80-talets bästa låtar plats 13

Go-betweens var precis som Lloyd Cole & the Commotions något som behövdes som antites till all jävla arenarock som svepte över världen på 80-talet. artister som en gång i tiden betytt något som Simple Minds, U2 och David Bowie hade utvecklats till något äckligt svulstig som bara de där människorna som du inte vill ha något med att göra gillar. popmusik som byggs av böcker, bara en sån sak som när den limiterade boxen av Go-Betweens första del kom i fjol så kom det med en bok i varje ex från Grant Mclennans personliga bibliotek, smakar alltid lite längre. Morrissey, Paddy, LLoyd och sen Robert Forster och Grant, alla är bokmalar med en grym känsla för melodier. jag minns Roskilde 1987 med stort välbehag, trots att jag missade både Curtis Mayfield och Cornelis sista spelning så såg jag Go-Betweens. ibland när jag tänker efter vilka skivor jag spelat mest så är det oftast de lågmälda popskivor med texter som jag så gärna velat skriva själv. Go-betweens var ett lysande band, du kan införskaffa så så gott som vad som helst men om du väcker mig mitt i natten och frågar mig vilket är mitt favoritalbum i pophistorien kan svaret mycket väl bli 16 Lovers Lane Peter Alzén