High Fidelity tv-serien

Jag spenderade några timmar senaste tiden med att se tv versionen av High Fidelity, ni minns filmen som byggde på boken av Nick Hornbys bok, detta är en uppdatering av filmen mer än en utveckling av boken. Jag visste inte ens för 10 dagar sen att tv-serien existerade men en genomgång av årets Tv fröjder på den utmärkta sidan TVdags.se så blev jag varse om det.
När boken kom 1995 så var det som en bit av mitt liv kom i textform, inte för jag hade precis blivit lämnad men jag stod i skivaffär, var dryga 30 år och visste inte vad jag ville göra med resten av mitt liv. Nicks första bok handlade dessutom om en lärare som hejade på Arsenal så vi har flera beröringspunkter. Boken är givetvis mycket nördigare än den feel good film det blev.
Om man som jag spenderat 2/3 av sitt liv i skivaffärer så vet man att det är skillnad på skivaffärer och de som säljer skivor, låter det förvirrande? En skivaffär säljer kanske topplistan, det måste de måhända men framförallt så säljer de annat, sådant som de handplockar fr de vet att det är bra.
Fast just affärer som säljer topplistan har nog försvunnit nu. Åtskilliga gånger har jag stått i timmar på affärer i städer runt om vår jord, visst har jag handlat på Tower Records i New Orleans eller Virgin Megastore i London när de fanns men det är på Red Eye i Sydney, Dodo i Berlin eller Rough Trade i London som jag stått länge, pratat med de, alltid lite småsura och snobbiga killarna (alltid killar) bakom disken, när de märkt att man vet vad man pratar om kommer de mer obskyra tipsen, de där skivorna som du inte redan visste att du måste ha.
Eftersom jag själv stått bakom disken i en skivbutik i mer än tjugo år så vet jag att det ibland är mer än social service än en affärsrörelse, vissa kommer varje morgon för en kopp kaffe, vissa kommer för att diskutera obskyra punksinglar och vissa kommer bara för att prata om livet i allmänt. Om du dessutom har en affär med lite nischad touch så kan din affär fungera som barer gör i amerikanska filmer, där den trötte gästen beklagar sig för bartender medan han försiktigt sippar på en dubbel whiskey.
Skivbutiken platsen som var min arbetsplats i drygt 20 år, från extra knäcken lördagarna när jag gick i gymnasiet till all tid jag orkade under min högskoleperiod för tjugo år sedan. Däremellan var det många år med oftast sex dagar i veckan jobb,
Samtidigt som jag stod där och krängde skivor så lärde jag mig av kundernas vetskap sen att jag själv var en sån där jobbig skivaffärsnörd som Karolina Ramqvist beskriver i sin bok ” När svenska pojkar började dansa”, alltid på språng med någon anekdot eller något fakta eller tips eller beröm, fråga bara kunder som köpt Doktor Kosmos ”Socialmedicin” och samtidigt fått det lilla skrytet att de sjunger om mig på den.
Men tillbaka till High Fidelity är det bra? Det är underhållande, visst handlar det egentligen mest om relationer men i kontexten skivaffär med allt vad som det innebär. Givetvis är serien uppdaterad till 2020 i både kön, sexuell läggning och etnicitet och givetvis har de uppdaterad rockhistoriens kanon. Vilka låtar som spelas i serien jämfört med filmen. Vilket för mig var väldigt roligt. Som tidningen Pops devis på 90-talet var ”Rockhistorien måste hela tiden skrivas om”
Tyvärr ligger serien inte hos någon av de vanliga streamingtjänsterna

Peter Alzén

2020 års bästa låtar

givetvis har även detta svarta skitår innehållet en massa bra musik, det gör alla år. det är bara inskränkta tråkmånsar som tror att det inte kommit någon bra musik efter de fyllt 20 år.
jag lyssnar oftast inte på album utan mest låtar. men några bra har det ju kommit och allt som Jarvis, Sault och Khruangbin gör verkar vara toppe…
här är i alla fall drygt 100 mer eller mindre toppenbra låtar från i år

Peter Alzén

Happy Mondays

den här dagen för 30 år sedan. 1990 var jag i London 2 svängar, vårsvängen var full av bra konserter som toppades av Soup Dragons på Subterrenia långt uppe vid Ladbroke Grooves station. Den korsning av rock- och dansmusik som jag tyckte var fantastisk den majnatten slogs med hästlängder en söndagskväll på Wembley Arena den 25 november.
På den tiden åkte man alltid charter och Londonresor gick söndag->söndag, då var det oftast ett man åkte antingen fm eller em från Arlanda, då den 25 november skulle vårt plan gå ganska sent på eftermiddagen så vi lade ned planerna på att hinna ut på Wembley arena för att se Happy Mondays men så en dag någon vecka innan avfärd fick jag och bror Magnus Alzén besked att vårat plan var flyttat till förmiddagen, nu blev vår jakt på biljetter hög prio i våra liv. Att köpa från England var för sent.
På den tiden jobbade jag på Norrlands största skivaffär Skivbutiken och kunde med lätthet tigga åt mig biljetter till konserter, men att kunna få biljetter till en konsert i London hade jag aldrig frågat om. Som tur var så var säljaren på Universal den suveräne Tomas Nauwelaertz de Agé. Han ordnade biljetter men vi måste hämta upp dem på ett hotell en tvärgata från Oxford street. Vi kom fram till London, slängde in våra väskor på hotellrummet och tog oss snabbt bort mot Oxford Street.
Vi trodde att vi bara skulle hämta upp biljetterna och sen hem för lite slapp förfest på hotellrummet innan vi skulle ta oss ut till Wembleyområdet.
När vi kom till det lite lyxigare hotellet där biljetterna skulle finnas i receptionen visade det sig att de gjorde de inte alls utan vi satte oss för att vänta. Efter en stund kommer en ung kille Stefan Gullberg ned som visar sig vara labelmanager för London records i Sverige och han har med sig en kille som ser ut som min bror, den killen visade sig jobba på Mega store skivakademin. Just det där att de såg lika ut gjorde tjejen som jobbade i receptionen väldigt förvirrad, min bror hade sitt blonda hår upp sprayat och sin svarta MC-jacka, killen från Mega hade också stort sprayat blont hår och MC jacka men han hade Robert Smith målad på ryggtavlan och det var just det som gjorde hon i receptionen alldeles konfys, - nyss hade du målning på jackan, nu har du inte det? Vi tog några öl med killarna i hotellets restaurang och sakta blev vi lite stressade för vi tänkte att nu måste vi ta oss hemåt så vi ska hinna ut till Wembley. Då säger Stefan som har våra biljetter, att de skulle komma en buss som tog ut till arenan. Aha tänkte vi, nice
I bussen är det en kvinna som ger oss orange plastband runt handlederna ”for hospitality”, trög som jag var trodde jag att det var nåt med säkerheten att göra. Snart går det upp vi fått lite bättre biljetter än vad som var förväntat, att få VIP pass till ett gig med då Englands hetaste band i London var inget jag ens kunde drömma om.
Det var inte bara den fria baren som gjorde att vi missade Donovan som var förband utan för vi var lite starstrucked för rummet var även fullt med coola rockmänniskor som t.ex. en broder Reid från Jesus and Mary Chain och Wayne Hussey från Mission, som faktiskt fick en liten ”utskällning” av min bror för han inte kom ihåg hur många gånger han hade spelat i Sverige.
Konserten var fantastisk och just då kändes det som inte Happy Mondays kunde göra något fel. Tyvärr så kollapsade allt i en symbios av hybris och gravt drogberoende på Bermuda under inspelningen av uppföljaren Yes Please nåt år senare. Skivan blev ett jättefiasko och fick recensionen No Thanks i NME. Men under 1990 var Mondays de coolaste katterna i stan och Step on är en suverän singel, dessutom skakade jag Bez hand den där kvällen på Wembley. Dagen efter var bror och jag tillbaka på Wembley för att se Sisters of Mercy, innan den konserten mötte vi Wayne Hussey på toaletten , han mindes inte oss
. Peter Alzén

idag fyller en av mina gamla favoriter 75 år, under mina punkår var Bowie och Roxy Music de enda av gammal musik som dög.
i våras skulle Bryan Ferry ha kommit till Furuvik (vilket känns helt absurt) men den här jävla pandemin satte ju stopp för det, här är 75 mer eller mindre fantastiska låtar han sjunger på

Mauros 30 bästa ballader

den 11 september fyllde en av landets bästa låtskrivare år. jag hamnade i en konversation om honom på twitter, mindes en krönika jag skrev på den tiden jag skrev krönikor i GD (vilket jag saknar) , där jag droppade hans bästa ballader men när jag nu kollar på den artikeln så skrev jag inte vilka det var. Så jag började lyssna genom det igen och fann snart en kär gammal vän.
Det lätt att avfärda Mauros texter som banala speciellt där många titlar låter väldigt snarlika "Allt är bra", Allt eller inget", "Allt jag vill","Allt du söker" eller "Om du säger", "Om du var här", "Om du kommer tillbaka" "Om du har något hjärta", "Om du var min", "Om det är OK" ja ja ni fattar men de är mycket bättre än titlarna.
Någon som tidigt såg Scoccos storhet var Stickan Andersson och det ryktas om att han köpte upp skivbolaget Stranded, där Ratata låg av den enda anledningen. Det är förvisso inte sent i september men här är 30 väldigt bra ballader med Mauro som du behöver i höst.

Peter Alzén

Måndagsbörsen

i dessa karantäntider och i detta karantänväder kan man fundera på mycket, tex att för sisådär 40 år sedan var vi så utsvultna på musik i tv så att nästan allt som visades var veckans tv-höjdpunkt.
Måndagsbörsen var ju ett sånt program. i efterhand så minns vi gärna hur usla intervjuer Staffan Schmidt gjorde med Warren Cann och Adam Ant,
eller Susanne Olssons intervju med Paul Weller
men efter ha sett de två avsnitt av Måndagsbörsen som finns på Öppet arkiv så måste jag säga att det mesta är ganska uselt,
urvalet av artister och upplägget är minst sagt märkligt. den enda som jag fortfarande förstår varför han väckte uppmärksamhet är Jonas Hallberg som med den tidens mått var ganska okonventionell.

det finns som sagt många många usla avsnitt man kan se hur måndagsbörsen både i Öppet Arkiv och på Youtube. förutom de intervjuer som jag tidigare nämnde så brukar ju Peter Lemarcs uppträdande gärna tas fram. men MEN inget slår detta. detta är nästan i klass med att vara lika dåligt som filmatisering av Åshöjdens BK.
när musik och utförare är i total disharmoni med varandra. ni får gärna ta fram något ur Måndagsbörsen som är sämre

Peter Alzén

sommarmusik för min hemester

blev lite inspirerad när Extraallt bloggen redovisade en del fina listor med sommarmusik, så jag satte ihop en egen. musik för altanhäng. spana på katterna, dricka kaffe, läsa bok eller bara vila. den passar till det mesta

Peter Alzén