Punklyrik

Bok: Punklyrik

Peter Kagerland

(Premium Publishing)

Sensommaren 1978 blev jag kompis med en kille som senare skulle döpa mitt första punkband till Pink Pyjamaz, varför vi blev vänner berodde bara på två saker, vi ville bli punkare och vi ville ha ett band. Vi hade ingen större aning hur man gjorde och jag som var sångare skulle såklart dessutom skriva texterna. Jag ska erkänna att jag sneglade på de flesta av mina amerikanske och engelska punkplattor för att få inspiration, några svenska skivor i punk genren fanns knappt då. Man skulle skriva låtar om hur trist allt var, hur mycket man hatade politiker eller kungahuset. Samtidigt var punk ett uppror men samtidigt inte politisk som det blev senare, idag tror alla att punken alltid har varit en vänsterrörelse vilken den inte alls var i början, det viktigaste var att man gjorde något själv.

Att skriva en bok där man på någorlunda sätt går igenom texterna ur en hel genre känns kanske som ett dumdristiskt projekt.  Peter Kagerland kom för några år sedan ut med det definitiva punklexikonet Ny Våg, nu har han gjort ett sidoprojekt från det där han tar sig an de olika textgenrerna i den tidiga punken.

1979 exploderade den svenska punken då en massa skivor släpptes och massor av nya band bildades, många människor som aldrig hade spelat och framför allt aldrig hade skrivit något utanför skolans uppsatser, nu skulle man plötsligt kunna formulera sig och sina tankar. Punken skulle ju handla om sin egen vardag vilket oftast var lättare sagt än gjort.

Efter ett tag utkristalliserades det en bunt olika texttyper som alla band skulle ha på sin repertoar.

En hatlåt till raggare och såklart en mot discomusiken också. Sex Pistols hade gjort skandal med God save the Queen så kungahuset borde man också dissa, sen skulle man givetvis berätta hur tråkigt allt var, det var ett måste.

Ibland blev det lite moment 22 när man skulle dissa svenssonlivet för det tråkiga livet med jobb samtidigt som man skrev en låt om hur jobbigt det var att vara arbetslös.

Peter Kagerland gör ännu en gång ett hästjobb när han inte bara väljer ut 160 olika låtar i 22 ! olika genrer som ska vara typiska för punken utan han intervjuar så gott som alla som skrivit dessa texter, roligt är att rikspolischefen Dan Eliasson ställer upp och berättar om BadBoo Bands låt ”Knulla i Bangkok” men även gävlebor som Sonny Jansson och Janne Ricknell från PF Commando, Bobo Andersson från Bugs, Per Isaksson från Bizex-b och från Sandviken är Håkan Svensson och Lasse Forsberg från HS Art är intervjuade.

Visst är detta ett ganska smalt ämne att skriva en bok om och förmodligen är det mest för oss punk konnässörer men det är underhållande och ordentligt gjort.

De utvalda låttexterna kanske spretar åt många olika håll, men gemensamt för de flesta är att medlemmarna var i tonåren när texterna skrevs och att låtarna på många sätt kom att förändra den svenska rockhistorien mer än vad man kanske tror.

För att citera Staffan Hassling i Slobobans undergång ”Punken stod för ifrågasättande, frihet, kreativitet och sanning. I de orden ryms allt man kunde sjunga om, det viktiga var att man skrev om sitt liv så gott som man kunde.

Peter Alzén

texten var tidigare publicerad i Gefle Dagblad https://www.gd.se/logga-in/bokrecension-punklyrik-valgjort-om-nar-tonaringar-skrev-om-raggare-disco-och-tristess 

Replacements

Jag upptäckte Replacements ganska sent men älskade deras tre sista plattor som nu när jag läser boken Trouble Boys inte ska tillhöra deras bästa stunder, men jag gick givetvis tillbaka redan då och köpte upp mig på alla deras tidigare skivor. I veckan läste jag ut boken Trouble Boys som sammanfattar på ett minst sagt omfattande och grundligt sett deras liv/karriär. Bob Mehrs bok är ordentligt väl dokumenterande, ibland kan det faktiskt bli lite väl långa utflykter om alla som någonsin jobbat med bandet och deras förehavanden.

Replacements och framförallt Paul Westerberg var artister som alla, då säger jag alla inom musikbranschen trodde skulle bli the next big thing, men det här är samtidigt berättelsen om fyra dysfunktionella pojkar från inte så bra hemförhållanden som växer upp till lika dysfunktionella vuxna med en alldeles för stor fäbless för droger i allmänhet men alkohol i synnerhet. Spelningar, möjligheter, TV-shower, radioframträdande allt slarvas bort i en kombination mellan alkohol och rädslan att passa in. Det som var ett fantastiskt lovande rockband med attityd och utmärkt drivande låtskrivare blev till slut nästan ingenting alls, förutom åtta album som sålde nästan ingenting trots deras kvaliteter.

Den stora rädslan de hade för att vara för alldagliga eller för fogliga gjorde samtidigt att allt gick åt skogen. När de ska spela på CBGB’s inför hela branschens A & R män väljer de att spela en bunt covers som de dessutom slarvar sig genom men även när de spelar i Kalifornien på en punkklubb väljer de at bara lira countrylåtar, låter det roligt, nä mest idiotiskt. I slutet är bandet mer eller mindre Paul Westerberg solo och när han väl går solo så får han till slut en liten hit med låten Dyslexic Heart från filmen Singles tror alla att hans karriär ska ta fart men en massa olika komponenter och ett begynnande osäkert självförtroende gör att det aldrig tar fart.

Men samtidigt blev aldrig Husker Du speciellt stora heller även om R.E.M blev gigantiska så är musikindustrin inte så enkel att förstå alltid. Boken är för såna som mig som älskar att läsa musikbiografier riktigt roligt men som jag påpekade tidigare den hade kunnat vara kortare och mindre informationsrik men det är en petitess trots allt. Peter Alzén här kan ni höra 40 alldeles lysande låtar med bandet