You’re twistin’ my melon man, You speak so hip
1990 var jag i London 2
svängar, vårsvängen var full av bra konserter som toppades av Soup Dragons på Subterrenia
långt uppe vid Ladbroke Grooves station. Den korsning av rock- och dansmusik
som jag tyckte var fantastisk den majnatten slogs med hästlängder en söndagskväll
på Wembley Arena i december. På den tiden jobbade jag på Norrlands största
skivaffär och kunde med lätthet tigga åt mig biljetter till konserter, men att
få VIP pass till en gig med då Englands hetaste band i London var inget jag ens
kunde drömma om. Det var inte bara den fria baren som gjorde att vi missade
Donovan som var förband utan rummet var även fullt med coola rockmänniskor som tex
en broder Reid från Jesus and Mary Chain och Wayne Hussey från Mission, som
faktiskt fick en liten utskällning av min bror för han inte kom ihåg hur många gånger
han hade spelat i Sverige.
Konserten var fantastisk och
just då kändes det som inte Happy Mondays kunde göra något fel. Happy Mondays
mästerverk Pills
’n’ Thrills and Bellyaches är ett album fulla av popmelodier
klädda i en lätt groove som lätt kan klassas som drogberusande. Låtar som Loose
Fit, Bob’s Yer Uncle och Kinky Afro är suverän sommarpop som funkar än idag men
skivan stor behållning är första singeln Step on som är en cover på John Kongos
låt (som då hette He’s gonna step on you again). Singeln blev en stor hit och turnén
som följde gjorde de ännu större. Tyvärr så kollapsade allt i en symbios av
hybris och gravt drogberoende på Bermuda under inspelningen av uppföljaren Yes
Please. Skivan blev ett jättefiasko och fick recensionen No Thanks i NME. Men
under 1990 var Mondays de coolaste katterna i stan och Step on är en suverän
singel, dessutom skakade jag Bez hand den där kvällen på Wembley
Happy Mondays - Step on
Peter Alzén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar