Jag minns när jag var hemma hos en äldre vän när jag var 17 år, han sa -ska du höra nåt kul?
Sen spelade han Robert Wyatts version av ”I’m a believer”, jag tyckte den var måttligt kul, men tror inte jag hade hört The Monkees innan och Robert Wyatt var inte det en gammal skäggig (oops) progrockare?.
King Crimson – The Night watch
Yes – Yesterday and Today
Genesis – Carpet Crawlers
Är lysande exempel på det.
Ungefär i samma veva köpte jag en single med Robert Wyatt, att den var utgiven på Rough Trade och att den fick lysande kritik i pressen var skäl nog. Den bestod av två covers, på ena sidan Billie Holidays ”Strange Fruit” och Chics ”At last I am Free”.
Just den sistnämnda är en stor favorit och någonstans där insåg jag att jag verkligen gillade hans ljusa röst. Hans röst är ganska speciell, en kollega tyckte jag lyssnade på väldigt deprimerande musik när jag spelade Ultra Marines ”Kingdom” där han sjunger.
men visst hans röst är nog väldigt sorglig trots allt
Men många är de artister som vill samarbeta och komma åt hans röst. Först var han gästsångare på progartisternas soloskivor, sen var han gäst hos den generation som i 80-talets början var Anti-rock och på 90-talet dök han upp i den nya technogenerationen.
Hans mest känd låt tror många är en cover men han fick faktiskt ”Shipbuilding” av Elvis Costello, som själv spelade in den året efter till albumet ”Punsch the clock” Låten i sig är en av 80-talets bästa och framförallt i Roberts version även om Chet Bakers trumpet är väldigt fin på Costellos version
här är 30 fina exempel på Roberts röst
Peter Alzén
