Hela januari tillbringade jag i David Sylvians värld och sen när jag läste om honom insåg jag att han var mycket yngre än vad man kunde tro, han var endast 24 år när han lade ned Japan, om det var bråk om flickvän med Mick Karn eller om det var så att han ville inte längre ville vara en simpel popstjärna är inte riktigt säkert. Men han hade startat bandet redan vid 16 års ålder.
Jag tror det var i Smash hits sent 78 som jag såg bilder på Japan för första gången, då var de inte så intressanta, trodde de var några eftersläntande New York Dolls kopior, vilket de i viss mån var.
När jag väl hörde dem för första gången var nog med Gentlemen take Polaroids albumet, det träffade mig precis rätt tid, när punken hade blivit grabbigt trist och postpunken var mer spännande så hade allt de där även en lutning mot Bowie och Roxy Music. Där passade Japan perfekt in.
När de senare 1981 dök upp med den fantastiska Tin Drum så fanns det inget band i världen som lät som Japan. (det fanns några som försökte kopiera dem i efterhand) , Ghost är en låt jag verkligen älskar, en femte plats på englandlistan är kanske konstigt för en sån annorlunda låt men den är värd ännu mer.
1984 kom solodebuten Brilliant trees där musiker som Ryuichi Sakamoto, Jon Hassell och Holger Czukay medverkade. Musiken var nu en bit ifrån det som låg på listorna men otroligt nog hamnade dess mix av jazz, konstmusik och österländsk ton på englands listans fjärde plats. Därefter har han jobbat med alla som han han borde jobba med men knepigt nog inte Brian Eno eller Scott Walker.
Alla de tre första albumen använde jag på 80-talet som någon form terapi/avslappning. Sedan tappade jag bort honom lite, kommer ihåg att jag ratade Rain Tree Crow albumet när det kom, det var på en helt annan våglängd än mig just då, nu när jag lyssnar på skivan låter den alldeles utmärkt. Därefter dröjde det fram till nästa band han var med i Nine Horses och deras smått underbara album Snow Borne Sorrow som kom 2005
Att verkligen låta Davids musik skölja genom de stora hörlurarna i det mörker som detta land bjöd på under årets första månader är som balsam för skälen. Idag fyller han 60 år och då tog jag mig tiden att göra en lista över de 40 bästa låtarna i mitt tycke som innehåller hans röst. Enjoy det är långt till våren än.
1. Ghosts
2. Orpheus
3. A Fire in the Forest
4. Red Guitar
5. Art f Parties
6. Wonderful World
7. Let the Happiness in
8. Gentlemen take polaroids
9. Forbidden Colours
10. Blemish
11. The Devils own
12. Buyo
13. Nightporter
14. World Citizen
15. Visions of China
16. Silver Moon
17. Nostalgia
18. Still Life in Mobile Homes
19. Money for all
20. Thalheim
21. Every Colour you are
22. Pulling Punches
23. Jean the Birdman
24. Small metal Gods
25. The Boy with the gun
26. The Banality of evil
27. Taking Islands in Africa
28. Brilliant Trees
29. When poets dreamed of angels
30. Wave
31. Heartbeat
32. September
33. The Shining of Things
34. Serotonin
35. Pocket full of change
36. I Surrender
37. Taking the Veil
38. Backwater
39. A History of Holes
40. Manafon