Jag såg Undertones i Uppsala förra veckan. Jag borde givetvis sett dem innan de lade av 1983 men nu var det inte så. De var på Katalin även för 3 år sedan och alla som såg det då sa att det var toppen roligt och likadant var det nu.
Undertones bildades i Derry för 50 år sedan, de räknades som ett punkband när de kom fram men det gjorde nästan allt som inte var mainstream musik på den tiden.
Deras debutsingle ”Teenage Kicks” sägs vara John Peels favoritlåt. Den ska vara citerad på hans gravsten, dessutom den enda han spelade två gånger i rad i sin radioshow.
De började sin bana med att spela alla låtar från garagerock samlingen Nuggets, utgiven av skivbolaget Sire som en ren och skär kulturgärning i mitten av sjuttiotalet, bolagets grundare Seymour Stein var senare mannen som låg bakom att The Undertones fick sitt skivkontrakt, för han blev så till sig när han under en bilfärd fick höra just John Peel spela dem
Undertones var väldigt vanliga i sin utstyrsel, billiga jeans, en sunkig tröja eller en polo som Fergal Sharkley gärna hade i videorna. Det har inte förändrats till nu även om den ”nya” sångaren var väldigt flamboyant i sitt uttryck.
En del i publiken gnällde lite på att de spelade så många låtar men 25 låtar på tvåochenhalvminut styck är knappast en The Cure konsert direkt.
Undertones sålde inte många skivor i sina dagar men som har en hel hög toppenlåtar, nästan alla singlar är toppen. Varför de inte blev större är lite konstigt, band som the Jam var ju gigantiska vid samma tid. Den lysande ”My perfect cousin” nådde förvisso top 10 i England och andra albumet ”Hypnotized” lika så. Precis som the Jam lämnade de den raka popen för ett mer soulaktigt sound på sista skivan.
De splittrades faktiskt under en Sverige turné 1983, Fergal gick solo, tror kanske Assembly singlen ihop med Vince Clark var det första han gjorde. Bröderna O’Neil bildade det sorgligt bortglömda That Petrol emotion. de återkom i början av 00 talet med en riktigt grym sjua "Thrill me"
Deras mest legendariska uppträdande är nog deras besök på Top Of The Pops. Samma dag hade den irländske fredsivraren/IRA medlemmen Bobby Sands dött efter sin långa hungerstrejk och för att hedra honom uppträder bandet med svarta armbindlar.
Jag blev så glad av konserten så jag rankade deras 20 bästa låtar
Peter Alzén

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar