alive 
The Chesterfield Kings – She Told Me Lies 
The Nomads – I Can’t Use The Stuff I Used To Use 
Thee Milkshakes – I’m Out of Of Control 
The Cynics – Girl, Your On My Mind –
The Mosquitos – Put Your Foot Down 
The Secret Service – It’s All Happening Here 
The Endorphins – Amazon Wood 
The Creeps – Just What I Need 
Crawdaddys – Your Gonna Need Love Someday
Teenbeats – Teenage Beat 
Psychotic Turnbuckles – Cool It 
The Misanthropes – Why Do You Treat Me So Bad?
The Pandoras – Hot Generation 
The Dentists – Strawberries Are Growing In My Garden 
Mystic Eyes – I Lost My World 
The Creatures of The Golden Dawn – Cy-o-nide
The Cheepskates – Run Better Run 
Sharp Turn – Everybody Knows But Me 
The Headless Horsemen – Gotta Be Cool 
The Odds – I”l Make You Sorry 
The Addition – Obnoxious Girls
The Optic Nerve – Ain’t That A Man
The Sickidz – LSD 
The Skeptics – The Ghost of Abraham Lincoln 
The Slickee Boys – Invisible People

Peter Alzén

Countryfunk med Bee Gees!!!

Bee Gees "Lay It On Me" (1970)

45åringen!

De enda två orkestrar jag bokstavligen varit besatta av i mitt liv är de båda New York-orkestrarna Kiss och Velvet Underground. Den förstnämnda ser jag som ett pojkstreck. Visserligen återvänder jag då och då till deras sminklagda sjuttiotal och intalar mig att de var precis lika bra som Rolling Stones, Mc5 och New York Dolls var vid samma tid. De var det inte. Men ibland vill jag så innerligt tycka det.

I år fyller albumet Velvet Underground & Nico fyrtiofem år. New Yorks coolaste och mest svartklädda födelsedagsbarn har nu förärats med en lyxig utgåva om sex skivor och matig bok. Detta är givetvis den slutgiltiga utgåvan kan tyckas. De tidigare svåråtkomliga repetitionerna från januari 1966 i Andy Warhols The Factory finns inkluderade. Det är underbara rundgångar, skrammel och oljud för hela slanten. Jag är nog inte ensam om att velat vara en fluga på väggen under konserten från Valleydale Ballroom i Columbus, Ohio 1966 där Nico sjunger sina låtar precis så skevt och charmigt som man kan önska.

Det har skrivits många och långa drapor om albumet genom åren. Den ena mer entusiastisk än den andra. Personligen har jag mättats en del av hyllningskörerna. Det går givetvis inte komma ifrån att albumet är av världsklass och är något av det mest tidslösa som pressats på vinyl. Det är en väldigt gammal nyhet vid det här laget. För mig är det är ett album som efter tjugo års lyssnande fortfarande både förbryllar och förtrollar anmärkningsvärt. Särskilt i de spår som John Cales viola dominerar och löper amok eller där Lou Reeds gitarr klär ut sig till Ornette Colemans bångstyrigaste saxofon.

Musikaliskt är utgåvan en doktorsavhandling. Huruvida albumet låter bättre i stereo eller mono har jag ingen åsikt om. Inte heller om klockspelen och tamburinerna hörs bättre i singelversionerna. I så fall i vilken högtalare? Man kan välja att syna allt med lupp, föra obegripliga anteckningar och göra kryptiska inlägg på ljusskygga VU-forum om man orkar. Det orkar inte jag. Originalalbumet räcker för många varv till för att jag ska plocka isär allt till beståndsdelar och obehagligt mumbo jumbo.

Utgåvans enda brist och som gör att den någonstans inte känns som slutgiltig är den sjunde skivan. Den som ska innehålla det mesta av det bästa av pre-velvet-inspelningarna. Först när den inkluderats sluts nämligen cirkeln gällande albumet. Den behövs så innerligt för att lägga klart VU-pusslet. Lou Reeds insatser i t.ex. ”Cycle Annie” med Beach Nuts och ”You’re Driving Me Insane” med Roughnecks från 1965 bär alla väldigt tydliga VU-element. Detsamma gäller Nicos debutsingel "I'm Not Sayin'" på Immediate från samma år med Jimmy Page på 12-strängad akustisk gitarr.

Då albumet är dubbelbottnat odödlig kommer den självklart att fylla femtio år 2017. Givetvis kommer den då att föräras med en femtioårs-über-deluxe-utgåva. Hur den kommer att utformas är ännu oklart. Personligen kommer jag först då att investera i den ohälsosama mängd konfetti, kalastutor och ballonger som skivan faktiskt kräver. Jag hoppas innerligt att den kommer att förpackas som ett bananprytt fyrmanstält och innehålla fem uppblåsbara figurer av gruppmedlemmarna. Även innehålla den där sjunde skivan. Först då får VU-göken i mig frid.

mvh
Mikael Hammershöi