Ny våg

När man läser en bok om svensk punk från sent 1970-tal måste man påminna sig att Sverige såg helt annorlunda ut på den tiden.

Inte alls lika amerikaniserat som nu. Stockholm var ungefär lika kvällsöppet som Ockelbo idag.

Klimatet för uppkäftig rock var sämsta möjliga – mest trist symfonisk rock eller utsmetat trams.

Punken var ett uppror mot meningslösheten och tristessen. Ur fascination för engelsk punk växte en svensk rörelse fram.

Vi ville inte vara som andra, men så speciella var vi nog egentligen inte. I dag går tioåringar med spretigt hår och grön färg i håret. 1978 räckte det med en kavaj från Emmaus, en Ramones badge och ett par basketskor för att bli fredlös på stan.

Åsikterna och meningarna inom punken är så skilda att man stilla undra hur en sådan här minoritetsgrupp över huvud taget kunde hålla ihop.

Det var en mångfacetterad rörelse. Det var Ebba Gröns raka, melodiösa rock med politiska texter, Palins Stoogesrock med engelska texter, Skabbs naiva DIY uppdaterade proggrock, Docent Döds 60-tals rock, Reeperbahns mera intellek- tuella New York- punk och inte att förglömma den numera kulturinstitutionaliserade Freddie Wadlings Liket lever.

Boken ”Ny våg” handlar inte bara om punk, men har utgått från de band som inspirerats av den nya attityden.

”Ny våg” är den i överlägsen mest genomarbetade genomgången av svensk musik åren 1977-1982.

Nästan 500 band och 1 000 skivor gås igenom på 700 sidor. Peter Kagerland listar inte bara alla band som gjorde en skiva i Sverige mellan 1977 och 1982, utan kartlägger också dem som anses vara inspirerade av det som kallades punk/new wave. I hans bok finns också historik om hur punken startade i våra större städer, vilka fanzines som gällde, vad radioprogrammet Ny våg betydde och vart de centrala personerna sedan tog vägen.

Punken var ingen en homogen rörelse, varken musikaliskt eller politisk.

I den kan vi hitta såväl Thåström som Alexander Bard men även Dan Eliasson, (då medlem i Bad Boo Band som hade en hit med låten Knulla i Bangkok, i dag generaldirektör på Försäkrings­kassan) och Aris Fioretos (då skribent i punkfanzinet Noncha Allt! och medlem i punktrion Boredom, sedermera kulturattaché i Berlin). Förvånande många av första generationens punkare hamnade så småningom i kultursektorn.

Som så många andra ungdomsrörelser drömde punken om att krossa den etablerade ordningen.

Men till skillnad från föregångarna erbjöd den inget alternativ till rådande samhälle.

Det viktiga var revolten i sig.

Parollen var ”Jag vill, jag kan, jag gör”. Alla, från band till fanzineredaktörer, verkade göra sin grej bara på grund av kärlek.

Det fanns inget vinstintresse i bakgrunden. Fanzinen var en viktig del av den musikvåg som växte fram, för nästan ingen annanstans skrevs om den här musiken. De var också början till en ny hållning inom skrivkonst och journalistik. De förhöll sig till dagstidningarna ungefär som punken till den vanliga popmusiken. 

Boken ”Ny våg” visar upp massvis med band som inte ens jag har hört talas om.

Somliga skivor trycktes i bara 300-500 exemplar (och Kagerland gör en värderingsskala på alla).

I dag kan ett ex kosta tusentals kronor.

I Gästrikland beskrivs genom band som HS art, PF Commando, Lars Langs, Vertex, Bizex–B, Quiet men, Human error, Bugs, Ex-pop, Wax, Russian Submarines, Staffans Lärjungar och Di Leva i flera olika tappningar.

Ni som såg utställningen ”Tänd mörkret” (samlingsutställning med konst 1975-1985) för några år sedan inser hur mycket Gävle och Gävle ljudstudio åstadkom dessa år.

Men varför dog då den första punken?

Dels blev de verksamma med tiden en del av det etablissemang som de slogs mot, men framförallt blev punken fullt av den sortens regler man en gång gjort uppror mot: hur man skulle tycka, vilka kläder man skulle ha, hur man skulle spela.

I dag lever punken i nya former, som hos amerikanska Simple Plan som säljer tjugo gånger mer skivor än vad dåtidens giganter gjorde. 

Kagerland har kartlagt en viktig del av den moderna svenska musikhistorien.

Det musikliv som växte utanför branschens givna normer 1977-1982 är bland det bästa och fortfarande fräschaste som gjorts i landet genom tiderna.

Och det är bara i den här boken du kan få reda på vem som bytte bort sina manchesterjeans mot Sid Vicious skitiga rosa kostymbyxor.

Peter Alzén

Som bonus väljer Peter Kagerland ut 20 favoriter ur boken

TuppJukk - Jag vill må bra

H S Art - TV-älskarens dröm

ABKK - Ronny

Anders Ångest - Just när allt är så roligt

Bodens Fästning - Människor av plast

Etiquette Mona - Amsterdam

Mops - Mina svarta ögon

Reklamation - (Trivs du i) Hjo

Skäms - Södertull

Wattson - Radiobil

Trogsta Tröäsk - Pelle i skogen

Zäpo - Född kanonmat

Rebell - Jag behöver inte dig

P.F. Commando - Svenne Pop

Mackt - Mat av plast

Minx - Övergivna tårar

The Stoodes - Lev

City Kent - Cancer

Travolta Kids - Veckans Brott

TT garderob 100 - Mitt Liv

Kagerlands NYvåg mix