50 Låtar Ni Kanske Har Missat? Del 2

1.Taj Mahal ”When I Feel The Sea Beneath My Soul”. Jag har aldrig förstått storheten med Taj Mahal – träbent blues för pöbeln. Men, när han ger sig ut på reggaens och världsmusikens hav ror han i land med flaggan i topp.

2.J.J. Cale ”Wish I Not Had Said That”. Fjäderlätt söderhavsdisco med en viskande och förtjusande J.J.Cale.

3. Mungo Jerry ”Hello Nadine”. Somliga skulle förmodligen se låten som en torftig karbonkopia på den uttjatade plågan (och odågan) In The Summertime – jag tycker det låter som något smurfigt upptempo med mandolin som Ronnie Lane tog patent på under sjuttiotalets mitt.

4. Andy Pratt ”Avenging Annie”. Ett unikum från 1973. Låten är aningen teatralisk (vilket jag vanligtvis hatar), men refrängen är fantastisk och har ett tossigt sväng som jag älskar hejdlöst.

5. Rosanne Cash ”Sever Year Ache”. Inte den småtrötta country som jag vanligtvis sammankopplar henne med. Det här låter som något av det bästa som svenska The Concretes aldrig spelade in.

6. Moody Blues ”Blue World”. Jag har dålig koll på gruppen. Men deras sextio och sjuttiotal har aldrig tilltalat mig (möjligen låten Nights In White Satin), men den här baleariska kudden från 1983 är oerhört fluffig och bekväm.

7. Hot Chocolate ”Living On A Shoe String”. Lite bortglömd grupp. Här levererar de en förträfflig, stadig och hårdhänt funk, det är något med trummorna som får mig att vilja headbanga för första gången i mitt liv.

8. Middle Of The Road ”Sacramento”, en skotsk poppärla. Den här gruppen, Boney M och Abba var det som morsan spelade när jag var liten. Kanske är det därför jag blev som jag blev?

9.John Hiatt ”Cop Party”. Hiatt leker Elvis Costello i denna powerpoppiga pärla från 1980.

10.Edgar Winter ”Above And Beyond”. Svårt svängande fluff-disco med Johnny Winters synthesizer-besatta bror Edgar.

11.Talking Heas ”Nothing But Flowers”. Geniet Byrne gjorde afrika-pop som ingen annan – även bättre.

12.Norma Jean Wright ”Saturday”. Efter att ha sjungit ledsång på Chic’s debut gjorde hon några förträffliga inspelningar i eget namn med radarparet Rogers/Edwards hjälp.

13.Donna Summer ”Pandora’s Box”. Ett undanskuffat och melankoliskt mästerverk från 1975 – Summers bästa inspelning. Här framkommer dessutom vilken fantastisk soulsångerska hon var. Stor gospel, sa Bill – lita på det, sa Bull.

14.Abba ”If It Wasn’t For The Night”. Det närmaste Sverige varit en Nile Rodgers-produktion.

15.George Benson ”Give Me The Night”. Ett Quincy Jones-producerat och tajt mästerverk.

16.Eddie Money ”Trinidad”. Jag har inte en susning om varför jag älskar den här låten (för jag borde verkligen inte göra det) från 1980. Bitvis låter det som ett softrockigare och säckigare Boston med Michael Bolton-komplex. Usch!

17. Tommy Tutone ”867-5309 Jenny”. En bredaxlad powerpop-pärla med skrevrocksambitioner. Så klockren att visarna plötsligt börjar powerwalka.

18.Thin Lizzy ”Philomena”. Phil Lynott med mannar har aldrig svängt så här - varken före eller efter.

19.Peter Green ”Tribal Dance”. Congasklädd och fluffig dagdrömmar-disco med före detta bluesmonstret från Fleetwood Mac.

20.Carly Simon ”Why”. En låt/version som är sjukt svår att få ur både kropp och själ.

21.Pete Shelley ”Homosapien (Dub)”. Frågan är om ens Buzzcocks var så här bra?

22.Eurythmics ”Monkey Monkey”. B-sida till Love Is A Stranger från 1982. Frågan är om någon annan artist/grupp flörtat så här stenhårt med New Yorkska Suicide och kommit undan med det?

23.Pylon ”Feast Of My Heart”. En av världens bästa låter helt enkelt. Likt en bångstyrig katt klöser den sig ur högtalarna för att sedan riva precis hela lägenheten.

24.The Beat ”Big Shot”. Bortglömd engelsk pop-reggae, sorgligt ständigt i skuggan av The Police, fast fräckare.

25.Michael Rother ”Karussell”. Rothers drömska och oskuldsfulla instrumentalpop förtjänar alltid att sättas på piedestaler höga nog att de kan röra vid himlens höfter.

26.Television Personalities ”Hard Luck Story 49”. Ett av de mest ”välproducerade” ögonblicken med Dan Treacy. Storslagen fjortis-indie från mellanåret 1992.

27.The Buff Medways ”Medway Wheelers”. Modpop från en konservburk med tydlig överdos av The Who. Galenpannan Billy Childish står vid rodret och gestikulerar likt en maläten lärare utan kritor vid svarta tavlan.

28.Alexander Skip Spence ”All Come To Meet Her”. Spence var ett LSD-vrak i Moby Grape. Det hindrade honom inte 1969 från att skapa besynnerlig och vacker rock i eget namn innan han slutligen hamnade i den besprutade grönsaksdisken.

29.Moondog ”High on A Rocky Ledge”. Pastoralt och sanslöst vackert helt enkelt. Sällan har en medeltidsvecka låtit så bra.

30.Matching Mole ”O, Caroline”. Ett spår från 1972 som Robert Wyatt satte sitt bomärke på. Vid sidan om Beach Boys God Only Knows kan det här vara världens vackraste/starkaste låt.

31.The Beach Boys ”Angel Come Home”. En pärla gömd på det lite förbisedda albumet ”L.A. (Light Album)” från 1979. Bruce Johnston bevisar ännu en gång att Brian Wilson är/var överflödig som producent/figur.

32.Jon Lucien ”Would You Believe In Me”. Ett svängigt mästerverk – helt enkelt.

33.Chuck Prophet ”La Paloma”. Så här nära har Green On Red-sångaren aldrig varit Beck Hansen tidigare, trots försök. Charmigt var ordet.

34. Chuck Berry ”Right Off Rampart Stret”. Chuck Berry har aldrig svängt så här sexigt – inte heller har han riffat omkring på den Stoneska dansbanan som här, 1966.

35.Love ”I Still Wonder”. Arthur Lee med kamrater leker Crosby, Stills & Nash – eller om det är orkestern Dungen som täljer smörknivar på träslöjden?

36.Bo Diddley ”Hong Kong, Mississippi”. Om musik kan ”rulla” – då låter det så här, fråga Nisse Hellberg så får du höra.

37.Al Kooper ”Went To See The Gypsies”. Kanske den tuffaste och sexigaste Dylan-covern någonsin - trummorna driver hårdare än inlandsisen.

38.Reigning Sound ”Straight Shooter”. Velvet Undergroundska gitarrer med Stoogeska höftrörelser, andfådd sång och tamburiner – musik blir nästan inte mer erotisk än så här.

39.The Clean ”Tally Ho”. Om Leif GW Persson pysslade med att samtala kring musik skulle han kalla den här orkestern för en skara gökar eller kompletta pop-stollar. Hur som helst – lysande!

40.The Chills ”Pink Frost”. Ett skört litet mästerverk som dansar jazzdans på Lars Noréns dagboksantenckningar med näsan i vädret.

41.The Go-Team ”Ready Steady Go”. Dansant och genial Motown/flickpop för tvåtusentalet - handklapp!

42.The Feelies ”Nobody Knows”. Fantastisk Feelies-pop. Sällan har jag älskat en basists trakterande som i denna underbara studsmatte-pop. Ett halleluja-moment, minst sagt.

43.Wilko Johnson ”Turned 21”. Så här hjärtskärande lät aldrig Wilko med Dr. Feelgood - somliga av oss tackar för att han fick sparken/utmanövrerades.

44.Nikki Sudden ”Stay Bruised”. Swell Maps-mannen Nikki Sudden leker Bob Dylan.  Ett känslosvall till låt - som lätt likt en nygräddad plätt skulle platsa på Infidels (kanske är det rent av en släkting till Sweetheart Like You?).

45.Sylvain Sylvain ”I Can’t Forget Tomorrow”. Så här bra lät aldrig New York Dolls.

46. David Johansen ”Justine”. Så här bra lät aldrig New York Dolls.

47.Johnny Winter ”Ain’t Nothing To Me”. Winters första och enda countryballad, inspelat 1973. Originalet skrevs av Harlan Howard.

48.Marty Wilde ”The Fire Love”. Jag älskar Gun Clubs version – även originalet med Jody Reynolds – men min favorit är Marty Wildes.

49.Otis Spann ”Half Ain’t Been Told”. Jag vill så gärna tro att Anthony Hegarty hört den här låten. För han och Otis Spanns röst är verkligen snarlika här (otis kanske har lite mer djup). Skulle han ha inspirerats av den forne Muddy Waters-pianistens inspelning från 1960 skulle jag få ett par tårar i ögat – det vore verkligen vackert.

50.PJ Harvey ”The Dancer”. En sällan skådad avgrundsmörk skönhet till inspelning.

/Mikael