Dub

första gången jag köpte en dubreggaeplatta var av misstag, i början av 80-talet hade jag hittat Linton Kwesi Johnsons "in Dub" och trodde i min enfald att det var en samlingsplatta, blev grymt besviken då låtarna lät helt annorlunda än de som jag var van att gilla. många år senare började inse att de där hypnotiska rytmerna som nästan blev meditativa var fantastiskt sköna att lyssna på. Om man inte hört dubreggae kan man lätt beskriva det som att producenten/remixaren tar orginalsången och tar bort alt utom trummor och bas, vilka han istället förstärker med olika effekter, sen läggs fragment av sång och andra instrument in, ibland blir det en totalt egen låt, ibland blir det bara en fantastisk remix. de mest kända är nog King Tubby och Lee Scratch Perry men många fler finns det. för ungefär 20 år sedan kom det ut massor av samlingar och reissues av bra dubplattor på bolag som Blood & Fire och Pressure Sounds, jag vet inte riktigt om de förstnämnda har lagt ned men hittar lite nya titlar från Pressure Sounds då och då iaf. det häftigaste med dub är att den låter så futuristisk trots att den kan var inspelad 1978, om jag skulle lägga musik till Sci-fi filmer skulle jag skippa John Williams eller Vangelis och satsa på Kimg Tubby istället, det sämsta med dubreggae är att den låter för mesig i mina hörlurar när jag cyklar till jobbet, den kräver volym och den kräver bas här är de 50 bästa låtarna jag hittade på Spotify, i verkligheten finns det ännu mer grymma låtar Peter Alzén

80-tals bonus

ett lite missförstånd gjorde att Lasse Nylin missade att berätta om vilka tre 80-tals favoriter han har. när 80-talet var alldeles nytt och jag var sjutton år kom äntligen en svensk NME, men när man läste Schlager så var det många skäggiga farbröder (Bengt Eriksson) och gamla proggare från Musikens makt (Håkan Lagher), den som var lättast att identifiera sig med var Lars Nylin, det var han som kallade Joy Division magiska, det var han som skrev upp Lustans Lakejer, de andra gubbarna skrev om stofiler som Bruce Springsteen och Tom Waits !!. Lars Nylins val blev dessa grymma låtar

Listan

nu är jag klar med mina val, satt ihop det till en spotifylista, tog även med mina gästers val (de som fanns på Spotify iaf), tackar gästerna Jörgen Johansson, Jan Gradvall, Sven Dolling, Ametist Azordegan, Petri H Lundén, Ulf Rockis Ivarsson, Pierre Hellqvist, Nix Vahlberg, Kai Martin, Claes Olsson och Magnus Carlson Peter Alzén

80-talets bästa låtar plats 1

egentligen skulle det räcka med att citera John Peel när han säger att Ghost town är den bästa englandsettan genom tiderna men för att bli lite längre så Specials Ghost town en fantastisk svansång av ett fantastiskt band. redan när de kom 1979 så var det otroligt spännande, visst hade jag gillat reggae samtidigt som punken fanns i mitt liv men när Specials kom var det som någon hade lagt ned en liter raketbränsle i den långsamma reggaen, samtidigt spelade de någon hybrid av punk/reggae som kanske påminde om Dag Vag men var 1000 gånger coolare. det roliga med de flesta av skabanden var att de vägrade stå still, redan när andra albumen kom hade flera av dem lämnat den ska de lirade 1979. More Specials var trots att första albumet är ett av mina favoritskivor snudd på ännu bättre, låtar som Stereotypes och Do Nothing var helt magnifika. sommaren 1981 kom Ghost town som var mörkare, beskrev ett England som led av våld "All the clubs have been closed down This place is coming like a ghost town Bands won't play no more Too much fighting on the dance floor I videon åker de omkring hela bandet i en bil och ser både desillusionerad och blasé ut, jag började dj;a på krogen den sommaren 1981 och bland allt jag spelade så var detta alltid en given hit. musikaliskt är den sparsmakad med en tung bas som grund och trummis som bara håller takten. orgel, melodica, sax och gitarr finns för att förstärka men det är bara rytmsektionen som gör hela låten. förutom den fantastiska texten som Neville Staples, Lynvall Golding och den alltid så glade Terry Hall nästan mässar fram. någon månad senare lämnade alla tre sångarna för att bilda Fun Boy Three och Jerry Dammers döpte om bandet till Special AKA men det är en helt annan historia Peter Alzén

80-talets bästa låtar plats 2

Kate Bush är en fascinerande figur, redan i mitten av sjuttiotalet skickade hon in en 50 låtar ! lång demo som hennes familj hade bekostad, hon blev ratad av skivbolagen men David Gilmour gillade vad han hörde och bekostade en mer proffsig 3 låtars demo som gav henne kontrakt med EMI. 16 år gammal tränades hon samtidigt som hon slutförde sina studier till att bli en artist. 1978 vid nittonårsålder toppade hennes debutsingle Wuthering Heights Englandslistan, jag har under hela tiden tyckt hon var spännande men inte alltid köpt alla hennes skivor. jag kommer ihåg hur många vänner gick bananas över hur bra The Dreaming var när den kom 1982 men nä jag tyckte aldrig det. jag vet att många artister som Björk och Suzanne Vega säger att det är ett av deras favoritalbum men det är även Kate Bush minst sålda skiva. 1985 däremot kom albumet som var som en klockren hit, Hounds Of Love, den skivan är däremot Kates bäst sålda. hela första sidan är full med hits och jag skulle kunna ha den som en av mina favoritalbumsidor genom tiderna baksidan är lite mer experimentell men inte så dum heller, första spåret på albumet är även den första singel som släpptes. en makalös sång som än idag låter hypermodern. ibland blir inte popmusik mycket bättre än så här Peter Alzén

80-talets bästa låtar plats 3

texter som appliceras på mitt eget liv kan vara väldigt olika, tex så tycker jag Jonas Gardells böcker En Komikers uppväxt och Ett UFO gör entre passar väldigt bra in utan att jag för den skull är homosexuell, även Steven Patrick Morrissey skriver texter som känns som de skulle kunna vara en del av mitt liv. Givetvis är jag inte ensam om att ha den känslan, tror Morrissey har den påverkan på många. Det som var så fantastiskt bra med The Smiths var att det var inte bara framsidorna på singlarna som var fantastiska ibland kunde baksidan vara nästan ännu bättre. På Shoplifters of the world heter baksidan Half a Person. låten är ett av de där magiska låtar som the Smiths bara slarvade iväg, en text som är tom bättre än There's a Light that Never Goes Out. jag är knappast ensam om att sjunga med i orden som skulle kunna vara en del av mitt liv And if you have five seconds to spare Then I'll tell you the story of my life : Sixteen, clumsy and shy Peter Alzén

80-talets bästa låtar plats 4

The Field Mice är ett typiskt wimppop band på Sarah records, under hela 80talet har det i England och Skottland funnits en tradition av musik som är anti mot all rock, Allt som var motsatsen till Led Zeppelin, till Queen, till Wings eller allt som var stelbent, bredbent arenarockande stjärnstatus aktigt, kanske började det med Subway Sect som gjorde en singlebaksida som hette We oppose all Rock'n'roll, sen kom Postcard och hela den våg av lågmälda band på Cherry Red, i mitten av åttiotalet kom nästa generation med kassetten c-86 som NME släppte. Creation i sin tidigare dagar bestod mest av band som lutade sig mot soft rock och band som Love, Sarah var inte sämre, idag är många av deras singlar eftertraktade dyrgripar- min absoluta favorit från här tiden är en single jag aldrig tröttnar på. vacker, vemodig och så fantastisk. Peter Alzén