När man läser en bok om
svensk punk från sent 1970-tal måste man påminna sig att Sverige såg helt
annorlunda ut på den tiden.
Inte alls lika amerikaniserat som nu.
Stockholm var ungefär lika kvällsöppet som Ockelbo idag.
Klimatet för uppkäftig rock var sämsta
möjliga – mest trist symfonisk rock eller utsmetat trams.
Punken var ett uppror mot meningslösheten
och tristessen. Ur fascination för engelsk punk växte en svensk rörelse fram.
Vi ville inte vara som andra, men så speciella
var vi nog egentligen inte. I dag går tioåringar med spretigt hår och grön färg
i håret. 1978 räckte det med en kavaj från Emmaus, en Ramones badge och ett par
basketskor för att bli fredlös på stan.
Åsikterna och meningarna inom punken är så
skilda att man stilla undra hur en sådan här minoritetsgrupp över huvud taget
kunde hålla ihop.
Det var en mångfacetterad rörelse. Det var
Ebba Gröns raka, melodiösa rock med politiska texter, Palins Stoogesrock med
engelska texter, Skabbs naiva DIY uppdaterade proggrock, Docent Döds 60-tals
rock, Reeperbahns mera intellek- tuella New York- punk och inte att förglömma
den numera kulturinstitutionaliserade Freddie Wadlings Liket lever.
Boken ”Ny våg” handlar inte bara om punk,
men har utgått från de band som inspirerats av den nya attityden.
”Ny våg” är den i överlägsen mest
genomarbetade genomgången av svensk musik åren 1977-1982.
Nästan 500 band och 1 000 skivor gås igenom
på 700 sidor. Peter Kagerland listar inte bara alla band som gjorde en
skiva i Sverige mellan 1977 och 1982, utan kartlägger också dem som anses vara
inspirerade av det som kallades punk/new wave. I hans bok finns också historik
om hur punken startade i våra större städer, vilka fanzines som gällde,
vad radioprogrammet Ny våg betydde och vart de centrala personerna sedan tog
vägen.
Punken var ingen en homogen rörelse, varken
musikaliskt eller politisk.
I den kan vi hitta såväl Thåström
som Alexander Bard men även Dan Eliasson, (då medlem i Bad Boo Band som
hade en hit med låten Knulla i Bangkok, i dag generaldirektör på
Försäkringskassan) och Aris Fioretos (då skribent i punkfanzinet Noncha
Allt! och medlem i punktrion Boredom, sedermera kulturattaché i Berlin).
Förvånande många av första generationens punkare hamnade så småningom i
kultursektorn.
Som så många andra ungdomsrörelser drömde
punken om att krossa den etablerade ordningen.
Men till skillnad från föregångarna erbjöd
den inget alternativ till rådande samhälle.
Det viktiga var revolten i sig.
Parollen var ”Jag vill, jag kan, jag gör”.
Alla, från band till fanzineredaktörer, verkade göra sin grej bara på grund av
kärlek.
Det fanns inget vinstintresse i bakgrunden.
Fanzinen var en viktig del av den musikvåg som växte fram, för nästan
ingen annanstans skrevs om den här musiken. De var också början till en ny
hållning inom skrivkonst och journalistik. De förhöll sig till
dagstidningarna ungefär som punken till den vanliga popmusiken.
Boken ”Ny våg” visar upp massvis med band
som inte ens jag har hört talas om.
Somliga skivor trycktes i bara 300-500
exemplar (och Kagerland gör en värderingsskala på alla).
I dag kan ett ex kosta tusentals kronor.
I Gästrikland beskrivs genom band som HS
art, PF Commando, Lars Langs, Vertex, Bizex–B, Quiet men, Human error, Bugs,
Ex-pop, Wax, Russian Submarines, Staffans Lärjungar och Di Leva i flera olika
tappningar.
Ni som såg utställningen ”Tänd mörkret”
(samlingsutställning med konst 1975-1985) för några år sedan inser hur mycket
Gävle och Gävle ljudstudio åstadkom dessa år.
Men varför dog då den första punken?
Dels blev de verksamma med tiden en del av
det etablissemang som de slogs mot, men framförallt blev punken fullt av den
sortens regler man en gång gjort uppror mot: hur man skulle tycka, vilka kläder
man skulle ha, hur man skulle spela.
I dag lever punken i nya former, som hos
amerikanska Simple Plan som säljer tjugo gånger mer skivor än vad dåtidens
giganter gjorde.
Kagerland har kartlagt en viktig del av den
moderna svenska musikhistorien.
Det musikliv som växte utanför branschens
givna normer 1977-1982 är bland det bästa och fortfarande fräschaste som gjorts
i landet genom tiderna.
Och det är bara i den här boken du kan få
reda på vem som bytte bort sina manchesterjeans mot Sid Vicious skitiga rosa
kostymbyxor.
Peter Alzén
Som bonus väljer Peter
Kagerland ut 20 favoriter ur boken
TuppJukk
- Jag vill må bra
H
S Art - TV-älskarens dröm
ABKK
- Ronny
Anders
Ångest - Just när allt är så roligt
Bodens
Fästning - Människor av plast
Etiquette
Mona - Amsterdam
Mops
- Mina svarta ögon
Reklamation
- (Trivs du i) Hjo
Skäms
- Södertull
Wattson
- Radiobil
Trogsta
Tröäsk - Pelle i skogen
Zäpo
- Född kanonmat
Rebell
- Jag behöver inte dig
P.F.
Commando - Svenne Pop
Mackt
- Mat av plast
Minx
- Övergivna tårar
The
Stoodes - Lev
City
Kent - Cancer
Travolta
Kids - Veckans Brott
TT
garderob 100 - Mitt Liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar