Hipp Hipp - Ron Wood 66 år idag!
(Ron Woods berömda imitation av ett fågelbad, 1976)
Hösten
1974 var Faces mer eller mindre upplöst och Ron Wood var till synes arbetslös -
sommaren hade bestått av ett mindre antal spelningar i Kilburn ihop med bl.a. Keith
Richards och Ian McLagan under namnet The First Barbarians. Wood hade i vanlig ordning agerat sideman åt Rod Stewart under dennes inspelningar med albumet Smiler.
I’ve Got My Own Album To Do är ett vitt och skevsjungande soulalbum av finaste sort. Tanken på hur den puttrande systatssoulen hade låtit med Stewart på sång är kittlande. Men en del av charmen med albumet är just den Dylanska skevheten och desperationen i Woods sång. Albumets titel är förövrigt en känga till just Rod Stewart - som allt sedan starten av med Faces fokuserade lika mycket eller mer på den egna solokarriären. Inledningsspåret I Can Feel The Fire skrevs ihop med Mick jagger (vilken även delar sången) och blev en smärre hit. Det är också skivans enda egentliga rocklåt (om än väldigt rytmisk), sedan följer ett pärlband av trassliga ballader med ett stänk av frustande funk (Am I Grooving You) och snedseglande country. Balladerna Mystifies Me och Act Together är så ”under skinnet” att de kan få vilken stenåldersman som helst att börja lipa. En fluffig kulturkudde som alla borde vila huvudet på - i alla fall en gång i sitt liv.
/MH
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar