The Harder They Come: december 2015

onsdag 30 december 2015

2015

Året som var 2015 3 bra album 1. Tame Impala ”Currents” Lysande popmelodier i en modern kostym 2. Algiers Årets mest påträngande album, som om Nick Cave hade gjort en uppföljare till ”The First born is dead” 2015 3. Sleaford Mods ”Key Markets” Mer brittiskt än så här kan det inte bli, som om man slängt i the Fall, The Streets och Sham 69 i en blender

3 bra konserter i trakten 1. Kite på Glasklockorna, obegripligt nog för en alldeles för liten publik, de säljer ut flera kvällar i rad på andra ställen men det är ni som missade det som lider inte jag 2. Daniel Norgren på Konserthuset Förutom att det blev väldigt långa låtar på slutet så var det lysande, suggestivt och intimt på samma gång 3. Amason på Konserthuset Landets nya supergrupp lever verkligen upp till begreppet, du ser de knappast på klubb Kakel nästa gång de är i stan

2 bra comebackskivor 1. Commando m Pigg ”När de dumma har fest” 2. Pop group ”Mad Truth” 3 bra tv serier 1. Halt and a catch fire 2. Homeland 3. Peaky Blinders

måndag 28 december 2015

några boktips

Idag är industrin runt musikböcker större än någonsin tidigare, och eftersom läsandet i stort har gått ned, speciellt bland män så har det runt biografier som med Zlatans som lysande stjärna, växt stort.

För några år sedan slogs de svenska förlagen med hiskeliga summor för att få ge ut Neil Youngs biografi, idag kommer det i en strid ström nya böcker men det är inte alltid de största artisterna som ger ut de bästa böckerna.

Om jag ska generellt berätta om musikböcker du ska läsa så är det en hel del som är givna.

Please kill me (Legs McNeill & Gillian McCain) och ”Englands Dreaming (Jon Savage) är den givna grundkursen om du vill läsa om punkens födelse

”the Heart of Rock & Soul, the 1001 best singles in the World” (David Marsh) är den perfekta introduktionen om du vill lära dig rockhistorien från grunden

Sweet soul Music (Peter Guralnick) är boken som berättar allt du vill veta för att kunna bemästra soulhistorien

Bland svenska böcker är ”Blod eld död” (Jon Jefferson Klingberg och Ika Johnnesson) den såklart mest rekommenderbara, även om du inte kan eller är speciellt befattat med den hårdaste svenska musiken så är boken ett lysande exempel på hur det går att göra det intressant.

Men det senaste årens 3 bästa fynd och några andra nya tänkte jag i alla fal skriva om här

I dagarna kom Billy Idols biografi ”Dancing with myself” där vi på förhand lovas skandaler om sex, droger och rock’n’roll såklart. Spontant tänker jag på The Dirt boken om Motley Crue fast ur ett mer engelskt synhåll, det är stundtals roligt och ganska informativt men någon större stilist är inte Sir Billy direkt, men en lättläst historia om hur långt man komma om man tror på själv och hur långt man kan sjunka om man blir kär i heroin är det trots allt.

Tidigare i höstas släpptes Elvis Costellos ”Unfaithful Music and dissapearing ink” 0ch den är precis som hans musik fylld med roliga möten, musikaliska fotnoter och högklassig text men det roliga var när den kom så gick det ett eko över sociala medier att han skrivit att Penny Lane kom 1968, Elvis Costello är ju en popvetare av stora mått, han har gjort skivor med Paul McCartney som skrivit låten och dessutom själv spelat den framför Obama och Paul. Var det ett korrfel eller var det en ironisk passning till läsarna, ingen vet men ingen tror att han inte skulle veta att den kom 1967, men förutom det är boken en underbar resa med många roliga anekdoter.

Bästa musik boken jag läste på mycket länge är annars Viv Albertines bok ”Clothes, clothes, clothes, music, music, music, boys, boys, boys”

Även om du inte har någon större relation till henne så är den briljant, som fattig immigrant så växte hon upp i ett påvert hem utan musik alls men via Yoko Ono och Patti Smith finner hon mod att börja spela trots att hon kan inget, tillsammans med några till tjejer bildar hon ett av de allra första tjejbandet som inte har satts ihop av en manager, Slits. Bandet blir populära för sin minst sagt aviga version av punk och reggae, att hon dessutom är Mick Jones från Clash flickvän gör att de får åka med på deras första turné. Varför boken heter som den heter beror på att hennes mor alltid sa den frasen till henne för det var det enda hon brydde sig om. Boken är delad 2 delar och andra halvan utspelas efter bandet splittras. Den handlar om resten av hennes liv, som är betydligt mer än ett bittert ältande. Andra delen är mer gripande, dessutom skriver hon både bra och vasst.

En annan kvinna som är en stor favorit hos mig är Kim Gordon, basist i Sonic Youth och en viktig förgrundsgestalt i den amerikanske alternativ scenen som kom på 80-talet.

Hennes bok ”Girl in a band” är intressant för att få reda på hur New Yorks andra generation artrock kom fram, även här är det lite tragiskt att se hur media behandlade tjejer som spelade på den här tiden. Tyvärr lider boken en hel del av att den sista fjärdedelen blir väl bittert men innan dess är det en fin odyssé över New Yorks alternativa rock.

En bok som har några år på nacken är Tracey Thorns ”Bedsit Disco Queen” men jag måste rekommendera den ändå, fina historier om ett band, Everything but the girl vars karriär gått som en sinuskurva, otroligt bra skriven och en fin historia om kärlek till hennes livskamrat Ben är det också.

Hoppas ni fått något tips, själv ska jag läsa Patti Smiths ”M-train” härnäst, det är uppföljaren till ”Just kids” som ni kan hitta billigt på pocket om ekonomin är skral, andra bra musikpockets är böckerna om Lemmy, Motley Crue, Jerry Lee Lewis, Eddie Meduza och Neil Young.

Peter Alzén