Årets bästa låt?

Leroy Hutson
Curtis Mayfield är en gigant, det är vi alla överens om, han ledde ju innan solokarriär tog över Impressions, en av många makalösa soulgrupper på 60-talet som sjöng i perfekt harmoni.

Nä
r Curtis lämnade bandet, var det inga ”Hard Feelings” han fortsatte skriva låtar till dem plus att hans gamla kompis Leroy Hutson tog hans plats. Leroy hade tidigare blandannat körat på Curtis ”Roots” album. Curtis skrev blandannat den magiska ”Stop the War” till deras album ”Times have changed”

Han hade delat rum på College med Donny Hathaway och varit med och skrivit hans ”the Ghetto”.
Han Lämnade Impressions 1973 för en solokarriär men fortfarande på skivbolaget Curtom, skivbolaget som startades av Curtis och Eddie Thomas. Ett skivbolag med ohyggligt mycket makalösa låtar på
Leroys solokarriär var ingen smash hit, han hade lite småhits på R’nB listan men konnässörer vet att det finns många guldklimpar där.
Han skrev även låtar och producerade Roberta Flack, Linda Clifford, Natural four, Voices of East harlem. 2017 släppte Acid Jazz bolaget en fin samling med hans sololåtar.
Och för några veckor sedan släppte bolaget med det fina namnet Home of the good groove en outgiven låt från 1977 och det är solklart den låt jag lyssnat på flest gånger denna vargavinter ”Trust my Heart”
Peter Alzén

Vår tid är över

Jag har läst Henrik Tords "Vår tid är över"

Det är 1982, Simon är en storstjärna i varande, tyvärr är inte hela världen med på det. Han är den begåvade killen i en liten liten stad men har ett band som ska bli större än Lustans Lakejer. Vid sin sida har han Pirjo, Avestas Karin Boye. De lyssnar på Joy Division, Japan och Lustans Lakejer såklart. Så börjar Henrik Tords ”Vår tid är över” och det är en tid jag verkligen kan känna igen mig, folk som ska bli stora, folk som snackar och drömmen om att lämna småstaden. Sen kommer Rickard in i boken och balansen mellan Pirjo och Simon rubbas.

Kapitlen varvas med 1982 och 2024 när Simon, som aldrig blev någon stor popstjärna men nu filmusiker återvänder till Avesta för att reda ut allt. Vad var det som hände Nyårsafton, då bandet Cicero skulle spela och Klas Lunding från Stranded skulle komma och lyssna. Vad hände efter det?
Jag gillade verkligen Vår tid är över, visst en hel del minnen från den tidigt 80-tal dyker upp, hur bestämd man kunde vara i sin smak, vad som var bra och vad lite som gjorde att det inte blev bra.

En tro på en större mer spännande värld utanför pojkrummet och småstaden. Och de sista dryga 100 sidorna i nutid vrider och vänder ordentligt på historien. För att citera baksidan av boken ”Det är en berättelse om att bli sams med sin ungdom och sorgen över ett liv som aldrig blev. Och om en vänskap som vågade utmana döden”
Peter Alzén