dagens låt 2012

allt du behöver 2012

Dagens låt 2011

för att citera KSMB "Ibland vill man bara dansa"

Dagens låt 2010

musik att bli lite lyckligare till "För alla gånger som vi dansat och sjunget med fast vi inte kan"

Dagens låt 2009

Girls - Lust for life

dagens låt 2008

Brooklyn duon MGMT dök upp som en frisk fläkt 2007 med albumet Oracular Spectacular, uppmärksamheten var stor och när de skulle spela på Debaser i Stockholm fick de ett knökfull spelsal att verkligen koka. Tyvärr var uppföljaren inte riktigt lika solig men 2008 kom Electric Feel i en Aeroplane remix och är fortfarande en lysande poplåt.

MGMT hamnade i en rättslig tvist med Frankrikes president Nicolas Sarkozy i maj 2009 och fick en uppgörelse betalning som de planerar att donera till välgörenhet för att hjälpa musiker med liknande juridiska strider. Låten "Kids" har använts vid flera tillfällen utan tillstånd,  Sarkozys parti, medgav att låten hade använts utan tillåtelse och erbjöd en symbolisk ersättning på €1. Bandet avvisade erbjudandet och påstod att det var förolämpande

 MGMT - Electric Feel (Aeroplane remix)

Peter Alzén

Dagens låt 2007

2007 var ett år när två av mina svenska favoriter kom igen med sina bästa album på många år, Ulf Stureson som med Beroende gör sitt bästa sen debuten, sen Eldkvarn med Svart Blogg ett album som lanserades samtidigt som Pluras blogg som sen blev en bok. en skiva som är en modern klassiker i detta land, detta kan vara skivans clou

Dagens låt 2006

det är inte så svårt att förstå hur denna låt kunde få ett sånt massivt genomslag 2006

Dagens låt 2005

2005 var ett bra år för musiken eller så var det bara jag som plötsligt hade mer tid i mitt liv för att lyssna igen. Thåström gjorde sin bästa platta på många år, Anthony & Johnsons & Gnarls Barkley gjorde fantastiska album, massor av bra låtar som tex Damien Marleys "Welcome to Jamrock", My Morning Jackets "Off the Record", LCD Soundsystem "daft punk is playing in my house", Röyksopp "What else is there" och många fler men frågan om detta inte var den låt jag spelade oftast 2005, en låt som får mig att känna mig ganska tuff när jag sjunger med

Glad midsommar

Gör ett avbrott i dagens låt för att fira midsommar, från oss alla till er alla här får ni en midsommarmix så svenskt det nästan kan bli, en gåva från Micke till mig häromkvällen som jag så gärna sprider vidare till er.

Musik som balanserar mellan fånig och fantastisk, lättsamma grooves och ett oskyldigt svenskt 70-tal (ja en del 60-tal också).

På den tiden då svenska artister gjorde covers på aktuella utländska hits, ni får några minst sagt uddda barnlåtar  insprängda i alltihopa.

      1.     Magnus Lindberg – Sista natten

2.     Björn Skifs – Mitt liv blev musik (Under my thumb)

3.     Lalla Hansson – Han gav upp allting (Free Electric band)

4.     Gösta Linderholm – Gycklar David (Gypsy David)

5.     Kenta Gustafsson – Stockholm

6.     Gunnar Wiklund  - Sexton ton (Sixteen tons)

7.     Gimmicks – Ching Ching hej hej

8.     Family four – En häst utan namn (A Horse without no name)

9.     Lill Lindfors – Tåget rusar fram (Long train running)

10. Siw Malmqvist – Jag och Bobby (Me and Bobby McGee)

11. Cecilia Bruse – Ta en tablett

12. Sara Nygren – Det är skönt att få tala med en häst

13. Östen Warnebring – Hemmavis

14. Blå Tåget – Nya vantarna

15. Tommy Körberg – Från min balkong

16. Svante Thuresson – Kärlekens fjäril (Elusive Butterfly)

17. James & Karin – Kristina kantarell

18. Hawkey Franzén – Jag gjorde bort mig igår

19. Nationalteatern – Samhällets styvbarn

 Midsommarmix

Peter Alzén

dagens låt 2004

Franz Ferdinand var den österrikare som blev skjuten i Sarajevo 1914 och på så sätt blev upphovet till det första världskriget, Franz Ferdinand är också namnet på 2004 års stora rockhype, det skotska bandet är vad Rapture var 2003 vad Strokes var ett par år tidigare, Årets single redan idag på Rough trades webshop och i NME och visst alla som hört ”Take me out” på mördande volym vet att det är en grym låt, men att lita på NME 2004 var lika säkert som att tro att du kan tillgodo se ditt kulturbehov på TV4. Franz Ferdinand visar däremot ha mera substans än Vines och allt annat skit som engelsk trendpress ängsligt hyllat de åren, Jag har alltid haft en fäbless för postpunk och detta låter i mina öron som modern musik ska låta just 2004, lite Rapture, mycket New York fast ändå den Skotska popådran som funnits i alla tider i alla fall sedan tidigt 80-tal (Josef K & Orange juice). Franz Ferdinands debut var en klockren sensation, inte bara för det var en fantastisk platta från ett indiebolag den gjorde den stora crossovern till en stor publik dessutom och allt var fullständigt välförtjänt. Alex Kapranos, ledare och sångare sa att de gjorde musik för tjejer att dansa till och börjar bara tjejerna dansa kommer även killarna att bjuda upp och plötsligt har musiken blivit något mer än att bara nicka huvudet till. FF är ett band som kan sin rockhistoria de kan tom med sin konst och litteraturhistoria men det spelar föga roll om de inte kan skriva bra låtar, det bevisade de på debuten snygga melodier i modernt rytmiska landskap. Klassisk engelsk (fast de är från skottland) pop som låter lika angelägna som ett band som beskrevs som ”the best thing since sliced bread” i Engelsk press för några år sedan, ska göra. Peter Alzén

Dagens låt 2003

Broder Daniel spelade den 30 november 2001 hos Kristina Luuk i hans talkshow, det snackades i veckor innan om deras medverkan och vad som skulle kunna ske, framträdandet sågs som en comeback då de inte hade gjort någon skiva sen Broder Daniel forever 1998, en skiva som sålde mycket sämre än beräknat men efter Lukas Moodyssons film Fucking Åmål där bandets musik användes frekvent så hade de blivit i ropet igen. Broder Daniel kom fram i den våg av svensk musik i nittiotalets inledning men till skillnad från många av de andra så lät Broder Daniel inte bara mer eget utan även snudd på nihilistiskt farliga. Jag minns när de testades i ZTVs tryck till och Kayo sågade dem med orden att det vidrig Kurt Cobainknark musik, min vän Claes Olsson som var med samtidigt passade däremot på att höja dem till skyarna. Tyvärr så kändes det lite grann som föredettingar redan på andra albumet och efter gått skilda vägar med EMI så hamnade de på Dolores där Forever plattan kom ut. Men då fredagen den i november 2001 så bänkade sig alla musikintresserade i Sverige framför tv4 för att se Sen kväll med Luuk, inte nog med att de spelade en helt ny låt så var den dessutom snudd på fantastisk, det följande året letade folk som galningar på alla sorters nedladdningssidor men i bästa fall fanns en upptagning från tv-programmet av låten. Men 2003 släppte bandet albumet Cruel Town som blev deras största succé och kanske även innehöll deras största stund. ”Ever since I was eight or nine, I’ve been standing on the shoreline, All my lige I’ve been waiting, for something lasting” Peter Alzén

Dagens låt från 2002

Paola var inte bara Klas Åhlunds flickvän när hennes soloskiva kom ut, hon var även medlem i Moder jords massiva, konstfackstuderande och hade sjungit på Teddybears stora hit ”Yours to keep”. Sommaren 2002 kom albumet Stockcity girl ut och hade ordet hipster använts lika frekvent då som nu så hade det legat bra till hands. Hon fick inte bara pris som årets Chilenare och även pris som årets musikvideo för Jonas Åkerlund producerade Above the Candystore, hon blev grammis och Rockbjörnenominerad för albumet. Men skivan sålde inte så mycket som bolaget trodde och när förhållandet tog slut med Klas passade även Virgin på att droppa henne.

De senaste åren har Klas Åhlund återanvänt flera av låtarna på Robyns skivor men det är en annan historia.

Paola hamnade tyvärr lite i rampljuset igen tack vare att hon var ihop och mamma till Anders Göthebergs barn, Anders var gitarristen i Broder Daniel som tragiskt tog sitt liv juni 2008.

Paola gjorde tyvärr ingen mer skiva efter Stockcity girl men den är värd att letas upp.

Paola - Above the Candystore

Peter Alzén  

Dagens låt 2001

i millenieskiftet kom det en ganska fräsch våg av primitiv rock, Det var Black Rebel Motorcycle club, Detroit Cobras, Strokes och White Stripes. 2001 kom White Stripes tredje platta White Blood Cells som blev deras kommersiella genombrott. även om jag blev mätt på White stripes några år senare är det nu med facit i hand lätt att se vilken stor artist Jack White verkligen är. Dead Leaves and the Dirty Ground är öppningsspåret och en låt/video som är smärtsam att se/höra Peter Alzén

Dagens låt 2000

Jag älskar musik och musiker som inspirerar, artister som Bobby Gillespie, hela Saint Etienne eller Lux & Posion Ivy från Cramps har satt ihop en massa olika mixar där de visar upp allt de gillar. Sånt är bland det bästa jag vet när jag riktigt får grotta ned mig i en massa musik som jag inte redan har hört. På samma sätt funkade givetvis Beastie Boys Pauls Boutiqiue som jag skrev om i dagens låt från 1989 där de plöjde ned allt de älskar i en härlig mix, sidor som Whosamplewho är en guldgruva om man vill gå till nästa steg.

2000 kom The Avalanches första album Since I left you, en skiva som är det naturliga steget från Pauls Boutique över Saint Etiennes Foxbase Alpha till tjugohundratalet. Det sägs att skivan innehåller 900 samplingar och den minst sagt hoptryckta texten på omslagets insida ger oss en liten bild av allt de använt.

Boney M, Kid Creole, Marlene Shaw och det sägs att de var det första bandet som fick ok av Madonna, för att använda basgången från Holiday.

The Avalanches var en DJ kollektiv från Melbourne som innan albumet givit ut mixtapen Gimix som ska innehålla så mycket som 3500 vinylsamplingar men Since I left you är ingen svår DJ uppvisning, frågan är om det ens är dansmusik men stor popmusik är det i alla tider. Sen 2000 har vi fortfarande väntat på bandets uppföljare, rykten går hela tiden i juli 2011 strax efter Since I left you blivit placerad som nr 9 på listan över Australiens 100 bästa album skrev The Avalanches på sin Facebook sida "Thanks to all who voted. Tune in now to hear Robbie speak about the making of Since I Left You on triple j. Info on new Avalanches material to follow shortly" och vi fortsätter vänta.

 The Avalanches . Since I left you

Peter Alzén

Dagens låt 1999

1999 var ett riktigt skitår för musiken. Band som var populära hette Skunk Anansie, Slipknot, Travis och inte blev det bättre av att de största hitsen kom från Britney Spears och Red Hot Chili Peppers. Jag skulle leta efter något bra från 1999 och det enda album jag kom på attt jag fortfarande älskar från det året är Spearmints A Week away.

Istället blev jag rädd inspirerad av vädret utanför och gjorde klart en vårmix som jag började med för en månad sen. Lättpop, mjuksoul, lite laidback reggae kanske får oss igenom den trista lördag.

1. Saint Etienne – Nothing Can stop us

2. Eldkvarn – Gatan fram

3. The Kinks – Art Lover

4. Wilco – Say you miss me

5. Bitty Mclean – Walk away from love

6. Young Holt Unlimited – Soulful strut

7. Lou Courtney – What do you want me to do?

8. The Blow Monkeys – Digging your scene

9. Keni Burke – Risin’ to the top

10. Dawn – Look at

11. The Go-Betweens – Spring Rain

12. Bright Eyes – We are nowhere and it’s now

13. Reeperbahn – Det var längesen

14. Teenage Fanclub – When I still have thee

15. Big star – The Ballad of El Goodo

16. The Byrds – Goin’ back

17. Josh Rouse – Sweetie

18. Ronnie Lane – The Poacher

19. Frankie Valli & The Four Seasons – Soun Country

20. Sister Nancy – Bam Bam

21. Nancy Sinatra – Kinky Llove

Peter Alzén

Spearmint - Sweeping the nation

Springmix

Dagens låt 1998

man kan alltid spekulera hur bra han hade kunnat bli men detta är oerhört vackert

Dagens låt 1997

Ibland är ord överflödiga

dagens låt 1996

just när du trodde rock'nrollen var död och begraven, exakt när du trodde att blues var trist musik gjord av medelåldersmän som druckit för många öl, det var då de kom

Dagens låt 1995

Även om filmen Trainspotting faktiskt inte kom förrän 1996 så kom Underworlds Born Slippy året innan. Ingen låt under nittiotalet kändes mer given som den soundtracket till en film om drogande skottar. Från samma skivbolag (Boys own) som gav oss Chemical Brothers också, musik som förvisso var techno men lät som rock’n’roll eller om det var tvärtom.

Låten gjordes i givetvis en massa mixar men det var nog den som hette Born Slippy NUXX som var den med sång som blev den största hiten. Underworld döpte låten efter en Greyhound hund som de satsat pengar på och vunnit. Låten är nittiotalets svar på Donna Summers I Feel Love som på 70-talet var en korsning av new wave och disco, vilket Born Slippy också är.

Underworld - Born Slippy

Peter Alzén

dagens låt 1994

Dagens låt 1993

I början av nittiotalet drev en kompis och jag en rockklubb i Gävle, vi hade förutom en hel del lokala akter besök av bland annat Graham Parker & Mick Ronson, William, Atomic Swing, Whipped Cream och Wedding Present. Men frågan om de som inte var allra bäst ändå var Popsicle.

Popsicle var snudd på det närmaste vi i Sverige hade av den oljudsbaserade alternativ rocken som vällde fram, de hade bildats i Piteå som Genre Hippie, ett band som ofta blev spelat av Lars Aldman i Lilla Bommen, den tidens enda sätt att höra nu musik i p3 men efter en Stockholms flytt blivit Popsicle och åtskilligt mindre goth.

Klas Lunding som en gång i tiden startat den legendarisk skivbolaget Stranded, där han lanserade Lustans lakejer och Ratata, hade i slutet på 80-talet på sitt nya bolag Telegram varit fanbärare för dansmusiken i Sverige. Men efter att ha sett Ride på Melody så skrev han ett kontrakt med Popsicle. Redan på första albumet Lacquer hade de sitt indieepos klart, Hey Princess var inte bara en klockren hoppa-i-glädje låt i början av nittiotalet utan fick även vara med i Henrik Schyfferts ”The 90’s ett försvarstal”. Att bandet gjorde en Morrissey på grammisgalan och önskade att Arvingarna skulle dö i en tragisk bilolycka var nästan för logiskt men frågan om det inte toppades då de 1993 döpte en EP till The Powerballads E.P och lät följaktligen låtarna heta så med bara ett nummer till. Sen ett par år senare blev de större med en mer traditionell rock och hiten Not Forever men som man brukar säga det är en annan historia.

 Power Ballad #1

Peter Alzén

Dagens låt från 1992

If ever I would stop thinking about music and politics
I would tell you that sometimes it's easier to desire
and pursue the attention and admiration of 100 strangers
than it is to accept the love and loyalty
of those closest to me

And I would tell you that sometimes
I prefer to look at myself
through someone else's eyes
Eyes that aren't clouded with the tears of knowing
what an asshole I can be, as yours are.

If ever I would stop thinking about music and politics
I might be able to listen in silence to your concerns
rather than hearing everything as an accusation
or an indictment against me

I would tell you that sometimes
I use sex to avoid communication
it's the best escape when we're down on our luck
But I can express more emotions than laughter, anger, and let's fuck

If ever I would stop thinking about music and politics
If ever I would stop thinking about music and politics
If ever I would stop thinking about music and politics
If ever I would stop thinking about music and politics

If ever I would stop thinking about music and politics
I would tell you that I pooped in my own dog dish
And sometimes I would rather face not eating
than face licking it clean
And admitting when I'm selfish
And I'd tell you that I'm suffering
from the worst type of loneliness
The loneliness of being misunderstood,
or more poignantly
the loneliness of being afraid
to allow myself to be understood

If ever I would stop thinking about music and politics
I would tell you that the personal revolution
is far more difficult
and is the first step in any revolution

If ever I would stop thinking about music and politics
If ever I would stop thinking about music and politics
If ever I would stop thinking about music and politics
If ever I would stop thinking about music and politics

I would tell you that music is the expression of emotion
And that politics is merely the decoy of perception.

Music and Politics

dagens låt från 1991

Teenage Fanclubs genombrottsplatta Bandwagonesque fick ett översvallande mottagande av kritiker och publik när den kom 1991, den amerikanska tidningen Spin rankade albumet som 1991 års bästa skiva, på andra plats kom Nirvanas Nevermind.

Teenage Fanclub lät som en korsning av Big Star, Byrds och Postcardbanden sen att bandet låg på Creation var väl bara för bra för att vara sant.

Lättsam men aldrig för lätt pop, öppningsspåret The Concept som är en sån där låt som du sjunger med i redan efter första gången

She wears denim wherever she goes
Says she's gonna get some records by the Status Quo
Oh yeah...Oh yeah...

Att sen bandet var snudd på bättre än Nirvana på Sjöhistoriska juni 1992 skulle nog Kurt Cobain också hålla med om

Teenage Fanclubs produktion är fantastisk – ”A catholic education” (1990), ”Bandwagonesque” (1991), ”Thirteen” (1993), ”Grand Prix” (1995), ”Songs from Northern Britain” (1997), ”Howdy!” (2000) och ”Man-Made” (2005) – Shadows 2010 och aldrig har de låtit så som på The Concept

 TFC - The Concept

Peter Alzén

dagens låt från 1990

You’re twistin’ my melon man, You speak so hip

1990 var jag i London 2 svängar, vårsvängen var full av bra konserter som toppades av Soup Dragons på Subterrenia långt uppe vid Ladbroke Grooves station. Den korsning av rock- och dansmusik som jag tyckte var fantastisk den majnatten slogs med hästlängder en söndagskväll på Wembley Arena i december. På den tiden jobbade jag på Norrlands största skivaffär och kunde med lätthet tigga åt mig biljetter till konserter, men att få VIP pass till en gig med då Englands hetaste band i London var inget jag ens kunde drömma om. Det var inte bara den fria baren som gjorde att vi missade Donovan som var förband utan rummet var även fullt med coola rockmänniskor som tex en broder Reid från Jesus and Mary Chain och Wayne Hussey från Mission, som faktiskt fick en liten utskällning av min bror för han inte kom ihåg hur många gånger han hade spelat i Sverige.

Konserten var fantastisk och just då kändes det som inte Happy Mondays kunde göra något fel. Happy Mondays mästerverk Pills ’n’ Thrills and Bellyaches är ett album fulla av popmelodier klädda i en lätt groove som lätt kan klassas som drogberusande. Låtar som Loose Fit, Bob’s Yer Uncle och Kinky Afro är suverän sommarpop som funkar än idag men skivan stor behållning är första singeln Step on som är en cover på John Kongos låt (som då hette He’s gonna step on you again). Singeln blev en stor hit och turnén som följde gjorde de ännu större. Tyvärr så kollapsade allt i en symbios av hybris och gravt drogberoende på Bermuda under inspelningen av uppföljaren Yes Please. Skivan blev ett jättefiasko och fick recensionen No Thanks i NME. Men under 1990 var Mondays de coolaste katterna i stan och Step on är en suverän singel, dessutom skakade jag Bez hand den där kvällen på Wembley

Happy Mondays - Step on

Peter Alzén

dagens låt 1989

Före 86 var hiphop svårsålt och svårdansat i min lilla stad. Visst hade Grandmaster Flash Message rört upp lite och visst hade folk dansat till Malcolm McLearens Buffalo Gals men inte var det något som folk brydde sig så mycket om.

Sen förändrades allt först kom Run DMCs cover och samarbete med Aerosmith i Walk this way och strax efter kom Beastie Boys. Även om de båda lutar sig mot rockmusik så blev det plötsligt ett sug efter Streetsounds samlingar och allt nytt som Def jam släppte.

Beastie boys var brat packet som svinade, var förband till Madonna på en Englandsturné som de blev polisanmälda för att hetsat publiken, vandaliserat hotellrum och till och med vara beskyllda för att trakasserat handikappade.

KICK IT

Videon till Fight for your right to party var allt som kidsen ville se och höra

Sen försvann de och det dröjde flera år innan de dök upp med mästerverket Pauls Boutiqiue, ett album som tyvärr försvann ut i periferin och var så helt annorlunda än License to ill, samplings extravaganza och om man går in på whosamplewho sidan så är det en fröjd att se allt de älskar och har tryckt ned i musikmixen

Och låten som avslutar albumet B-Boy Bouillabaisse är tolv och en halv minut lång lekstuga med skivspelarna och mikrofonerna.  Jag kan tänka mig att Chemical Brothers egentligen baserade hela sin karriär på denna låt.

Efter Pauls Boutiqiue blev deras värld inte sämre men kanske lite mindre rolig, även om jag håller många av låtarna på de kommande plattorna högt men då pratar vi en annan värld.

De hade Snowboardgala för Aidsforskning, stödde Tibet och Dalai Lama med

Även om deras musik alltid varit ett mischmasch av allt de gillar. Så blev de en del i nittiotalets början som bestod

Beastie Boys, Beck, Lollapolloza, Grand Royal, Tarantino, Spike Jonze. Men det är en helt annan historia.

Eftersom B-Boy Bouillabaisse är en låt som ska få dig att bli lycklig av att upptäcka musik du inte visste att du älskade så gjorde jag en mix på gammal hiphop istället.

1.        Run DMC – Here we go (live at the funhouse)

2.        Mantronix – King of the beats (original 12” mix)

3.        Kurtis Blow – Tough

4.        Schoolly D – I don’t like rock’n’roll

5.        LL Cool J – Rock the bells

6.        Public Enemy – Rebel without a pause

7.        Boogie Down Production – 9mm goes bang

8.        World Famous Supreme Team – Do You like scratchin’

9.        B-Boys – Rock the house

10.     Crash Crew – High power rap

11.     Afrika Bambaataa - Jazzy Sensation (Bronx Version)

12.     T La Rock & Jazzy Jay – It’s yours

13.     Eric B & Rakim – I Ain’t no joke

14.     Mc Craig G – Shout

B-Boy Bouillabaisse

Peter Alzén

dagens låt 1988

1988 kom Bug med Dinosaur jr, förmodligen första gången J Mascis blir jämförd med Neil Young, inte bara att de har samma tonläge, de har också en liknande laidback aggressiv ton i sina gitarrer. Ett album som blev tillsammans med Sonic Youths Daydream Nation nästa steg i den amerikanska alternativrocken. Skivans clou är givetvis Freak scene en låt som jag har spelat ohälsosamt mycket. Freak scene är oemotståndligt elektrisk, dryga tre och en halv minut som är nonchalant i sin text

It’s so fucked I can’t believe it

If there’s a way I wish we’d see it

How could it work just can’t conceive it

Oh what a mess it’s just to leave it

Sen kommer ett gitarrsolo som inte innehåller en ton för mycket, sen lutar han sig tillbaka och kallt inser han

Sometimes I don’t thrill you

Sometimes I think I’ll kill you

Just don’t let me fuck up will you

‘cause when I need a friend it’s still you

Sen konstaterar han enkelt

What a mess

Om du fortfarande inte hört Freak scene avundas jag dig, det är en single som lätt är bland de bästa rocklåtar jag någonsin hört, bara medan jag skrev detta spelade jag den tre gånger

Freak scene

Peter Alzén

Dagens låt från 1987

1987 är ett lysande år för rockmusiken, hip-hopen visade framfötterna (Public Enemy- Yo Bum Rush the Show, Eric B & Rakim – Paid in Full), Collegerocken blev fantastisk (R.E.M - Document), Smiths avslutar med lysande Strangeways, Prince och Tom Waits gör sina bästa plattor någonsin, Springsteen kanske gör sin sista riktigt bra platta och många fler finns det. Och om man kollar NMEs lista över de 50 bästa singlarna det året är så gott som alla 50 snudd på suveräna.

Men mitt val av låt från 1987 blir ändå Lloyd Coles Hey Rusty.

Lloyd var en bokmal från Skottland som sjöng om Norman Mailer och Eva-Marie Saint

Den fösta skivan Rattlesnakes var lysande i sin korsning av Staple Singers och Postcard medan uppföljaren Easy Pieces var en liten besvikelse, tredje och sista plattan som han gjorde tillsammans med The Commotions Mainstream var inte heller den klockrena fullträffen som man hoppades på men innehöll 4 toppen låtar, av de så blev Jennifer she said en topp 40 hit i England. Men bäst på skivan är Hey Rusty där Raymond Carver möter Bruce Springsteen med U2 gitarrer, förövrigt samma gitarrer som sen fanns på Mauros Sarah.

Han var inte mer än 25 år när han skrev den, ändå visste han redan en hel del om det som brukar kallas medelålderskris.
Varför nämner jag Bruce undrar kanske ni? Jo för Hey Rusty tar vid där "Bobby Jean" och "No Surrender" slutade.
Then I got a job
White collar
Turn coat
You just spun around and walked
Said we wouldn't meet again
Hey Rusty don't hang up

Sen lämnade Lloyd Glasgow för New York, bandet föll isär och en solokarriär skulle påbörjas vilket kröntes på Don’ get weird on me babe.

Hey Rusty 

Peter Alzén

Dagens låt 1986

Att välja musik från 1986 var inte lätt, funderade länge på Babylon Blues ”Gunga bergets topp” men bör nog göra en mix och en text om Stry istället någon dag. Vad jag grämer mest över från 1986 var att jag missade Curtis Mayfield 3 gånger på 4 dagar den sommaren.

På onsdagen skulle han spela på Karlsson i Stockholm, vi hade sett Iggy Pop på Grönan och valde att ta bilresan när mot Danmark istället för vi skulle ju ändå kunna se honom på Roskilde. På torsdagen är vi ute i Köpenhamns nattliv, hamnar på Huset, där det visar sig att Curtis ska spela på fjärde våningen den kvällen, vi sitter nere i baren där alla ska passera innan konserten och plötsligt kommer Van Morrison förbi, vi byter några ord innan ursäktar sig för att hans ska gå och träffa Curtis. När vi kommer upp är det lite folk och det kostar hiskeliga 100 danska kronor i entré. I vårat stora sällskap är det bara jag och Henken Silfverhjelm som är intresserad av att betala in så vi försöker deala med vakten om att vi betalar 50kr per skalle och att de skulle då få in lite folk. Han vägrar och vi blir övertalade att gå vidare ut i den ljumma Köpenhamnsnatten, vi tröstade oss med att han i alla fall skulle spela på Roskilde. Givetvis missade jag honom av någon outgrundlig anledning den helgen också.

Men en konsert som jag såg 1986 och jag aldrig kommer att glömma var The Cramps på Göta Lejon. Bandet hade släppt sitt första album ”A Date With Elvis” på några år och skulle för första gången någonsin komma till Sverige.

Jag kommer ihåg när Cramps skivor dök upp i slutet av sjuttiotalet, man lyssnade hypnotiskt men förundran vad nu detta var. Deras version av Rock liknade inget annat man hört men eftersom all cool musik från New York var egen och inte lät som någon annat så var det bara som det skulle. När man sen fick se dem i svensk tv på programmet Casablanca i en vansinnig liveversion av Tear it Up så var kärleken ett faktum.

Spelningen på Göta lejon kan ha haft den mest mixade publik jag sett dittills på en spelning men alla visste att vi skulle få se något vi aldrig sett förut. The Cramps som då bestod av Posion Ivy, en av tuffaste som någonsin spelat gitarr, Nick Knox den alltid coola bakom trummorna, som växelvis rökte eller tog kort på publiken mellan låtarna, något som var lite udda med 1986 sättning var att de hade en basist Candy del Mar (från Satan's Cheerleaders),

Men vildast och mest i blickfånget var såklart Lux Interior. Han hade bar överkropp, tajta läderbyxor med en sjukt låg midja, och mikrofonen halvvägs nere i halsen. Han gjorde av med två flaskor vin under spelningen men det mesta rann nog ned över hans bara bröst. Han klättrade på högtalarna och fick Iggy Pop att verka normal. Rösten gjorde saker jag aldrig hade hört förut och ögonen vittnade om en man på gränsen till vansinne.  Att bandet hade låtar som What’s inside a Girl?, Can Your Pussy do the Dog och Kizmiaz gjorde det inte svårare att älska dom. Jag såg dem flera gånger efteråt men det blev aldrig riktigt samma sak.

Peter Alzén

Dagens låt 1985

Commodores var inget som någon räknade med efter att sångaren Lionel Richie och arrangören/producenten James Anthony Carmichael hade lämnat gruppen. Skivan 13 sålde sådär samtidigt som Lionels Can’t slow down sålde 8 miljoner, men 1985 gjorde gruppen det geniala att hylla bortgångna soulsångare som Marvin Gaye och Jackie Wilson.

Låten som är långt ifrån den partyfunk som de hade sysslat med tidigare, här får vi ett minimalistiskt synthbeat som ligger perfekt bakom Walter Orange nästan hymnliknande vädjan i ”Marvin, Marvin He was a friend of mine”.  

Låten blev stor hit, toppade R&B listan i mer än månad, nådde tredjeplats på Billboards poplista och fick även en Grammy.

Nighshift låter än idag modern och när Dexys Midnight Runners spelade på Cirkus 2003 så fanns den med i repertoaren vilket kändes totalt logiskt.

 Commodores - Night Shift

Peter Alzén

dagens låt från 1984

1984 var ett år som spretade i min musikaliska värld, varje fredag eftermiddag spenderades på Pet Sounds, bläddrandes genom nyinkommet i singlebackarna. Ofta fanns det orsaker till inköp och än idag är det många singlar detta år som fortfarande står högt i kurs.

Love Wars - Womack And Womack, I Wanna Be Loved - Elvis Costello, Don't Look Any Further - Dennis Edwards , What Difference Does It Make - The Smiths, When Doves Cry – Prince, The Killing Moon - Echo And The Bunnymen är alla utmärkta 5 av 5 möjliga i min lilla bok men frågan om inte  Keep On Keepin’ On med The Redskins är den bästa. Bandet leddes av Chris Deans, som drevs av att kunna ha en symbios av socialism, soulmusik, röda Harrington-jackor och drömmen om original skinheadkulturen.

Givetvis hade bandet inget förutom stilen att göra med de mindre begåvade skinsen som heilade utanför Sham 69s konserter. Deras enda album ”Neither Washington Nor Moscow” är en skiva som många fler har lyssnat på i efterhand än när den kom, jag är ganska övertygad att Love Antell älskar plattan och Håkan Hellström lånade lite från Keep on Keepin’ on när han skrev Kom igen Lena.

 Redskins - Keep on Keepin' on

Peter Alzén