På senaste Thåström albumet, det alldeles utmärkta Beväpna dig med vingar finns den ypperliga Samarkand, där Thåström bland annat hyllar Nina Simones röst, John Cales fiol i ”Venus in furs”, Gun Clubs låt ”Mother of Earth”, Bob Dylans ”Ballad of Hollis Brown” och Whitney Houstons tolkning av Dolly Partons ”I Will Always love you”.
Bara där borde alla Thåströms fans gräva djupare och djupare tills de hittar allt som bygger upp Thåströms värld. Journalisten Jan Gradvall ägnade nyligen en hel krönika i Expressen åt att nysta i alla kulturella referenser som låten bär på men låt oss fastna vid Gun Club.
Bandet som blandade träskblues med punkens energi och med dess karismatiska sångare Jeffrey Lee Pierce som influerade Thåström redan på Imperiet tiden som när jag såg bandet på Trash club i Bollnäs i mitten av 80-talet öppnade de med Walking with the Beast från Las Vegas Story plattan och har sedan dess följt honom genom karriären, via Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce till Samarkand.
Jeffrey Lee Pierce dog 1996 av en hjärnblödning men hade även svåra sviter av dålig lever på grund av långvarigt missbruk. han var besatt av precis den typen av ödesmättade, nästan klassiska dramer i sydstatsinfattning, som Leadbelly och andra 20tals blues män hade berättat.
Jag ska erkänna att jag har ganska svårt för blues, oftast känns den alldeles för bredbent maskulin för min smak men när jag lyssnar på Leadbelly, Blind Willie McTell eller Charlie Patton så hör jag något mer nervigt intressant än vad jag hör när jag hör Stevie Ray Vaughan.Kanske var det därför jag föll så hårt för Gun Club i början 80-talet, i en tid då Simple minds bombastiska trummor blandades med MTV anpassade frontfigutrer och rocken kändes död.
De två första skivorna bandet gjorde Fire of Love och Miami är bland mina absoluta favoritskivor och nu när jag lyssnar igenom dem igen medan jag skriver detta så inser jag att Nirvana hade exakt samma nerv och givetvis spelade Nirvana in Leadbelly ”Where did you sleep last night” på sin akustiska MTV-spelning. Gun Club fortsatta skivutgivning är extremt brokig och svårföljd med en massa mer eller mindre olagliga live skivor men de två första och Mother Juno från 87 bör ni kolla upp om ni är intresserade av musik som brinner. Lux & Posion var mer renlevnadsmänniskor än vad man tro när man ser och hör the Cramps men det var därför de kunde vara uppe i ottan för att rensa alla loppisar i LA på udda gamla singlar men oftast hade Jeffrey dammsugit alla ställen på väg hem från krogen. Han hade samma brinnande lust till musik som Cramps paret och det återspeglar sig i Gun Clubs musik som verkligen brinner.
Häromåret kom We Are Only Riders med The Jeffrey Lee Pierce sessions project, en skiva som utgick från en kassett med låtskisser som hans kompis Cypress Grove hittade, kassetten var i för dåligt skick för att ges ut men precis som Beatles gjorde med Lennons demo till Free as a Bird så gick de vidare med nya pålägg och framför allt så tog de in sångare som hade relationer till Jeffrey, Debbie Harry, Nick Cave och Mark Lanegan är bara några namn som förekommer på plattan. Skivan är precis så bra som man kunde hoppas om man gillar ödslig storskalig vemodig rock.
Nu i dagarna kommer uppföljaren och utan att hört den så verkar The Journey is long som den heter vara i samma kaliber. Nick Cave, Mark Lanegan och Debbie Harry återkommer men får här sällskap av flera. Så alla ni som är intresserad av musik som låter gravallvarlig men ändå spännande, låtar som har historier om ond bråd död att berätta bör verkligen kolla in detta.
Inte bara Thåström hyllar Jeffrey, Blondie hyllar honom i låten Under the Gun, han var faktiskt ordförande för Blondies fanclub, allt för att komma nära Debbie och det var han som föreslog att Blondie skulle spela in Nerves låten Hanging on the Telephone.
Det finns en finfin dokumentär Ghost on the Highway: A Portrait of Jeffrey Lee Pierce and the Gun Club som ni kan också kolla in.
Och kom ihåg Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce.
Peter Alzén
för tjugo år sedan gjorde Jeffrey Lee Pierce en lista äver sina 20 countryBlues favoriter
De kan ni ladda ned här såklart
JLP 20 greatest CountryBluesfavs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar