80-talets bästa låtar plats 17

det är lätt att älska LLoyd Cole, i alla fall om man som jag spenderade en stor del av sin uppväxt på bibliotek. Hans texter är full med både litterära och filmreferenser, stor namedropping vilket då i 80-talets mitt kändes toppen. Att han (de) också inte såg ut som rockers utan mer som de skotska popbanden jag hade älskat i 80-talets början var också ett plus. första skivan var fantastisk men bandet höll ganska hög klass hela vägen, när han sen gick solo så var han lite mer amerikansk i sitt uttryck och även om första soloalbunet är bra så är uppföljaren Don't get weird on me babe ett mästerverk, än idag en av mina favoritplattor, efter det har det gått sisådär men med jämna mellanrum gör han plattor som känns som långa mail från en kompis du inte har pratat med på tio år. Men tillbaka till Rattlesnakes, en skiva som jag sjungit till med lika mycket som de flesta Smithslåtar jag älskar, första singeln Perfect Skin med fyndiga oneliners eller den bittert vassa Are you ready to be heartbroken är fantastiska men bäst är Forest Fire trots allt Peter Alzén I believe in love, I'll believe in anything That's gonna get me what I want and get me off my knees Then we'll burn your house down, don't it feel so good There's a forest fire every time we get together