lördag 19 november 2022

David Ritschard på Gävle Konserthus


David Ritschard är inte i toppform. En blottad nästan utbränd David Ritschard har svårt att komma upp på scenen, han berättar öppet på scenen om sitt mående, att han hamnat på sjukan i Nashville under inspelningen av Jills Veranda.
han går av scenen och bandet tolkar Wilmer X "Bara Lycklig när jag dricker". han kommer tillbaka. andas, kämpar och när det väl kommer till extranumret så säger bandet att han har slut på energi och vi får inte den förväntade "Sverigerocken" utan bandet kör en jig (eller vad vi nu ska kalla det) och han kommer upp när det ska bockas.
annars var konserten toppen, låtvalet roligt och publiken sjöng med ofta. i vissa stunder är det tårögdsframkallande och jag står där och säger till mig själv "fan vad det är vackert ändå"
Peter Alzén

onsdag 9 november 2022

Poly Styrene

På Bibliotekens ( har jag berättat hur mycket jag älskar bibliotek) gratis filmtjänst Cineasterna finns nu Filmen om Poly Styrene.
Den första text jag skrev som blev en låt i mitt första punkband Pink Pyjamaz 1978 hette Jag är en Kliché, den titeln stal jag givetvis från X-Ray Spex låt ”I•m a Cliche” .
De var ett mina stora favoriter då jag var 15 år. Poly Styrene var sångerska i bandet, hon tog sitt namn från gula sidorna som en parodi på rockstjärnor som Gary Glitter och Larry Lurex. Hon gjorde dessutom all bandets art work och de hade en egen otroligt snygg stil i allt från design, hemgjorda kläder till texter om att inte passa in.
Med En somalisk pappa och en vit engelsk mamma kände hon sig aldrig hemma någonstans men bakom den där stora tandställning och de fantastiska texterna fanns det ett otroligt mod. Se filmen, ni ångrar inte det

torsdag 3 november 2022

Det spelades bättre rock'n'roll på Torssons tid

härom dagen såg jag Torsson i en fullsatt lokal i Gävle, min recension från Gefle Dagblad.
Första gången jag hörde Torsson var nog på samlingsalbumet Svensk Pop som kom sommaren 79, skivan blev ordentligt hyllad av Mats Olsson på Expressen och det givna köpet gjordes nog av att både Noise och Kriminella Gitarrer var med. Men det absurda i den svenska punk- och Do it yourself våg som vällde över landet då var att band som Torsson som nästan lät som motsatsen till punk accepterades för det var så annorlunda.
Första låten på Svensk Pop samlingen var Torssons ”Klippan Centrum” en låt som handlade om en liten ort där det fanns tre gatukök där det serverades pannbiff och att det fanns en Centralstation en halvtimmes gångväg från stan, Att låten var en cover på ”Kansas City” hade jag såklart ingen aning om då.
Året efter kom debutalbumet ”Att kunna men inte vilja” där sjöng de om en gammal bil av märket DKW, om älgjakt och att det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid.

Någonstans finns en linje i Skåne från Torsson över Wilmer X till Bäddat för trubbel. Även om de inte alls låter lika så bottnar de i gammal rock’n’roll som gärna spelas utan effekter på gitarrerna.
Och ofta speciellt i Torssons fall sjunger de om saker som inte spelar så stor roll men ändå är något i livet som sker. Det lilla livet gärna i mindre orter
Många människor har svårt för Torsson då de tycker de är ett larvigt skämtband men jag tror inte de människorna har lyssnat ordentligt. Ljudbilden är lite tunn och kanske lite skramlig men det är en chimär för det låter inte alls taffligt utan det är väldigt smakfullt spelat. Även om ryggraden av Dan Perssons bas och Rikard Swärdhs trummor är stabil så är det Michael Sellers finfina gitarrspel som sticker ut. Med små medel få det att låta elegant är svårare än vad man kan tro. Avskalat som punken, lekmannamässigt melodiös som proggen och i botten blues och tidig rock’n’roll. Men Torsson låter bara som Torsson
Musikhusets övervåning är fullsatt, medelåldern är ganska hög men glädjen likaså. Ibland är sorlet så högt att jag vill skrika -va lite tysta så vi hör sången bättre men igenkänningsfaktorn är också hög, folk vill sjunga med i låtar som handlar om Volleyboll Molly, Lena Gren och Assars tal.
Professor Bo Åkerström torra humor mellan låtarna får publiken att skrocka lite men när de listar ut vilken nästa låt är så jublas det. Jag tycker bandet som har hållit på i närmare 46 år är modiga som spelar så pass mycket ”nyare” material, till och med en outgiven låt. Fast det är ju de gamla klassikerna som får mest respons.
Det finns mycket att hämta i Torssons musik, jag vet Geografilärare som blir glada över ”Sverige” själv brukar jag använda ”Blodomloppet” när jag pratar människokroppen i klassrummet
Torssons bjöd på en rolig stund men kanske blev den i längsta laget då det klockades in på närmare 150 minuter.
Peter Alzén