en av historiens 1000 bästa singlar del 1

Otroligt nog så kommer jag hela tiden tillbaka till samma artister igen och igen men i dag är det 35 år sedan en av rockhistoriens bästa låtar kom ut. The Clash – White man (in Hammersmith Palais)

En av bandets bästa låtar och som var kutym i slutet av sjuttiotalet så fanns den inte med på någon av bandets album utan kom mittimellan första och andra skivan. På debutalbumet hade bandet tolkat Junior Murvins ”Police and Thieves” men här är det första gången de själv skriver något som kan räknas till reggae. Låten handlar om flera saker . 1. om hur besviken Joe är när han går på en reggae-allnighter med Dillinger, Leroy Smart och Delry Wilson, förvänttar sig roots rock reggae men alla band vill bara ha dans och glädje, han jämför allt med Ken Boothe och Four Tops “The audience at this reggae gig were really hardcore and I felt they were looking for something different from a showbiz spectacle. It was very Vegas. I was enjoying the show, but I felt like I saw it through their eyes for a minute or two.” . 2. han kritiserar även de band som kom fram i punkvågen att de då 1978 hade sålt ut sig “Turning rebellion into money”, det sägs att det handlar om the Jam men ingen har bekräftat det. . 3. sen sista raderna handlar om det instabila politiska läget i England på den tid. National Front och British Movement växte siog väldigt starka, speciellt bland ungdomsgrupperna. ”All over the People changing their votes, Along with their overcoates, if Adolf Hitler flew in today, they’d send a Limousine anyway” Låten sägs ha varit en Joe Strummers favorieter och han fortsatte att spela den långt efter The Clash hade lagt ned. Peter Alzén